Som vi tidigare skrivit om rullar en lastbil tillhörande föreningen MRO (Människorätt för ofödda) omkring i Stockholm med stora bilder på aborterade foster. Ryktet och reaktionerna sprider sig, fullt förklarligt eftersom bilderna är provocerande. Smaklöst, utbrister många utan att närmare reflektera över om det är bilderna eller verkligheten bakom bilderna som upprör mest.
Seglora smedja riktar kritik mot aktionen:
Det är ett smaklöst tilltag som försvaras med argument om att ”säga sanningen” till varje pris. Inställningen från MRO:s sida tycks vara att den så kallade sanningen legitimerar vilka retoriska grepp som helst.
Det framgår inte om Seglora smedja med uttrycket ”den så kallade sanningen” avser hävdandet av att det är en liten människa man ser på bilderna. MRO misstar sig när de tror att folk tar illa vid sig av bilderna på grund av insikten om att det är ”fel” med abort, istället handlar det om att vi saknar psykologisk beredskap för att möta blodiga bilder i det offentliga rummet.
Bilder på livräddande hjärttransplantationer skulle väckt samma äckel, menar Seglora smedja och fortsätter sin kritik:
Abortmotståndarnas argument har gått på tomgång i flera år i svensk debatt. Att man nu vädrar morgonluft handlar inte om att man har hittat nya argument, utan om att man har blivit fräckare i marknadsföringen av sina idéer och inför strategier som annars är vanliga bland mer extrema abortmotståndare i USA.
Jag håller inte alls med om detta resonemang. Man kan (utan att uttala sig om det moraliskt rätta eller förkastliga med abortbilder) lätt konstatera att det offentliga redan är tapetserat med våldsbilder via löpsedlar och omslag. Det blodiga våldet möter oss i våra hem genom TV och annan media. Att barn, som ju från tidig ålder är omgivna av blodigt underhållningsvåld genom TV, datorspel med mera skulle chockas av bilder på aborterade foster låter inte troligt.
Det är vuxna som chockas över abortbilder
Vi får nog erkänna att det är vuxna som chockas av abortbilderna. Vuxna som konfronteras med det vardagliga våldet i den abortvardag som inte är fiktion, utan en realitet där vanliga, respektabla medborgare fattar beslut om värdet eller icke-värdet hos människor eller icke-människor, beslut om liv eller död. Det är den verkligheten vi har svårt för, inte bilder från hjärttransplantationer.
Populära TV-program med dramatiska inslag i sjukhusmiljö ifrågasätts knappast. Tror skribenterna på Seglora smedja ens en sekund på att det skulle vara lika harmlöst om man mitt bland hjärtoperationer och dylikt plötsligt fick se en kirurgisk abort där det lilla barnet kommer ut, blodigt och kanske söndertrasat, i enstaka fall även föds levande så att det krafsar och kippar efter andan…? Vi vet alla att inget sådant skulle kunna visas i TV med mindre än att ett veritabelt ramaskri skulle utlösas från norr till söder i vårt avlånga land.
Abortdebatten går inte på tomgång
Till sist, angående att abortmotståndares argument gått på tomgång i flera år i svensk debatt… Den tomgången beror i så fall inte på brist på argument utan snarare på metoden att till varje pris vilja tysta ner röster som upplevs som obekväma för den förhärskande politiska korrektheten bland mediaeliten.
Där är Seglora tankesmedja, som betonar att man ”inte välkomnar en polarisering av abortdebatten” själva ett talande exempel på hur man genom att fördöma abortkritikers metoder undviker en öppen diskussion om den tragiska och brutala verkligheten bakom aborterna.