Hon utmanar kyrkan att våga tala om abort

I en debattartikel i Dagen skriver Lisbeth Enevärn ett inlägg under rubriken Varför tiger kyrkan i abortfrågan? Hon berördes starkt, skriver hon, av att läsa den artikel Tomas Seidal (publicerad i Dagen 13/8) skrev angående den tystnadens kultur som råder kring abort. En anledning till tystnaden inom kyrkans värld tror Lisbeth Enevärn är kvinnor som hon själv:

Seidals artikel berörde mig starkt. För jag vet att det är på grund av sådana som mig som det är så tyst i kyrkor och församlingar. Jag är nämligen en av de kvinnor som sitter i kyrkbänken och bär på en hemlig sorg. Den stavas abort.

Lisbeth Enevärn berättar utelämnande om den sorg och smärta hon genomgick efter att ha gjort abort två gånger. Vid den andra aborten ångrade hon sig redan innan själva ingreppet:  

Jag glömmer aldrig när jag rullades ner till operationssalen. Ångern över abortbeslutet slog emot mig med full kraft och jag ville rädda mitt barn. Det var som ur en skräckfilm, jag ropade rakt ut att jag ångrade mig och ville vända, men personalen lyssnade inte. Den premedicinering jag fått gjorde att jag inte kunde resa mig upp och springa därifrån. Och så tog de mitt barn.

Efter aborterna drabbades Lisbeth av depression. Men hon fick sedan flera barn och har också som kristen upplevt undret att genom Jesus vara förlåten. Nu gläds hon över att ha barnbarn, men tänker också på de barnbarn som inte finns, för att hon en gång tog fel beslut. Hon vill att  abortfrågan synliggörs i kyrkor och församlingar: 

Om vi kristna tiger ihjäl det makabra som sker i vårt land där över 35 000 aborter sker varje år förnekar vi vår kristna tro. Allra minst hjälper tystnaden de kvinnor som, precis som jag, lurats att tro att abort är ett ingrepp som löser problem.

Lisbeth Enevärn avslutar sin debattartikel med en utmaning till pastorer och kyrkliga ledare att våga tala om abort.

Det är glädjande att kvinnor vågar gå ut och berätta om sina aborter och bryta tystnaden runt detta känsliga ämne. Inte minst i kyrkans värld kan ämnet abort vara känsligt och tabu.

Men där man har sin uppgift att vårda sig om själar, är det kanske ännu desto viktigare att våga tala om abort? Få saker inverkar så starkt i människors liv som detta allt annat än triviala ingrepp. Och med tanke på att livets helighet är ett grundfundament i kristen tro. är det faktiskt mycket märkligt med tystnaden i de kristna leden.

E L

Dela detta inlägg

Tweet