Vilka ska få leva i vänsterutopin? Det frågar Markus Jonsson i en mycket skarp ledare i Corren angående Torbjörn Tännsjös inlägg i förra veckans TV-debatt om selektiv abort. Där fick filosofiprofessorn och vänsterpartisten utveckla sina argument som han redan innan skrivit om i en artikel på Newsmill med rubriken Ingen katastrof med ett samhälle utan funktionshindrade. SVT Debatt den 22 mars skulle handla om Downs syndrom, skriver Markus Jonsson:
Men Tännsjö valde att tala om vad han kallade svårt sjuka och lidande människor. I själva verket är personer med Downs syndrom inte sjuka. De har en funktionsnedsättning, men med stöd kan de leva lika goda liv som andra.
Men Tännsjö anser att det är viktigt att föräldrar ska kunna ta bort barn med Downs syndrom.
Grundargumentet är hedonistiskt och öppnar dörren för en framtid där det mesta är tillåtet, varnar Markus Jonsson:
De första som mördades i Hitlertyskland var multisjuka och människor med olika typer av begåvningshandikapp. Har man väl sagt att det är okej att döda dem som uppfattas som icke livsdugliga kan man snart lägga till grupp efter grupp.
Tännsjö är inte en misslyckad akademiker som gör sina utspel för att få uppmärksamhet, utan en inflytelserik aktör i den akademiska världen, inom sjukvården och i Vänsterpartiet där han varit med och utformat partiets principprogram, skriver Jonsson som ser kopplingar mellan de debatter Tännsjö deltar och extremvänsterns klassiska agenda:
Idén om att samhället kan förbättras genom att de onormala försvinner passar kanske också in. På trettiotalet var det en viktig pusselbit i socialismens sociala ingenjörskonst. Då fanns inte tekniken för selektiv abort. Socialister som Alva Myrdal fick propagera för tvångssteriliseringar i stället.
Om ny teknik aktualiserar de mest unkna idéerna i vänsterns arv och om Tännsjö talar för fler vänsterpartister än sig själv, så har väljarna rätt att veta det. Får man ha Downs syndrom i deras samhälle? Eller är det ett problem samhället helst ska få slippa? skriver Markus Jonsson.
Frågor om utsorteringssamhället måste ställas
Frågorna som ställs i Correns ledare är högst berättigade. Det vore intressant med en redovisning från samtliga politiska partier om hur man tänkt sig att stoppa utvecklingen mot ett utsorteringssamhälle som knappast någon svensk vill ha.
Torbjörn Tännsjö och hans förhoppningsvis mycket få meningsfränder står för en människosyn som i de flestas ögon kännetecknas av cynism och avsaknad av kärlek och empati. Det är ju inte svårt att tänka sig att många personer med funktionshinder kan uppleva rubriken ”Ingen katastrof med ett samhälle utan funktionshindrade” som oerhört stötande, förnedrande och utpekande. Som att man inte är en fullvärdig människa och därmed inte önskvärd i samhället.
Det är ju bara att ta meningen Ingen katastrof med ett samhälle utan… och byta ut det sista ordet mot till exempel mörkhyade / invandrare / vänsterpartister / moderater / glesbygdsbor / oönskade barn / pensionärer ….. och känna efter vad orden förmedlar.
För visst tycker de flesta av oss att ett sådant samhälle vore just en katastrof ?