Pelle Filipsson skriver i en debattartikel i Expressen om det känsliga ämnet att bli pappa utan att vilja det. Han berättar om hur han själv råkade ut för detta, och beskriver hur många kvinnor stillar sin barnlängtan genom att vara med en man som sedan blir pappa vare sig han vill det eller ej.
Kan det vara rätt att utnyttja någon för sin barnlängtan? De värsta fallen är inget annat än fortplantningsbedrägeri. Vi har radikala familjelagar där barn kommer till på innovativa sätt. Men viljeprincipen gäller inte för alla. Vissa föräldraskap är tvångsbaserade. Det var knappast syftet, när kvinnor kämpade för sina rättigheter.
Samhället borde stödja ofrivilliga pappor, tycker Filipsson som menar att mäns problem vid en oönskad graviditet ignoreras. Dessa män lever i ett pliktmässigt faderskap med djupa anknytningssvårigheter, samtidigt som många barn får växa upp utan pappor. Filipsson vill bryta det tabu han menar råder i samhället när det gäller ofrivilligt faderskap, och påpekar att de män som drabbas möts med skam- och skuldbelägganden.
Pappor som inte fungerar stämplas som svikare. I min egen kamp för att bli en bra pappa, gick det flera år innan jag förstod att problemen handlade om mer än personlig otur. I sökandet efter hjälp hittade jag psykologer som betraktar män som avelsdjur, rådgivare som uppmuntrar kvinnor att lura till sig en graviditet, och attityden att en mans nej aldrig är ett nej. I sina texter om föräldraskap suddar Socialstyrelsen bort det ena könet. Kvinnoorganisationen tyckte inte att män skulle ha hjälp. Till och med den stora pappaföreningen betraktar de ofrivilliga som infantila. Och kvinnor görs till passiva offer inom ett område där de har ensam beslutsrätt.
Nu önskar Pelle Filipsson att man ska våga ta tag i detta dolda men utbredda problem, desto mer angeläget som alla barn behöver sina föräldrar och som misshandelsfall, mord och självmord kan bli följder av ofrivilligt föräldraskap då man inte får hjälp. Han föreslår ett könsneutralt stöd för att bygga upp fungerande föräldraskap samt nya principer för ekonomiskt ansvar.
Med anledning av sin bok ”Den vackraste gåvan” som kommer ut i dagarna, har Pelle Filipsson även intervjuats i TV 4 Nyhetsmorgon av Tilde de Paula angående det ”extremt tabubelagda ämne” som ofrivilligt föräldraskap och oförmåga att älska sitt barn utgör. Han berättar där om hur han efter att ha kämpat med att ta sitt ansvar som ofrivillig pappa, till sist flydde fältet och bröt med barnet när pojken var ett par år gammal. Tack vare att han numera har lyckats få en bra relation med sin son har han kunnat skriva boken, menar Pelle Filipsson som hoppas att hans bok ska spränga tabuet kring ofrivilligt föräldraskap.
Med all säkerhet kommer Pelle Filipssons bok att väcka debatt. Den väcker känslor eftersom det handlar om saker som är så påtagligt närliggande i många svenskars liv. Helt klart är att en oönskad graviditet utgör en risk för trauman oavsett omständigheter och val.
Å ena sidan ger Pelle Filipsson ett ansikte åt mannen som ville ha sex men absolut inga följder, och som litade på att kvinnan skyddade sig… mannen som känner sig frihetsberövad, lurad och totalt överkörd när han tvingas att bli förälder. Å andra sidan vet vi att många kvinnor utsätts för svåra lidanden när de upplever sig tvingade att ta abort av pojkvännen/mannen som anser sig lurade in i ett föräldraskap.
Folk vet att ett aktivt sexliv kan ge upphov till nya individer, men vissa män och kvinnor tycks ändå gärna ta på sig offerrollen när det gäller ofrivillig graviditet. Trots att det är en annan som är det sanna offret. Barnet.
Att män kan känna sig diskriminerade när det gäller beslutsrätten om att fullfölja en graviditet eller ej är knappast underligt. Förmodligen kan vi vänta en mansrörelse som lyfter fram mansperspektivet när det gäller frågor om fortplantning, abort, föräldraskap etcetera. Det verkligt intressanta blir då hur man förhåller sig till det faktum att en blivande pappa som vill behålla det barn som är lika mycket hans som mammans, kan tvingas in i ett ofrivilligt avbrutet föräldraskap. Att veta att någon annan har rätten att trycka på knappen för avlivning av ett barn man älskar och längtar efter måste vara outhärdligt. När får vi höra män berätta om det?
E L
http://www.expressen.se/debatt/1.1856783/jag-blev-pappa-mot-min-vilja
http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1445540
Pingback: Min bok, Den vackraste gåvan « Gramtone’s Weblog
Lia Sandberg
tisdag, februari 2, 2010 till 12:54 e m
Jag håller helt med dig! Folk vet att ett liberalt sexliv kan ge upphov till nya individer. Om man inte vill riskera att bli far eller mor så får man helt enkelt ta individuellt ansvar för det. Det borde vara en självklarhet för alla att sex kan leda till barn hur väl skyddade man än anser sig vara och då kanske folk skulle tänka till lite extra innan de har sex…. så att de kanske älskar sin partner, vill leva med sin sexpartner, har diskuterat barnfrågan med sin sexpartner. Istället har vi idag ett samhälle där folk i allmänhet ser fri sex som en rättighet och män som antar att kvinnor går runt och skyddar mot graviditeter stup i kvarten. Har de helt glömt att det finns könssjukdomar också? Jag blir så trött på tendensen av kärlekslöshet jag ser i vårt samhälle, där många ser sex som en slit och slängvara, men kärlek som ngt jobbigt och ouppnåligt. Folk uppfostras in i den typen av mentalitet till stor del för att sex blivit en slit och slängvara. Vem kan längre lita på den andras värme, affektion och stöd genom livet? Jag ser det som baksidan av den ”sexuella revolutionen”. Det var inte alls bättre förr, men samma gamla patriarkala känslomönster finns kvar, men nu ser mannen sig som ett offer också!?? Jag blir rädd när jag läser hur Pelle Filipsson inte säkert kan säga att han älskar sin son. Nu är faktiskt barnet här! Skyddar man sig inte individuellt, så är det grundläggande vetenskap att ett barn kan bli till. Det handlar inte om att skuldkänslor ska leda till föräldraskap, det handlar om att det borde mer ses som regel än undantag att barnet blir till vid sex. Då kanske pappor och mammor alltid känt att det var fullkomligt naturligt att man älskar sitt barn och tar hand om sitt barn!
Pingback: Utmattade mammor och ofrivilliga pappor : Om människans värde