Carina Hägg (s) väckte tidigare uppmärksamhet genom att i en debattartikel i tidningen Dagen bunta samman islamister med vad hon kallade högerkristna och varna för religiösa extremisters påverkan i samhället, i samma veva som hon varnade för utvecklingen som kan ske om man tillåter en diskussion om samvetsklausul för vårdpersonal. Hägg blev sedan bemött och i flera artiklar starkt kritiserad för att själv vilja kväva debatten och rentav utestänga de åsikter hon inte gillade från den offentliga debatten. Så här skriver Elisabet Sandlund, chefredaktör för tidingen Dagen, i en ledarartikel:
Det är klokt att i alla sammanhang vara försiktig med att bruka ordet extremism och med att i det längsta avstå från att utnämna människor till extremister. När Carina Hägg exemplifierar det hon varnar för med att ledande kristdemokrater föreslagit en samvetsklausul för sjukvårdspersonal överskrider hon med råge den politiska anständighetens gräns.
Även skribenten Bitte Assarmo bemöter Carina Hägg i ett debattinlägg i tidningen Dagen:
Sveriges abortlagstiftning baserades ursprungligen på samhällsekonomisk cynism snarare än på omsorg om kvinnor och barn; med selektiva aborter skulle samhället kunna spara på att låta vissa barn dö redan innan de fick födas. Att påstå att kvinnors värde står och faller med de här frågorna är att förenkla in absurdum.
Att, som Carina Hägg gör, bunta ihop alla som har traditionella värderingar i de här frågorna och kalla oss högerkristna eller högermuslimer är okunnigt, dumt och direkt fel.
Och när blev det förbjudet att ha åsikter till höger om socialdemokraterna? undrar Assarmo.
Själv har jag hjärtat till vänster. Det har jag alltid haft. För mig innebär det att värna rättvisa, solidaritet och människovärde – även för de ofödda barnen. Carina Häggs aggressiva utspel visar prov på en otäck nonchalans och en skrämmande okunskap om vad demokrati egentligen handlar om. Vad hon eftersöker är ingenting annat än en åsiktsdiktatur.
Om det är vad hela hennes parti vill ha är vi alla mycket illa ute, vare sig vi är höger eller vänster.
Carina Hägg verkar inte nämnvärt påverkad av den kritik hennes artikel mött utan har skrivit ett svar där hon oberörd helt glatt upprepar metoden att placera hårdföra islamister och Kd-ledamöter i samma bås:
Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens.
Och återigen delger Hägg läsarna sin rädsla för att texter och resultat som hon trott skulle vara säkrade för all framtid ska behöva försvaras:
Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?
”Oheliga allianser mot sedan länge antagna texter” Här låter det som att Carina Hägg lyft orden ur en av de militanta extremisterna hon varnar för, kanske rentav en misstänksam mulla… Fast nu är det inte Koranen och Sharialagar det handlar om utan, antar jag, den plan för kvinnors reproduktiva rättigheter som svenska abortliberaler som Hägg varit med om att utarbeta. En plan med formuleringar som tydligen inte skulle hålla, om sjukvårdspersonal av samvetsskäl skulle få rätten att avstå från till exempel medverkan vid sena aborter eller flickaborter, eller? Varför upplever Hägg förslaget om att införa en samvetsklausul som ett så uppenbart hot annars?
Sverige är med i EU och därmed är svensk lag knuten till Europakonventionen, som i sin tur bygger på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där inbegrips samvetsfriheten som ger var och en rätt att agera i enlighet med sin religiösa, etiska eller politiska uppfattning. I detta ingår även att man inte ska kunna tvingas att utföra handlingar som står i strid mot den egna övertygelsen.
Tycker Carina Hägg verkligen på allvar att ett förslag som ger svensk vårdpersonal större samvetsfrihet i enlighet med de mänskliga rättigheterna ska stämplas som en samhällsfara, framlagd av potentiella samhällsomstörtare och extremister? Och kan hennes märkliga resonemang och inte så litet kränkande anklagelser mot KD-politikerna Annelie Enochson och Eva Johnson samt historieprofessor Yvonne Maria Werner verkligen ha stöd från hennes partikollegor?
Det kan vara värt att påminnas om följande, saxat ur det debattsvar till Carina Hägg som ovannämnda personer skrev:
I en avhandling från 2007 presenterade gynekologen Meta Lindström resultatet att bland mer än 500 gynekologer och barnmorskor ansåg en majoritet att det borde finnas en möjlighet att av samvetsskäl slippa medverka vid aborter.
Ska då denna personal, i enlighet med Häggs resonemang om högerextremism etcetera, anses som en icke-önskvärd personal som svensk sjukvård lika gärna kan avvara när de nu har åsikter som Hägg och hennes meningsfränder ogillar?
Men om en majoritet av gynekologerna och barnmorskorna söker sig bort från sina arbetsplatser, vilka ska då utföra de nästan 40 000 årliga aborter som är följden av gammal ingrodd abortpolitik i Sverige? Ska vi importera personal från andra länder?
Njaaae, då uppstår ju den kvistiga frågan om vilka som då ska ta hand om aborterna i de länderna… och att knycka deras personal ser kanske inte så bra ut för abortliberaler som vill vara politiskt korrekta?
Det gäller ju den ”heliga” kampen för Sveriges image som Bror Duktig som kan och vet allt om sex och sexualpolitik. Sverige, fosterlandet där abortliberala översteprästinnor utför frälsaruppdraget att hjälpa andra länders okunniga bakåtsträvare som inte förstått Sveriges storhet med Europas mest liberala abortlag och flest tonårsaborter på kontinenten.
E L
Pingback: Abortstrid rasar i utrikesutskottet : Om människans värde