Med uppgift att bevara liv

Social- och jämställdhetsminister Ana Mato framhåller att målet med den nya abortlagen är att skydda minderåriga. Regeringen har en skyldighet att se till att unga människor under en svårt tid i livet som kan inbegripa abort får stöd från sina föräldrar. Ana Mato säger till nyhetsbyrån Efe att reformen bygger på respekt för livet och betonar att den konstitutionella domstolen är till för att bevara liv.

Poltitiskt mål att värna moderskap och rätten till liv

När den tidigare socialistregeringen satt vid makten i Spanien drev de igenom flera radikala förändringar på det sexual- och familjepolitiska området. Abortlagen från 1985 liberaliserades så att fri abort ska gälla fram till graviditetsvecka 14. Man såg även till att 16- och 17-åriga tonårsflickor ska kunna göra abort utan föräldrarnas vetskap.

Abortliberala anhängare såg denna lagändring som ett framsteg medan den ogillades djupt av en stor del av befolkningen som är pro life-anhängare och ser allvarligt på abort.

Innan det konservativa partiet PP vann sin jordskredsseger i november hade ett av vallöftena varit att man, om man fick väljarnas förtroende, snarast skulle riva upp de abortliberala lagändringarna till förmån för en lag som avser att skydda moderskapet och värna om livet.

Svensk abort- och sexualpolitik en ren katastrof

Självklart kommer sexualliberala abortanhängare att bli upprörda över den nya inriktningen i spansk familjepolitik. Den går ju på tvärs mot de sexualpolitiska strävanden man har att lägga ett i deras tycke olydigt och efterblivet Europa under sina fötter. Sverige är ett befolkningsmässigt litet land som, trots ett halvsekel av ”modern” sexualrådgivning och tillgång till en uppsjö av preventivmedel, ändå bokstavligen blöder av närmare 40 000 aborter per år. Svenska abortliberala maktpotentater anser makalöst nog att detta tragiska fiasko är ett bra exempel att följa för Europa och resten av världen.

Det vore intressant att få en förklaring till hur man kan hålla fast vid denna märkliga uppfattning, trots att den nationella abortstatistiken år efter år talar om ett katastrofalt misslyckande.

E L

Till att börja med får man konstatera att det är lite märkligt att närvaron är så dålig från framför allt Danmark och Finland. Inte en enda dansk ordinarie eller ersättare dök upp till omröstningen. Konstigt.

Den svenska moderaten Marietta de Pourbaix-Lundin röstade vid samtliga sex omröstningar som berörde rapporten på den linje som Ja till Livet och samtliga EPP-ledamöter vid omröstningen bejakade. Hon får alltså sex ”pro-life-poäng” av sex möjliga.  Tvåa med fem pro-life-poäng var, något överraskande, den svenske socialdemokraten Lennart Axelsson och han följdes av norskan Karin Andersen med fyra poäng och norska konservativa Ingjerd Schou med tre poäng. Två poäng fick svenska centerpartisten Kerstin Lundgren, finske socialdemokraten Juoko Skinnari och hans norska kollega Lise Christoffersen. Utan pro-life-poäng blir de svenska socialdemokraterna Carina Ohlsson, Björn von Sydow och norske kollegan Håkon Haugli.

Detta ställer frågan: Är Socialdemokraterna i Sverige för dödshjälp, eller varför vill man i så fall inte tydligt ange detta? Att socialdemokraten Lennart Axelsson var mycket tydlig med att ta avstånd från dödshjälp är hedervärt. Det skulle vara spännande att se om den samvetsfrihet som uppenbarligen finns i Europarådet också är möjlig i Sveriges riksdag.

För att se vad de olika voteringarna handlade om, se här.

FINLAND

Jouko SKINNARI (SOC)           
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Against              Amendment  2
Against              Resolution 
In favour           Recommendation 

NORGE

Håkon HAUGLI (SOC)              
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
Against              Amendment  4
Against              Amendment  2
Against              Resolution 

Lise CHRISTOFFERSEN (SOC)
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Against              Amendment  2
Against              Resolution 
In favour           Recommendation 

Ingjerd SCHOU (EPP)
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Against              Amendment  2
In favour           Resolution 
In favour           Recommendation 

Karin ANDERSEN (UEL)
In favour           Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Against              Amendment  2
In favour           Resolution 
In favour           Recommendation 

