Sture Gustafson, vice ordförande i Respekt och tidigare sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd och Glenn Haegerstam, medicine doktor, docent och medlem av Respekts råd, skriver idag vass debattartikel om fosterdiagnosiken som en fortsättning av det etiskt sluttande plan vi trädde in i i början av 1970-talets motivering av fostervattensprov. En verksamhet, humanitärt förpackad, har stegvis lett till en attitydförändring; man anser sig ha rätt att kvalitetskontrollera ofödda och hindra att barn med Downs syndrom föds, konstaterar de.
”Attityderna till människor med funktionsnedsättning har under de senaste 50 Ã¥ren förändrats i positiv riktning. Samtidigt tycker vi oss ha rätt att välja bort dem. Med andra ord: Ambitionen att förbättra livssituationen för människor med handikapp kolliderar med viljan att satsas resurser pÃ¥ metoder vars syfte är att gallra ut dem redan i fosterlivet. Kan fosterdiagnostik, som syftar till selektiv abort, förenas med principen om alla människors lika värde?
Vissa filosofer – och även politiker – ifrÃ¥gasätter begreppet det ”sluttande planet”. Vi menar att fosterdiagnostik och selektiv abort är ett tydligt exempel pÃ¥ dess existens. ”
