Även 16-årige pojken är offer i Västeråsdramat

Idag rapporterar flera tidningar om att den 16-årige pojke som i våras dödade en jämnårig flicka i Västerås nu dömts till tre års ungdomsvård för mord. Domstolen har tagit hänsyn till pojkens låga ålder när man utmätte straffet. Pojken själv har nekat till mord men medgett grov misshandel och vållande till annans död.

 Allt kretsade kring en förmodad graviditet. 16-åringen trodde i våras att hans flickvän var gravid. Hon vägrade göra abort och det gjorde pojken förtvivlad. Pojken som är från Irak har sagt att hans familj aldrig skulle accepterat om han gjort en svensk flicka med barn utanför äktenskapet, skriver Aftonbladet:

Han hade försökt allt – att muta, övertala och tjata – men Beatrice ville ändå inte avsluta graviditeten. När de möttes i skogsdungen bad han henne ännu en gång att göra abort men hon sa att hon inte visste hur hon ville göra.
 

Sextonåringen dödade brutalt sin före detta flickvän. Det visade sig sedan att Beatrice aldrig var gravid. Aftonbladet citerar i sin artikel tingsrättens dom:

”Att en kvinna vägrar att tillmötesgÃ¥ ett önskemÃ¥l eller krav om abort försvarar inte pÃ¥ nÃ¥got sätt att man begÃ¥r ett brott mot kvinnan”.

Vi har tidigare här pÃ¥ Bloggen skrivit nÃ¥gra artiklar om det tragiska fallet. Perspektivet har varit att även pojken kan betraktas som ett offer – för kulturkrockar och för en ohygglig press att infria kulturella/religiösa förväntningar där ett misslyckande skulle kunnat skada hans familjemedlemmar bosatta utanför Sverige. Själv skulle han riskera att bli förskjuten av familj och släkt. Hans pappa hade redan tidigare, efter att i pojkens mobil sett bilder där han festade med svenska tjejer,sagt att pojken inte längre var värd att kallas hans son.

Hur ska det kännas för en tonårspojke som antagligen ser upp till sin far och längtar efter att bli bekräftad, att få höra något sådant? En pojke som är långt borta från både mamma och pappa, i ett land med uppochner-vända värderingar från de han vuxit upp med?

När det gäller ungdomar behöver man ta större hänsyn till vilken kulturell kontext de befinner sig i, även det faktum att de rent biologiskt inte är färdigutvecklade när det gäller flera av hjärnans funktioner såsom impulskontroll, riskbedömning med mera. Det borde beaktas när det gäller synen på ungdomars förmåga till sexuellt ansvarstagande i ett samhälle som snarast pressar på vad gäller ungdomars sexuella aktivitet. Dessutom, har vi betonat, glöms ofta killarna bort:

Men hur ska en omogen tonårskille kunna vara till stöd för en gravid flicka om han själv är livrädd och chockad över en oväntad graviditet? Och hur hjälper samhället tonårskillarna, invandrare såväl som ursvenska, med upplysning och att bli delaktiga i ansvaret för sexuella relationer och dess följder? I vårt samhälle har man gjort graviditet till en tjejgrej. Ansvaret för det stora beslutet ligger på kvinnan / flickan, och underförstått därmed även ansvaret för preventivmetoder.

Tonårsdramat i Västerås är så oerhört sorgligt att ord inte räcker till. Man hoppas att det blir tydligt att pojkar/män måste synliggöras i samhället när det gäller graviditeter. Även de behöver samtalsstöd och hjälp vid hanteringen av en ofrivillig graviditet. Ungdomsmottagningarna har en viktig uppgift att involvera även killarna i frågorna runt sex, graviditet och ansvar. Ingen förmodat gravid flicka eller kvinna ska någonsin behöva utsättas för hot, press eller våld för att hon inte vill göra abort.  

E L

Dela detta inlägg

Tweet