SVERIGE

Björn von SYDOW (SOC)
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
Against              Amendment  4
Against              Amendment  2
Against              Resolution 
Against              Recommendation 

Lennart AXELSSON (SOC)
In favour           Oral Sub-amendment  1
Against              Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Abstention      Amendment  2
In favour           Resolution 
In favour           Recommendation 

Carina OHLSSON (SOC)
Against              Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
Against              Amendment  4
Against              Amendment  2
Against              Resolution 
Against              Recommendation 

Kerstin LUNDGREN (ALDE)
In favour           Oral Sub-amendment  1
In favour           Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
Against              Amendment  2
Abstention      Resolution 
Abstention      Recommendation 

Marietta de POURBAIX-LUNDIN (EPP)
In favour           Oral Sub-amendment  1
Against              Oral Sub-amendment 2
In favour           Amendment  4
In favour           Amendment  2
In favour           Resolution 
In favour           Recommendation 

DANMARK

Inga ledamöter närvarade.

—

Major victory for life in Europe: “Euthanasia must always be prohibited”

Strasbourg, January 26th, 2012.

The ECLJ welcomes the adoption, by the Parliamentary Assembly of the Council of Europe (PACE), of a  Resolution setting the principle that “Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited.” This is the first time, in the past decades, that euthanasia is so clearly rejected by a European political institution.

This Resolution is a major victory for the protection of life and dignity; it comes a year after the European Court asserted that there is no right to euthanasia or assisted suicide under the European Convention. It is a new major victory for life and dignity, states Grégor Puppinck, Director of the ECLJ. It should have a direct impact on the upcoming judgement of the European Court in the case Koch v. Germany concerning the ban of assisted suicide in Germany.

 *          *          *

On 25 January 2012, the Parliamentary Assemble of the Council of Europe has adopted a resolution setting the following: “Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited.”

The purpose of the resolution (n°1859/2012) entitled “Protecting human rights and dignity by taking into account previously expressed wishes of patients” is to define the principles that should govern the practice of “living wills” or “advance directives” in Europe.

Those “living wills” or “advance directives” are aimed at enabling patients to express in advance his wishes relating to a medical intervention or treatments, in case he is not able to express his wishes at the time of the intervention. Those directives may apply for example when there is a doubt on the necessity or opportunity to reanimate a patient or to continue to use extraordinary means to maintain him alive. In such situations, their previously expressed wishes should be taken into account.

Because those “living wills” or “advance directives” are open to many abuses, and are a “backdoor” for introducing euthanasia or assisted suicide into legislation, the PACE has made a list of principles that shall govern this practice in the 47 States of the Council of Europe.

This list is based on principles elaborated in three documents previously adopted in the Council of Europe[1], including the Convention on human rights and biomedicine (Oviedo Convention), which legally binds the majority of member States. But because of the growing concerns around euthanasia, the Assembly estimated that it is necessary to recall explicitly the basic principle that intentional killing must always be prohibited. The prohibition of euthanasia is also a fundamental rule of the medical deontology.

This is the reason why the first principle enunciated by the Resolution is the clear ban of euthanasia. Then comes the list of principles and guidelines. Another positive principle, also introduced by the Italian MP Mr Luca Volontè, has to be underlined; it express that “in case of doubt, the decision must always be pro-life and in favour of the prolongation of life”. (§ 7.8.)

For Dr Grégor Puppinck, Director of the ECLJ, “this Resolution is a clear indication that the growing majority of Europeans is opposed to euthanasia. The many abuses occurring in the countries allowing euthanasia are alarming and constitute violations of true human rights. It is convincing that euthanasia must always be prohibited. The small number of European States allowing euthanasia shall review their legislation according to the principles set forth by the PACE.”

Even if this resolution is not legally binding on Member states, it has a real influence on the legislative process and on the judicial process, especially on the case-law of the European Court of Human Rights.

- On the legislative process, the Assembly “recommends that the Committee of Ministers [the 47 national ambassadors in Strasbourg] bring the Resolution to the attention of member states, with a request for implementation.”

