Om heder och skam skriver Vanja Berggren, lektor i folkhälsovetenskap vid högskolan i Kristianstad, i en gästkrönika i Trelleborgs Allehanda. Heder kan kännas som ett främmande begrepp som förknippas med invandrare, ofta från Mellanöstern, och med hedersvåld, skriver Berggren:
Barn utom äktenskapet ses än idag i många kulturer som den ultimata skammen. I många kulturer ses en ogift kvinnas kyskhet och en gift kvinnas trohet som avgörande för hennes heder.
Just detta var normen för vad som ansågs vanhedrande även hos oss i Sverige för inte länge sedan, skriver Berggren och påminner om seder såsom kyrktagning av ogifta mödrar, tvångsmjölkning av pigornas bröst, straff för abort och gammaltestamentliga straff för otukt.
År 1743 stadgade lagen dödsstraff för fosterutdrivning. En likhet över tid och rum är att den medskyldige sällan efterfrågas, skriver Berggren, men i globaliseringens tid finns det andra samhällen att jämföra med:
Omvärldens kritik är fortfarande massiv efter att iranska Sakineh Mohammadi Ashtianis dömdes till döden för otrohet. Steningen ställdes in men Sakineh har fortfarande ett överhängande dödstraff. Att använda religion eller kultur eller heder för att legitimera barbariska handlingar är skamligt.
Vanja Berggren håller inte med om den kritik som riktats mot Humanisterna där de beskylls för att vara ensidiga i sin kritik av Islam och behandlingen av kvinnor:
Övergrepp som sker i religionens namn måste få kritiseras, oavsett om det är i islams, Vatikanens eller andra religiösa ideologiers namn.
Jag hÃ¥ller med Vanja Berggren i mycket, men inte allt. Till exempel finns flera exempel pÃ¥ att även männen kan Ã¥dra sig skam genom sexuella handlingar sÃ¥väl i sydliga kulturer som i det gamla Sverige där man talade nedsättande om vissa män som ”horbockar” och även kunde strafflägga män för sexuella brott. Men fortfarande har kvinnan dömts oftare – och hÃ¥rdare – för sexuella handlingar. Här tycker jag nog att den kristna synen där Jesus säger till de som vill stena äktenskapsbryterskan:
Den av er som är utan synd ska kasta första stenen.
snarare pekar pÃ¥ jämställdhet i synen pÃ¥ de bägge könen och ansvaret för sexualitet. Som bekant släppte männen som tänkt straffa kvinnan sina stenar, en efter en, med början av de äldste. Det är en talande bild som känns mer adekvat än gammaltestamentliga seder. Moderna demokratier med större frihet för kvinnor har snarare präglats av kristet arv och åskÃ¥dning, där det inte finns grund för att döma kvinnor annorlunda än män. Men fortfarande brister samhället i respekt inför människan överlag och speciellt dÃ¥ kvinnan.Â
Den gamla svenska kvinnoskammen lever kvar i ny skepnad
Tyvärr lever och frodas fortfarande den osunda skammen i vårt svenska samhälle, den har bara ändrat karaktär. Förr var det inte ovanligt att ogifta pigor dödade sina nyfödda barn, eftersom de kunde förvänta sig både skamstraff i form av utstötning och fattigdom som ogifta mödrar. Idag har vi samma ovälkomnande samhälle för kvinnan med sitt oplanerade barn. Med hög levnadsstandard och viss ekonomisk grundtrygghet riskerar ingen kvinna svältdöden, men likväl finns skammen där. Skammen över att hon inte skött sin sexualitet bättre, inte planerat graviditeten till den tid när hon hunnit med alla informella krav såsom att leva ut sin frihet på olika sätt, resor till fjärran länder, ej heller hunnit avsluta sin utbildning och kommit in i lönearbete med därpå följande ekonomisk premiering.
Och ingen kvinna behöver längre dränka sina nyfödda barn, man klarar av saken lÃ¥ngt tidigare utan att behöva se det lilla livet… Men för de flesta kvinnor är abortbeslutet ändÃ¥ tungt, och en del Ã¥ngrar hela sitt liv att de inte behöll sitt ofödda barn. Medan andra tröstar sig med att de gjorde det enda rationella i det läget.
Och rationalitet, det är något som ger heder, särskilt i det svenska samhället.
E L
