Att leva eller inte leva – med Downs – det är frÃ¥gan

Frågorna om fosterdiagnostik och samhällets inställning till barn med Downs syndrom, har varit väl omdebatterade och omskrivna de senaste dagarna. I Aftonbladet berättar om mamman Pernilla Glaser, som har ett barn med Downs syndrom. Hon tycker att fler ska ta chansen och få ett barn med Downs syndrom.

– Om man vill ha nära relationer i sin familj så är det superdexluxe med en Frans. Det han ger till sina bröder är en total insikt om att människor är olika och har olika förutsättningar. Vi hade kanske kunnat sätta oss ned och försökt förklara samma saker pedagogiskt, men han lär dem de här livslektionerna varje dag.

I samma tidning fÃ¥r samme, alltid lika livskrassa etiker, Torbjörn Tännsjö uttala sig i artikeln ”Det är inte fel att vilja ha perfekta människor”

– Det är inte farligt att välja bort sjukdomar, det kan tvärtom leda till ett bättre samhälle, säger Tännsjö som även vill utöka fosterdiagnostikens utsållning.

Enligt Tännsjös filosofi är det bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott, skriver Aftonbladet.

– Vi bör eftersträva utjämning av intellektuella och emotmotionella färdigheter. Då får vi ett mer jämlikt samhälle. Individen får mer handlingsutrymme och kommer att styras av sina positiva önskningar istället för av fysiska begränsningar.

Tännsjö menar om det bara är sÃ¥ att individen fÃ¥r fatta beslutet och att det inte är samhället som säger vilka ”brister” som ska sorteras bort, sÃ¥ är allt bara frid och fröjd. Märkligt nog konstaterar han att man inte lever sämre som utvecklingsstörd, utan att det hela baserar sig pÃ¥ individens rätt att välja. FrÃ¥gan är vilken rätt barnet själv har att välja i Tännsjös resonemang?

Helene, som själv aborterat sitt barn som enligt KUB-tester riskerade ha Downs syndrom berättar om hur hon upplevt det hela. Hon konstaterar att det lätt blir ett beslut taget i press, utan betänketid.

– När man får det här beskedet slussas man snabbt in i någon form av läkarkarusell och vi hade kort tid på oss att fatta ett beslut. Vi försökte se om det fanns någon slags jourgrupp för folk i liknande situation men det gjorde det inte.

– Vi såg inga av möjligheterna, bara problemen, konstaterar Helene.

Hon berättar även om de märkliga känslorna hon hade inför aborten och hur hon fortfarande ångrar den.

 – Det kändes helt sjukt. Vi åker in till ett sjukhus och de hjälper oss att döda vårt barn – och det är helt lagligt. Hela processen kändes helt sinnesjuk. Vad har vi rätt att fatta det här beslutet?

- När jag fött fram henne låg hon som en barbiedocka på ett silverfat och hade verkligen inte gjort någon något ont i den här världen säger Helene.

Även Tidningen Dagen skriver om frågan och konstaterar att mer än häften av alla gravida kvinnor som får reda på att deras barn har Downs syndrom väljer att abortera bort dem och att det är fler än för tio år sedan.

BS

Dela detta inlägg

Tweet