- On the judicial process, this Resolution will have an impact on the European Court of Human Rights, in particular on its future decision in the case Koch v. Germany. In this case, the Court is mainly called to decide whether or not the ban of “assisted suicide” in Germany respects the Convention. In this case, the applicant, Mr. Ulrich Koch, complains for the refusal by the German administration to give to his late wife authorization to obtain a lethal substance in order to commit suicide. The Resolution of the PACE shall have an important impact on this case. (see here the detailed analysis of that case by the ECLJ)

Just a year ago, on January 20^th 2011, the European Court delivered another judgment (Haas versus Switzerland) on assisted suicide. Although admitting a sort of right to self-suicide, the Court denied the existence of a right to assisted suicide stemming from the European Convention and guaranteed by the State; but still, the Court did not ruled –as the PACE does now- that assisted suicide or euthanasia is a violation per se of the right to life guaranteed by the European Convention of Human Rights. (See here the ECLJ analysis of that case)

As Mr. Luca Volonte’, chairman of EPP Group in the PACE, underlines, “last year we have obtained a great victory reaffirming the right of medical practitioners to conscientious objection; today we have also fought a good battle and we have won, thanks God, against a real ideological tyranny of culture of death (…);  now euthanasia is completely banned from PACE”. Thanks are also to Mr Volontè and to all the distinguished members of the Assemble who have supported this text in support of life and dignity.

Related documents

^- Parliamentary Assembly Resolution 1859 (2012);

^- Parliamentary Assembly Recommendation 1993 (2012);

- Voting result

- Doc. 12804, Report of the Committee on Social Affairs, Health and Sustainable Development, rapporteur: Mr Xuclà i Costa.

- ECLJ analysis of the case of Haas v. Switzerland

- ECLJ analysis of the case of Koch v. Germany

—

”Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited.”

Here you find the adopted resolution, the adopted, the adopted recommendation, the discussion and the voting results:

VOTE 1
Oral amendment on replacing the term “Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, should always be prohibited” with “Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited”

Pro Life Position: In favour

The amendment was agreed to.

VOTE 2

Oral amendment suggesting omissing this phrase:
Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, should always be prohibited. This resolution thus limits itself to the question of advance directives, living wills and continuing powers of attorney.”

Pro Life Position: Against

The amendment was rejected.

VOTE 3

Amendment on including the following phrase:

“This resolution is not intended to deal with the issues of euthanasia or assisted suicide. Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited. This resolution thus limits itself to the question of advance directives, living wills and continuing powers of attorney.”

Pro Life Position: In favour

The amendment was adopted.

VOTE 4

That after paragraph 6.6, add the following paragraph:

“surrogate decisions that rely on general value judgements present in society should not be admissible and, in case of doubt, the decision must always be pro life and the prolongation of life.”.

Pro Life Position: In favour

The amendment was adopted.

VOTE 5

The draft resolution in Document 12804, as amended.

Pro Life Position: In favour

The resolution 1859 was adopted.

VOTE 6

The draft recommendation contained in Document 12804. A two thirds majority was required.

Pro Life Position: In favour

The draft recommendation in Document 12804 was adopted.

“This resolution is not intended to deal with the issues of euthanasia or assisted suicide. Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, should always be prohibited. This resolution thus limits itself to the question of advance directives, living wills and continuing powers of attorney.”

1. De svenska socialdemokraterna är splittrade. Björn von Sydow och Carina Ohlsson röstade nej till tillägget som tog avstånd från dödshjälp. Varför? Frågan är relevant då den tredje socialdemokraten Lennart Axelsson röstade för. Råder det samma samvetsfrihet i den socialdemokratiska riksdagsgruppen i Sverige?

2. De norska socialdemokraterna var också delade. En röstade för medan en annan röstade emot.

3. Inte en enda EPP-ledamot (där de flesta konservativa och kristdemokratiska ledamöterna ingår) eller ALDE-ledamot (med Europas liberaler) röstade emot förslaget.

4. Den splittrade gruppen var den socialistiska. Där röstade 7 för förslaget och 15 emot, medan några avstod.

—
Omröstning om tillägg 4, om att förhindra/förbjuda [prohibit] dödshjälp.

