Individer och nationer blöder när abortliberalerna regerar

Sverige är på väg att ta livet av sig! utropar Ulf Nilsson i sin krönika i Expressen idag. Det är ännu en sänkning av pensionerna, den andra i ordningen detta år, som gör honom upprörd:

En del av sänkningen ska kompenseras med lägre skatt men nettot blir fortfarande minus. Lika med sämre köpkraft, mindre rörelsefrihet för oss som råkat begå det värsta brott man kan göra sig skyldig till i Sverige: vi har blivit gamla och nu ”ligger vi samhället till last”.

Även om folk blir lika upprörda som Ulf Nilsson själv, menar han att de flesta inte inser att sanningen är mycket värre; Sverige och en lång rad andra europeiska länder är på väg att ta livet av sig. Det föds helt enkelt för få barn. För att ett samhälle ska fortsätta att finnas behöver statistiken ligga på 2,1 barn per kvinna. En rad länder inklusive Sverige ligger långt under den siffran, förklarar Nilsson och konstaterar att vi västerlänningar blir allt färre. Och äldre.

Sverige, där var fjärde foster aborteras, är det fjärde äldsta landet i Europa. Ständigt färre unga ska försörja ständigt fler äldre.

Det innebär antingen dramatiskt lägre levnadsstandard, skriver Ulf Nilsson och hårddrar det: vatten och bröd till gubbar och kärringar, eller en häftig ökning av invandringen: Lite drastiskt uttryckt måste vi byta folk på det gamla landet. Eller tvina bort.

Invandringen har skapat stora problem men också stimulerat ekonomin, dock ej tillräckligt, menar Nilsson som i slutet av sin krönika gör en besk kommentar om att Europas utveckling i ett slags utdraget självmord nu ivrigt påhejas av de fundamentalistiska muslimer som ser oss som avfällingar.

Jag antar att den här krönikan kommer att få blandade reaktioner. En del läsare håller nog med Ulf Nilsson medan andra kan ta anstöt över den provokativa tonen när det gäller synen på reproduktion eller invandringens konsekvenser. Oavsett våra personliga värderingar angående detta, så är det ett faktum ett lands abortpolitik får långtgående konsekvenser, inte bara för individer utan för hela samhället.

Inte bara i Europa utan som bekant även i Asien får abortpolitiken som appliceras på individerna enormt dramatiska konsekvenser för hela storsamhället. De många flickaborterna har lett till en skenande utveckling med demografisk obalans. Man räknar med följder som inte kan beskrivas annat än katastrofala, med bland annat stark ökning av kriminalitet, prostitution, människohandel etc. Skrämmande, men kan man förvänta sig annat när miljontal kvinnor fattas i ett samhälle?   

Beträffande Ulf Nilssons betraktelse över den åldersmässiga obalansen i vårt eget land så vill jag föra ned frågan från ett rationellt samhällsperspektiv där man ser att Sverige skulle behövt de över en miljon människor som är borta genom alla aborter, till individplan. Hur drabbas kvinnan som får ”friheten” att bära det personliga ansvaret för abortbesluten? Och hur resonerar man egentligen när det gäller abortpolitiska beslut?   

Varför ska en förtvivlad svensk flicka som blivit oplanerat gravid, känna att hon i den ”heliga” fria abortens namn tvingas göra abort – eftersom hon inte är värdig att bli mor om hon saknar utbildning, fast jobb, bra ekonomi och kanske även en karl som är villig att dela ansvaret för barnet med henne – istället för att känna att samhället behöver och välkomnar hennes barn?

Många unga kvinnor i detta land berättar med tårar av smärta om hur de gjort abort. För barnets skull. De ville ge sina barn det bästa men kände sig mindervärdiga och maktlösa. På grund av att samhället signalerar till dessa unga tjejer att de inte är bra nog som mammor eftersom de saknar bla bla bla och därmed inte kommer att kunna ge sina barn en framtid. Och detta sker samtidigt som vi – om man nu bortser från allt vad kärlek, känslor, etik och människovärde heter – behöver dessa barn i vårt samhälle!

När ska politiker vakna upp och lyssna på de många kvinnor som har en annan historia att berätta, en annan syn på vad det är att vara kvinna, än den lilla toppstyrande maktelit av abortliberala feminister som (med en förmätenhet som saknar motstycke) tagit sig tolkningsföreträde och mandat att representera ”kvinnan” och kvinnors rättigheter i Sverige?

Hallå politiker, gå ut i verkligheten! Se att det faktiskt råder ett kvinnoförtryck i Sverige där tusen och åter tusen kvinnor gör abort av ekonomiska och sociala skäl, för att de lever i ett samhälle som trots att det behöver alla barn som skulle kunna födas, är så sjukt att det inte välkomnar dem alla. Ett samhälle med en direkt kränkande attityd till den kvinna som har mage till att bli mamma utan att det är perfekt planerat.

För i Sverige välkomnas moderskap endast när omständigheterna är ideala. Genom statligt sanktionerade ekonomiska system premierar syster Duktig som ser till att pricka in föräldraskap efter fullbordad yrkesutbildning och inledd yrkeskarriär.  Medan syster Slarvig som inte planerat sin graviditet, för att slippa ekonomiskt straff och offentlig skam, ofta måste nyttja ”rätten” att diskret låta släcka livet på sitt oväntade barn.

Är det inte märkligt att just de abortliberala så kallade feministerna är de som starkast drivit på utvecklingen dit vi nu är?  Där det, precis som i det gamla fattigSverige, är en klassfråga vilka kvinnor som ska få behålla sina barn och inte.

E L

Dela detta inlägg

Tweet