Under kommande helg samlas kristdemokrater från hela landet till kommun- och landstingsdagar i Norrköping. Siewert Öholm skriver en ledare i Världen idag om kristdemokraternas problem med ledarskap och med identitet:
Partiet har svårt att se egna kärnfrågor och griper hellre tag i tidens politiskt korrekta ämnen.
Han påminner om att partiet grundades på frågor som värnande av kristen etik med kristendomsämnets plats i skolan samt en kristen syn på livets okränkbarhet. Framtiden för KD kan inte vara att skämmas för sina kristna rötter, skriver Öholm som anser att partiet nu måste komma ut ur mittenburen som redan är fylld av moderater och sossar:
Väljarna saknar ett parti som vågar profilera värdekonservatism på ett varmt och självklart sätt. Det kan handla om etik i äldrevården, kärleksfull abortpolitik och prioritering av kärnfamiljen med utökat vårdnadsbidrag.
Och Wolfgang Hansson, utrikeskommentator pÃ¥ Aftonbladet, rapporterar att Finlands ”Sverigedemokrater” nu vinner mark big time:
Nyhetstelegrammet från den finska nyhetsbyrån FNB är kort men innehåller en politisk bomb.
Populistiska och invandrarkritiska Sannfinländarna får i en färsk opinionsmätning drygt 16 procent av rösterna. Med mindre än tre månader kvar till riksdagsvalet i Finland i april.
När det gäller invandrarkritiska yttringar konstaterar Hansson att Finland tar emot väldigt fÃ¥ invandare jämfört med övriga nordiska länder. Den karismatiske ledaren Timo Soini hävdar att partiet varken är fientligt till invandrare eller islam, skriver Hansson:Â
Soini som 2009 blev invald i Europaparlamentet (men tänker lämna den platsen om partiet blir del av den finska regeringen) beskriver sitt parti som ett populistiskt gräsrotsparti, religiöst och värdekonservativt. Han är exempelvis stenhårt emot abort.
Sannfinländarna kanske skulle kunna kallas SD-light, föreslår Hansson, som konstaterar att partiet med sina framgångar hakar på en nordisk trend där högerpopulistiska partier vinner terräng; svenska SD som fått vågmästarroll i riksdagen, Dansk Folkeparti i Danmark och i Norge Fremskrittspartiet som i senaste valet fick över 20 procent.
Är abortfrågans politiska betydelse i Norden underskattad?
Oavsett vilka reflektioner man kan göra angående denna förändring i det politiska landskapet, är det tydligt att frågor som rör livets okränkbarhet och inställningen till abortpolitik har stor genomslagskraft när människor gör sina politiska val.
Kanske betyder politiska företrädares inställning till abort mer än vad man vanligen tänker sig när människor röstar, och kanske är det inte otänkbart att en del väljare är så trötta på den abortaggressiva politiken att de proteströstar på partier de inte nödvändigtvis delar ideologien med fullt ut?
Kan det möjligen vara så att abortfrågans betydelse vid politiska val underskattats i våra nordiska länder? Medan det däremot är ett erkänt faktum i länder som Brasilien, USA med flera att presidentkandidaternas inställning i abortfrågan har avgörande betydelse? Det vore intressant med en politisk analys om detta.
E L