Member	Country	Political group	Choice
Ms Karin ANDERSEN	NO	UEL	In favour
Mr Lennart AXELSSON	SE	SOC	In favour
Mr Viorel Riceard BADEA	RO	EPP/CD	In favour
M. Gerard BARCIA DUEDRA	AD	SOC	Against
Ms Olena BONDARENKO	UA	EPP/CD	In favour
Mr Márton BRAUN	HU	EPP/CD	In favour
Ms Anna Maria CARLONI	IT	SOC	Abstention
Ms Lise CHRISTOFFERSEN	NO	SOC	In favour
Ms Deirdre CLUNE	IE	EPP/CD	In favour
Mr Arcadio DÍAZ TEJERA	ES	SOC	Abstention
Mr József ÉKES	HU	EPP/CD	In favour
Mme Lydie ERR	LU	SOC	Against
Mr Renato FARINA	IT	EPP/CD	In favour
Mr Gvozden Srecko FLEGO	HR	SOC	Against
Mr Paul FLYNN	UK	SOC	Against
M. Bernard FOURNIER	FR	EPP/CD	In favour
Ms Alena GAJDUŠKOVÁ	CZ	SOC	In favour
Mr Valeriu GHILETCHI	MD	EPP/CD	In favour
Mr Andreas GROSS	CH	SOC	Against
Mr Attila GRUBER	HU	EPP/CD	In favour
Mr Mike HANCOCK	UK	ALDE	In favour
Mr Håkon HAUGLI	NO	SOC	Against
Mr Ferenc KALMÁR	HU	EPP/CD	In favour
Mr Haluk KOÇ	TR	SOC	Against
M. Jean-Paul LECOQ	FR	UEL	Against
Mr Edward LEIGH	UK	EDG	In favour
Ms Kerstin LUNDGREN	SE	ALDE	In favour
M. Philippe MAHOUX	BE	SOC	Against
Mme Christine MARIN	FR	EPP/CD	In favour
Mme Meritxell MATEU PI	AD	ALDE	In favour
Mme Liliane MAURY PASQUIER	CH	SOC	Against
Ms Federica MOGHERINI REBESANI	IT	SOC	Against
Ms Carina OHLSSON	SE	SOC	Against
Mr Pieter OMTZIGT	NL	EPP/CD	Abstention
Mr John Paul PHELAN	IE	EPP/CD	In favour
Ms Marietta de POURBAIX-LUNDIN	SE	EPP/CD	In favour
Mme Carmen QUINTANILLA	ES	EPP/CD	In favour
M. François ROCHEBLOINE	FR	EPP/CD	In favour
M. René ROUQUET	FR	SOC	In favour
Mme Fatiha SAÏDI	BE	SOC	In favour
Mr Ludo SANNEN	BE	SOC	Against
Mr Leander SCHÄDLER	LI	EPP/CD	In favour
Ms Ingjerd SCHOU	NO	EPP/CD	In favour
Mr Mykola SHERSHUN	UA	ALDE	In favour
Mr Jouko SKINNARI	FI	SOC	In favour
Mr Serhiy SOBOLEV	UA	EPP/CD	In favour
Ms Maria STAVROSITU	RO	EPP/CD	In favour
Mr Valeriy SUDARENKOV	RU	SOC	Abstention
Mr Björn von SYDOW	SE	SOC	Against
Lord John E. TOMLINSON	UK	SOC	In favour
Mr Latchezar TOSHEV	BG	EPP/CD	In favour
Mr Luca VOLONTÈ	IT	EPP/CD	In favour
Mr Piotr WACH	PL	EPP/CD	In favour
Ms Renate WOHLWEND	LI	EPP/CD	In favour
Mr Jordi XUCLÀ	ES	ALDE	In favour
Mme Marie-Jo ZIMMERMANN	FR	EPP/CD	Abstention
Mr Emanuelis ZINGERIS	LT	EPP/CD	In favour

Protecting human rights and dignity by taking into account previously expressed wishes of patients

Resolution 1859 (2012)¹

1.        There is a general consensus based on Article 8 of the European Convention on Human Rights (ETS No. 5) on the right to privacy that there can be no intervention affecting a person without his or her consent. From this human right flow the principles of personal autonomy and the principle of consent. These principles hold that a capable adult patient must not be manipulated and that his or her will, when clearly expressed, must prevail even if it signifies refusal of treatment: no-one can be compelled to undergo a medical treatment against his or her will.

2.        The Council of Europe has included this principle in the Convention for the protection of human rights and dignity of the human being with regard to the application of biology and medicine: Convention on human rights and biomedicine (Oviedo Convention, ETS No. 164), which legally binds the majority of member states. The convention also covers the situation in which a patient is no longer able to express his or her will, by stipulating that the previously expressed wishes relating to a medical intervention by a patient who is not, at the time of the intervention, in a state to express his or her wishes “shall be taken into account”.

