I slutet på april hade Stefan Jarls film Underkastelsen premiär. Filmen handlar om de 100 000tals kemikalier vi människor får i oss genom bland annat leksaker och möbler. Tragiskt nog är den grupp som kan skydda sig minst den mest utsatta, barnen och fostret i mammans mage.
I filmen medverkar Eva Röse som då är gravid och blodprover tas för att undersöka hur mycket kemikalier hon har i kroppen. Med hjälp av en rad forskare från bland annat USA, England, Kanada, Tyskland och Sverige söker Stefan Jarl svaret på hur dessa kemikalier påverkar hennes barn.
Till Aftonbladet berättar Ewa Röse att halten flamskyddsmedel var väldigt hög i hennes blod.
– Det är inte den första gåvan man vill ge till sitt barn, säger Eva Röse med allvarlig röst och berättar om hur ämnet överförts via navelsträngen och modersmjölken till sonen Rocky Flynn som nu är ett år gammal.
När Ewa fick reda på vad som flöt i hennes blod valde hon att tacka nej till provsvaren från nästa testomgång. Hon ville inte veta.
– Stefan Jarl föddes kanske kemikaliefri, men det gör inte barnen i dag och det gjorde inte mitt barn heller – och det är inte så många år som har gått däremellan. Min son hade fått i sig alldeles för mycket innan han ens var född.
Tänk om man i alla sammanhang kunde se till det ofödda barnets bästa. Som när det gäller att vara önskad till exempel. Ett oönskat barn tas bort, utan nÃ¥gra längre utläggningar. Är barnet däremot önskat dÃ¥ ska det skyddas till varje pris. 37 000 barn frÃ¥ntas varje Ã¥r rätten att födas. Borde inte alla barn ha rätten att fÃ¥ skyddas ovillkorligt oavsett omständigheter? Är det verkligen rätt att en mamma eller pappa, eller ett samhälle ska fÃ¥ bestämma om vissa barn ska fÃ¥ leva eller inte bara för att det inte ”passade” just nu?
/RW
Hanna från Finland
onsdag, november 30, 2011 till 9:34 e m
Alla foster har gudomlig rätt till liv, de som tar den lagen i egna händer syndar och kan få betala ett mycket högt pris i evigheten.