19.03 Nu har SVT:s program, Annas eviga, börjat. Bloggen kommer att kommentera programmet den närmaste halvtimmen. Deltagare är författaren Marcus Birro, ledarskribenten Hanne Kjöller och abortkritikern Mats Selander, MRO. Vill du följa kommentarerna; kom ihåg att uppdatera den här sidan då och då.
19.10 Programmet börjar med frågan när barnet blir ett barn. Man kunde tycka att det skulle vara mer intressant att också berätta lite mer om det ofödda barnet och om hur det utvecklas under graviditeten.
Hanne Kjöller menar att fakta måste “sättas i sitt sammanhang” för att vara information, till skillnad från “propaganda” och medger att med den bild är också många filmer om Auschwitz propaganda och inte information.
Birro kommer på allvar in i debatten med ett resonemang om att det borde vara möjligt att tala om när livet börjar utan att nödvändigtvis tala om abort.
19.15 Mats Selander avfärdar livsduglighetsargumentet, vilket är den grundläggande orsaken bakom den svenska 22-veckors-gränsen, då han menar att just de som är i behov av samhällets stöd borde ha än mer stöd. Kjöller är inte oväntat kritisk till den synen och för bloggen låter som om hon tycker att män inte borde uttala sig i abortfrågan, åtminstone inte om de är kritiska till abortsituationen.
Birro: “Det är väl ingen slump att jag sitter mittemellan” [Selander och Kjöller].” Han berättar om hur han blev ifrågasatt för boken “Svarta vykort” bara för att han var man, vilket gör att Kjöller bejakar Birros erfarenheter.
19.20 Det faktum att aborterade foster ibland kremeras lyfts fram. Birro och Selander bejakar den värdiga hantering som nu används medan Kjöller är kritisk då vi ska begrava människor som dött, “vilket detta inte är”.
19.24 Glädjande nog har programmet har debatten fått en saklig och bra ton från samtliga deltagande. Det har inte varit så vanligt de senaste 15 åren.
19.26 Birro tycker det positivt att en diskussion om abort har kommit till stånd och nämner både de 37 000 aborterna och att samhällets oproblematiska syn på abort inte stämmer överens med många svenskars erfarenhet av det.
Den sista kommentaren i programmet blir Birros: “Bara för att vi i Sverige har bestämt oss för något, behöver det inte betyda att det är det bästa som finns i hela världen.”
UPPDATERING EFTER PROGRAMMET
Det blev ett program med flera olika tonlägen, ämnesval och så här efteråt är bilden ganska spretig; det känns som om klippningen ställt till med problem för redaktionen. Ena sekunden är det ganska upprörda känslor för att nästa sekund vara förhållandevis gemytligt.
Först några positiva tankar:
Äntligen väljer åtminstone några personer som bejakar abortlagen, vilket Birro bekräftade att han gjorde, att offentligt också bejaka en diskussion om människans värde (utan att för den skulle nödvändigtvis tala om abort). Härom veckan var det Anna Ekelund som gjorde det; förhoppningsvis kommer det fler.
Under delar av programmet verkade det som om de deltagande var intresserade av att förstå varandras argument. Detta är en god början på vad som skulle kunna bli en dialog.
OCH LITE NEGATIVT
Kanske anses det inte vara tillräckligt bra TV att gå för djupt in i resonemangen, men tänk om de deltagande hade fått två kommentarer till på varje ämne så att tittarna kunde följa de olika deltagarnas argumentation. Nu fick varje deltagare en eller någon gång två kommentar per vinkel, vilket med nödvändighet kommer att uppfattas med som ett ställningstagande än en diskussion. Från skyttegravarna till samtalsborden, skulle kunna vara en paroll för nästa abortdebatt.
Kjöllers argument att män inte skall uttrycka abortkritik är lite tråkigt och känns så gammalt. Självklart skall alla kunna delta i alla debatter; varför inte? Tror vi inte allihopa att vi kan lära av varandra? Ingen av oss har ju all kunskap eller full förståelse för den enorma vidd som abortfrågan spänner över.
Nu blir det spännande att se om denna debatt får några ringar på vattnet i svensk media.