3.        The ways in which these wishes can be formalised are advance directives, living wills or continuing powers of attorney. In Recommendation CM/Rec(2009)11 on principles concerning continuing powers of attorney and advance directives for incapacity, the Committee of Ministers recommended that member states promote these, and laid down a number of principles to guide member states in regulating them.

4.        However, on the ground, the situation in Europe is very diverse, ranging from no legislation whatsoever on advance directives, to specific legislation which confers binding effect on them. Even where specific legislation does exist, it is not always fully implemented. Thus, today, only a tiny minority of the Council of Europe’s 800 million citizens actually have advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney – making it difficult, if not impossible, to take their previously expressed wishes into account, and thus effectively protect their human rights and dignity.

5.       This resolution is not intended to deal with the issues of euthanasia or assisted suicide. Euthanasia, in the sense of the intentional killing by act or omission of a dependent human being for his or her alleged benefit, must always be prohibited. This resolution thus limits itself to the question of advance directives, living wills and continuing powers of attorney.

6.        The Parliamentary Assembly considers it essential that rapid progress be made in this area by member states to ensure that people’s human rights and dignity are guaranteed across the whole continent. It thus recommends that member states:

6.1.       sign, ratify and fully implement the Oviedo Convention, if they have not already done so;

6.2.       apply Committee of Ministers Recommendation CM/Rec(2009)11 on principles concerning continuing powers of attorney and advance directives for incapacity;

6.3.       review, if need be, their relevant legislation with a view to possibly improving it:

6.3.1.       for countries with no specific legislation on the matter – by putting into place a “road map” towards such legislation promoting advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney, on the basis of the Oviedo Convention and Recommendation CM/Rec(2009)11, involving consultation of all stakeholders before the adoption of legislation in parliament, and foreseeing an information and awareness-raising campaign for the general public, as well as for the medical and legal professions after its adoption;

6.3.2.       for countries with specific legislation on the matter – by ensuring that the relevant Council of Europe standards are met by this legislation, and that the general public, as well as the medical and legal professions, are sufficiently aware of it and implement it in practice.

7.        The Assembly, recalling its Recommendation 1418 (1999) on the protection of the human rights and dignity of the terminally ill and the dying, recommends that national parliaments, when legislating in this field, respect the following principles, in addition to those enshrined in the Oviedo Convention and Committee of Ministers Recommendation CM/Rec(2009)11:

7.1.       self-determination for capable adults in the event of their future incapacity, by means of advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney, should be promoted and given priority over other measures of protection;

7.2.       advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney should, in principle, be made in writing and be fully taken into account when properly validated and registered (ideally in state registries);

7.3.       there should be an option to divide the function of representing the person between an attorney for property, and a separate person for health and welfare; provisions for the possibility of a public appointment should also be made in cases where the individual has made no appointment him or herself, where this is in the best interest of the individual;

7.4.       prior instructions contained in advance directives and/or living wills which are against the law, or good practice, or those which do not correspond to the actual situation that the interested party anticipated at the time of signing the document, should not be applied;

7.5.       advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney should be accessible to all; thus, complicated forms or expensive formalities should be avoided;

7.6.       capable adults should be encouraged to review at regular intervals (for example, once a year) the advance directives, living wills and/or continuing powers of attorney they have made, and should be able to revoke and/or change them at any time;

7.7.       a system of supervision to fight abuse should be established under which a competent authority is empowered to investigate, and, if necessary, intervene, in particular in cases in which an attorney is not acting in accordance with the continuing power of attorney or in the interests of the granter;

7.8.       surrogate decisions that rely on general value judgements present in society should not be admissible and, in case of doubt, the decision must always be pro-life and the prolongation of life.

Visst är det ganska fantastiskt att man i så många länder och bland många folk firar jul för att hylla ett litet barn som en gång föddes i Betlehem! Att en ung flicka, hennes fästman och ett litet nyfött barn står i centrum tvåtusen år efter händelserna i Betlehem är starkare än någon saga.

”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given…” sjunger man efter Bibelns profetia (förutsägelse) om Messias runt om i världen i kyrkor, katedraler och enkla kapell. En baby är huvudperson, just för att i det späda lilla barnet vilar hela framtiden.

Maria gladde sig över det nyfödda Jesusbarnet. En mamma som heter Susan gläder sig den här julen över att ha fått sin son Sam, 21 år, tillbaka till livet, berättar Aftonbladet.

