Abortpatienter tvingas dela korridor med nyfödda, skriver Dagens Medicin . Det är patienter som genomgått abort på ett centralsjukhus i Norge som, enligt NRK, klagar över att de tvingas dela korridor med nyfödda barn och deras föräldrar.
Orsaken till den inte särskilt lyckade blandningen av dessa patientgrupper är av ekonomisk art. En gynekologisk avdelning har av besparingsskäl slagits samman med en förlossnings- och barnavdelning efter att fem tjänster dragits in vid den kirurgiska kliniken, rapporterar NRK. Efter sammanslagningen har det förekommit ett flertal klagomål över barnskrik. En assisterande avdelningschef vid sjukhuset betonar att man gör vad man kan för att skilja de olika patienterna åt, så att gynekologipatienter ska slippa höra barnen gråta.
Det säger sig självt att det för en kvinna som just genomgått abort måste vara en stark påminnelse om det barn som inte längre växer i hennes mage. Många kvinnor som gjort abort vittnar om det osynliga band som de upplever mellan sig och det lilla barn de väntar. Efter aborten känner upplever de ofta en tomhet som kan kännas chockerande eftersom man inte var förberedd på det.
Visst, en del kvinnor upplever känslor av lättnad efter en abort. Lättnad över att ha sluppit ifrån en komplicerad situation, kanske också för att ångesten över att ta ett beslut på liv och död äntligen är över när man gjort det slutgiltiga valet – det är sant.
Men det är också sant att många kvinnor upplever sorg och smärta. Flera har vittnat om att det osynliga band som man upplevde redan i början av graviditeten ändå finns kvar på något vis, fast barnet är borta. Att då höra andra kvinnors nyfödda bebisar gråta måste vara väldigt känsligt och psykiskt påfrestande.
För faktum är att alla kvinnor som skrivs in för abort inte har haft ett så alldeles fritt val, en del har pressats att göra abort av sina pojkvänner, män, föräldrar eller andra i omgivningen. Eller helt enkelt av vetskapen om att de samhälleliga omständigheterna (läs villkor runt ekonomi, utbildning, arbete, socialt liv etcetera) inte premierat barnafödande kvinnor. Upplever kvinnan då att hon inte har det stöd hon behöver i sin omgivning är det lätt hänt att hon ger upp tanken på att fullfölja graviditeten.
Ett ofött barn som aborteras är inte alltid synonymt med ett oönskat barn. Det borde man tänka på när det gäller eftervård av kvinnor som genomgått abort.