Abortlagen, som drevs fram av 1960- och 70-talens kvinnorörelse, bygger på tanken att kvinnans rätt till sin egen kropp nästan alltid är överordnad fostrets. De hade fel, hävdar filosoferna och forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson som på Dagens Nyheters debattsida skriver att det är dags att ifrågasätta det synsättet och abortlagens konstruktion.
Vår slutsats är att om framtida, potentiellt existerande individer tillskrivs vikt i exempelvis klimatdiskussioner, bör de även tillskrivas vikt i abortsammanhang. Vi bör därför göra en annan avvägning mellan kvinnans intressen och fostrets.
Lagen bör moderniseras och i framtiden spegla hela den komplexa problematiken kring abortfrågan, menar Espinoza och Peterson. Men varken religiöst färgade opinionsbildare (som anser att abort nästan alltid är förkastligt) eller de som framfört grundtanken bakom abortlagstiftningen (att kvinnans rätt till sin egen kropp nästan alltid är överordnad fostrets) har rätt i sina antaganden, enligt de båda forskarna.
Kritik mot abortlagen sammanfattas i två teser
De sammanfattar sin kritik av abortlagen i två teser varav den första är att även personer med liberala värderingar har skäl att ifrågasätta abortlagen.
Som liberal behöver man inte betrakta abort som en rättighet överordnad andra, skriver de i Dagens Nyheter:
Abortproblematiken är en målkonflikt mellan samtida och framtida individers intresse att få sina legitima önskemål tillgodosedda.
Den andra tesen handlar om hur samhället bör hantera avvägningen mellan den gravida kvinnans och fostrets intressen. Espinozas och Petersons hypotes är att abort i många fall är rätt till viss grad samtidigt som det är fel till viss grad.
Kvinnor skulle i vissa fall själva få bekosta sina aborter
Efter ett filosofiskt resonemang med olika exemplifieringar presenterar de båda forskarna ett förslag; eftersom många fall av abort befinner sig i en moralisk gråzon skulle lagen anpassas till detta och istället för två kategorierna ”förbjudet” och ”tillåtet”, även införa en tredje kategori som svarar mot de fall då det är rimligt att hävda att abort är både rätt och fel till en viss grad. Här föreslår Spinoza och Peterson att lagen revideras så att den avstår från att reglera dessa fall.
Makten och ansvaret för abortvalet förs över från samhället till den enskilda kvinnan:
Om hennes situation faller under den tredje kategorin får hon själv besluta hur hon vill handla, utan att fråga sjukvården eller Socialstyrelsen om lov, men det är inte heller sjukvårdens skyldighet att tillhandahålla personal och resurser för att avbryta graviditeten i dessa fall.
Särskilda abortkliniker som tar betalt för sina tjänster kan uppföras för denna kategori, föreslår Espinoza och Peterson. Dock tror de att en del av de kvinnor som berörs troligen skulle uppfatta det som obehagligt att inte längre ha full uppbackning av samhället och därigenom kunna falla tillbaka på ett tydligt rättfärdigande av sitt handlande i lagen. Men lagen bör inte formuleras efter vad som känns bäst, utan efter vad som bäst speglar hela den komplexa problematiken kring abortfrågan, avslutar de sin artikel.
Väntar het debatt eller talande tystnad?
De båda forskarnas tankegångar är onekligen intressanta. Hur deras debattartikel kommer att bemötas återstår att se. Espinoza och Peterson revolterar mot den rådande svenska abortideologin redan genom konstaterandet att problematiken kring abortfrågan är komplex.
Det är ju just det vi inte får tänka och tycka, än mindre tala högt om. Gissningsvis kommer en och annan feminist och abortliberal företrädare att utstöta ett veritabelt ramaskri över denna frispråkighet.