Låg i koma efter bilolycka

Ynglingen låg i koma med svåra skallskador efter en bilolycka. Läkarna ville stänga av respiratorn. Men neurokirurgen Robert Spetlzer som opererat honom akut gav inte upp hoppet helt, trots de allvarliga skadorna. Och inte heller mamma Susan. Det gick ändå så långt att läkarna diskuterade organdonationer med de anhöriga. Men Susan fortsatte att be för sin son, berättar hon för ABC News:

Jag visste att vi skulle behöva ta något slags beslut inom kort. Men jag fortsatte be för honom.

Det mirakulösa skedde att sonen började ge ifrån sig livstecken. Från att ha varit helt okontaktbar kunde han röra på två fingrar på kommando, och för var dag skedde förbättringar. I stället för begravning blev det rehabilitering, och dagarna före jul gav läkarna beskedet att man räknar med Sam ska bli helt återställd, skriver Aftonbladet.

Miraklet uppmuntrar tron på livet

Miraklet med Sam blev förstås livets julklapp för hans mamma Susan, men det är även en härlig uppmuntran för alla som, inte minst i den motvind som råder i Sverige, kämpar mot den dödens kultur där människor mer eller mindre godtyckligt ska besluta om liv eller död för de individer man dömt ut som ”hopplösa” fall.

Låt oss hoppas att år 2012 blir ett miraklernas år, där fler och fler utdömda människor visar att livet ändå segrar när människor i deras omgivning håller fast vid tron, hoppet och kärleken.

E L

När Amanda som sextonåring blev gravid konstaterades det efter ett par månader att hon väntade tvillingar. Många avrådde henne från att bli mamma. Vid samtalet på ungdomsmottagningen fick hon veta det mesta om aborter och om svårigheterna med att ha barn, skriver Hela Gotland. Tårar blandades med babylängtan och till sist bad Amanda alla tyckare att hålla tyst med sin åsikter. När hon tänkt färdigt blev valet att fullfölja graviditeten.

Nu är alla nöjda, inte minst Gustav, 21 år, som från början var en motvillig pappa men som nu älskar sina småtjejer och vill vara med om att ta hand om dem. Men även mormor Cattis, som Amanda medger haft det jobbigt med henne när hon var en strulig partyprisse som ville vara ute och festa hela tiden. Cattis berättar för Hela Gotland att hon undrade hur Amanda, som inte ens kunde ta hand om sig själv, skulle kunna ta hand om barn. Men det har gått bra:

Amanda har utvecklats så mycket. Hon är väldigt duktig med barnen och har ett otroligt tålamod och bra humör.

Och själv verkar Amanda mycket tillfreds med valet att vara ung tvillingmamma:

Det är så många som pratar om att ungdomen tar slut när man får barn. Jag har valt bort resor och festande, men jag tycker att barn är början – inte slutet.

”Barn är början, inte slutet” är också namnet på Amanda Dahlströms blogg där hon berättar om sitt liv och sin vardag som tonårsmamma, skriver Hela Gotland.

Moderskap ger personlighetsutveckling

Det är glädjande att så många unga mammor och deras föräldrar kan berätta om den markanta mognad man upplever kommer med mamma-uppdraget. Även om det tyvärr inte är så för alla unga tjejer så är det ändå överväldigande många av de tonårsmammor och unga kvinnor som valt livet för sina barn som vittnar om vilken enorm glädje och mognad som följt med moderskapet.

Visst skulle det kunna framhållas vid rådgivning till gravida tonåringar och unga kvinnor. En saklig upplysning ska inte ensidigt varna och svartmåla den framtid som väntar en blivande ung mamma, utan även peka på den personliga utveckling som medföljer moderskap och tala om de många unga, kompetenta mammor som finns och som är oerhört glada och stolta över sina underbara barn.

E L

I Sverige har vi fri abort. Så heter det, fri abort. Något som för mig känns som den största motsägelsen som finns. Jag har aldrig känt mig så ofri som när jag gjorde abort. Det var inget fritt där, jag hade inga valmöjligheter.

