Hem » A woman´s right to choose » Ordvrängeri om embryon, foster och barn

Ordvrängeri om embryon, foster och barn

Inlagt den tisdag, maj 31, 2011 och sparat i A woman´s right to choose, Sena aborter, Uncategorized

I och med att abortfrågan lyfts i de stora rikstäckande tidnigarna fortgår abortdebatten även i lokalpressen i olika delar av landet. I en ledarartikel med rubrik ”Rör inte aborträtten” gör artikelförfattaren Ida Thulin klart för läsarna att det inte är ett barn det gäller vid abort:

Ett foster är inte ett barn. Däremot blir många foster med tiden barn, liksom vissa ägg och spermier blir det. Men foster och barn är två olika saker, där det förstnämnda ibland kan utvecklas till det senare.

Sedan fokuserar artikelförfattaren på diskussionen om de sena aborterna som genomförs i vecka 21 – 22. Hon kan förstå att de aborter när fostret visar livstecken är psykiskt påfrestande för personalen, uppenbarligen för att hon inser att detta foster som med våld tvingats lämna livmodern men ändå lever påminner om ett barn:

Ett foster är inte ett färdigt barn, men i 18:e veckan ser det ut som ett, om än mycket litet, sådant. Därför är det viktigt att inte ta till vare sig ideologiska brösttoner eller skygglappar i abortfrågan. Gå till fakta i stället.

Exakt vilka fakta som kan stödja upplysningen om att ett foster i 18:e inte är ett barn men ”ser ut som ett sådant” delges inte. Istället meddelas att merparten av de 300 sena aborter som genomförs varje år beror på att fostret har visat sig vara gravt missbildat. Och dessa missbildningar inte kan upptäckas förrän sent.

Artikelförfattaren nämner inte att fler än hundra av dessa foster är friska, men skriver att en del sena aborter sker av sociala skäl, och nämner till exempel kvinnor som förträngt sina graviditeter.

Med det resonemanget; varför inte fri abort hela graviditeten ut?

Att det sistnämnda förekommer vet vi, eftersom det ibland gått så långt att kvinnor som varit omedvetna om sina graviditeter fått magsmärtor som sedan visat sig vara förlossningsvärkar. Och av Ida Thulins resonemang torde rimligen följa att det vore okej att utvidga aborträtten till att gälla ända fram till förlossningen, om kvinnan av någon orsak inte vill låta ”fostret” leva. Då skulle man alltså utföra så kallad partial birth abortion vilket förekommer i vissa delstater i USA. Det innebär att man går in och punkterar fostrets hjärna innan huvudet kommer ut, för om man dödar barnet när det är helt framfött barn räknas det som mord.

IdaThulins bisarra och föga vetenskapliga människosyn tycks ju vara att detta barna-liknande foster förvandlas till ett ”färdigt” och därmed riktigt barn i samma sekund som det är framfött i de fall det är helt fullgånget. Så varför ha någon övre abortgräns över huvud taget om man ska följa resonemanget i denna ledarartikel?

E L