Hon tycks höra alla invändningar som genast reser sig upp mot hennes enkla konstaterande och skyndar sig att förekomma, intygar att jodå, visst känner hon till att det finns kvinnor som utför aborter med strumpstickor och visst anser hon att kvinnor ska ha rätt att själva bestämma över sina kroppar. Men ändå:

Stödjer vår lagstiftning till fullo, men för mig var det inte fritt. Jag var fångad, tvingad till att ta ett beslut jag inte ville fatta. Jag var ofri och tvingad och jag är fortfarande inte fri. Mitt samvete är tyngt och hjärtat mitt är trasigt.

 

Så var det sagt. Kort, kärnfullt och skakande i sin uppriktighet. En kvinnoröst om abort, bland tusen och åter tusen. Hur många trasiga hjärtan har ett land råd att ha? undrar jag.

Vi vet att många svenska kvinnor lider av såväl fysisk som psykiskt ohälsa. Och vi vet att många svenska flickor och kvinnor inte alls upplever sig fria att göra abort, utan just som bloggerskan här ovan berättar är det snarare känslan av att man är tvingad till abort som blivit mångas bittra erfarenhet. Det finns olika forskningsrapporter som visar på det, bland annat Maria Ekstrands avhandling från 2008;  ”Sexuellt risktagande – Svenska ungdomars inställning till, och erfarenhet av preventivmedelsanvändning, oönskad graviditet och abort”. Där framgår det att svenska tonårskillar har en sexuell livsstil där de ofta underlåter att använda kondom och istället överlåter ansvaret för att skydda sig för oplanerad graviditet på tjejerna, ser det som en personlig katastrof att bli pappa i unga år och följaktligen ofta kan tänka sig att pressa den gravida flickan till abort. Det sistnämnda gäller inte bara tonårskillar.  Även äldre män, kompisar, föräldrar och övriga släktingar brukar försöka pressa flickan/kvinnan till abort.

Och tyvärr räcker inte det, även sjukvårdspersonal såsom kuratorer och barnmorskor har inte sällan en uttalat abortliberal inställning, där de till den gravida kvinnan gärna förmedlar uppfattningen om abort som en enkel lösning på ett komplicerat problem.

E L

”Barnets bästa ska alltid komma i första rummet”.

Men andra ideal pockar på i en tid av självförverkligande när man förväntas satsa på karriären, prioritera det egna välbefinnandet, tänka på pensionen, resa jorden runt och leva upp till uppsatta skönhetsideal. Allt för att höja sin status och verka bättre i andras ögon:

Att ”skaffa barn” är också en del av statusjakten. Men ”anskaffandet” måste ske i rätt tid och projektet får inte inverka för mycket på de andra parametrarna i självförverkligandets ekvation. Barnen får alltså inte riskera pensionen, äventyra nästa karriärsteg, förstöra långresan, påverka utseendet eller inkräkta på kvalitetstiden med vänner och väninnor.

Istället för att vara mål har barn blivit ett medel, istället för att vara en gåva har de blivit en produkt, skriver Berggren och konstaterar att livet är hotat för ofödda barn, speciellt för den som råkar ha den extra kromosom som kärlesfullt brukar kallas för ”kramkromosomen”  (eftersom barn med Downs syndrom ofta bjuder på en kram)…

Utsortering av barn sker genom KUB-tester

Genom det alltmer utbredda användandet av KUB-testet för gravida kvinnor ökar risken att samhället en utsortering av människor i ett A- och B-lag, önskvärd och icke önskvärd. Det rimmar dåligt med den sjätte artikeln i Barnkonventionen, som stadgar att ”varje barn har rätt att överleva och att utvecklas”, konstaterar Lukas Berggren i sin ledare och berättar att American Journal of Medical Genetics nyligen publicerat resultatet från tre olika undersökningar, där föräldrar, syskon och barn som själva har Downs intervjuats om hur de påverkas av syndromet:

99 procent av de som har Downs syndrom är nöjda med sina liv. 99 procent av föräldrarna älskar sina barn med Downs och 97 procent är dessutom stolta över dem. 94 procent av de äldre syskonen är stolta över sina småsyskon med Downs syndrom och 88 procent av syskonen känner att de är bättre människor på grund av sitt syskon.

Dessa siffror talar sitt tydliga språk. Vad samhället alltså ofta betraktar som ett hinder blir istället en källa till glädje. Man skulle önska att varje förälder som får besked om att deras ofödda barn har Downs syndrom också får information om det oerhört positiva familjemedlemmar till barn med kramkromosomen berättar om.

E L