Bloggen publicerar här ytterligare en intervju med Gunilla Gomér, som ju efterträtt Tomas Seidal som ordförande i föreningen Ja till Livet, från tidningen Enim. Läs även tidigare intervju med Gunilla.
Gunilla Gomér är kommunpolitikern som i media berättat om sina negativa erfarenheter av abortingrepp vid sin barnmorskeutbildning.
Nu står hon på kristdemokraternas riksdagslista och reagerar starkt emot den nonchalans Socialstyrelsen uttrycker gentemot behovet att få ned det höga antalet aborter.
– Socialstyrelsen blandar ihop planerade graviditeter och önskade barn. Det kan faktiskt vara en oplanerad graviditet och ändå bli ett önskat och välkommet barn, menar Gunilla Gomér, med anledning av de två rapporter Socialstyrelsen nyligen presenterat.
I rapporterna sätter Socialstyrelsen upp målet att ”barn ska födas önskade”, som primärt, vilket man uttryckligt säger, inte innebär att man har målsättningen att antalet aborter ska sjunka. Abort ses som ett mål för att nå det överordnade målet om planerade födslar.
Gunilla, som själv har erfarenhet av att bli oplanerat gravid som 40–årig trebarnsmamma, reagerar starkt mot denna inställning.
– De nio månader man har på sig under en graviditet påverkar i princip alltid inställningen till barnet positivt. Skulle man behöva det bör man inte heller tveka att ta hjälp av psykolog och mödravårdscentral, tycker Gunilla.
– Att bli oplanerat gravid innebär inte med nödvändighet att man föder ett barn som är oönskat.
Samhället avsäger sig ansvaret
Gunilla reagerar emot den förenkling av abortproblematiken som Socialstyrelsen och samhället i stort ofta gör.
– Det är inte så enkelt som man tror med abort. Det är inte bara ett fysiskt ingrepp, det är även ett psykiskt ingrepp, markerar hon och poängterar samhällets ansvar för att få ned antalet aborter.
I Sverige är kuratorsamtal i samband med abort inte obligatoriska, till skillnad från exempelvis Norge. Att aborten är kvinnans val tolkas vanligen som att barnmorskor och vård inte får påverka kvinnan att välja att behålla barnet, vilket gör att man sällan presenterar alternativen till abort. Gunilla menar även att uppföljningen inte heller är tillfredställande.
– Jag får känslan av att man avsäger sig ansvaret och överlämnar det till kvinnan, som efter abort ofta upplever att hon ensam får bära sina psykiska trauman. Samhället erkänner inte ens att abort kan ge psykiska men, säger Gunilla Gomér.
En av fyra graviditeter slutar i abort och sedan abortlagens införande 1975 har över en miljon aborter gjorts.
– Förutom all smärta och avslutande av liv som en abort innebär, så har det stora antalet aborter dessutom betydelse för den demografiska kurvan. På grund av aborterna fattas över en miljon barn, och deras barn i sin tur. Samtidigt som vi söker invandrad arbetskraft, aborterar vi våra egna barn, säger Gunilla, utan att för den skull lägga någon värdering på arbetskraftsinvandringen.
Ungdomar saknar stöd att säga nej
De många aborterna bland ungdomar berör Gunilla Gomér djupt.
– När ungdomar går till ungdomsmottagningen blir de inte upplysta om möjligheten till avhållsamhet eller rätten att skjuta upp sexualdebuten. Det enda de får är kunskap om preventivmedel. Många ungdomar saknar vuxna att bolla värderingar med, säger Gunilla och menar att det är viktigt att faktiskt våga tala om att det är ok att inte ha sex.
Det behövs en värderingsdiskussion på ungdomsmottagningen, som inte bara handlar om preventivmedel och möjligheten att få göra abort, anser Gunilla och hon reagerar emot att det sällan nämns i debatten att minderåriga enligt lagen i själva verket inte ska ha sex.
– Om tjejer har svårt att säga nej till sex, på grund av de påtryckningar de utsätts för, så finns det en lag som är till för att skydda dem. Det är upprörande att denna lag knappast ens nämns längre, säger Gunilla.
Abort presenteras som enda alternativ
Påtryckningarna från ett alltmer sexualiserat reklamflöde utsätter tonårstjejer för påverkan som de inte är mogna att stå emot. Gunilla menar att det är viktigt att stärka tonårsflickor så att de inte gör en tidigare sexdebut än de egentligen vill.
– När det handlar om preventiva åtgärder, så innebär det inte heller bara att erbjuda flickan preventivmedel, utan också att ge henne möjlighet och att välja om hon vill ha sex eller inte. Valet finns inte bara vad gäller abort eller ej, utan även om hon vill ha en tidig sexdebut eller ej, poängterar hon.
Idag är det för mycket preventivmedel och tekniker som diskuteras på ungdomsmottagningarna, menar Gunilla som anser att tonåringarna saknar stöd och att det tas alltför givet att tonåringar som blir gravida ska göra abort.
– Jag kan inte ställa upp på samhällets syn att man ungdomarna skall välja abort. Självklart skall alla också erbjudas hjälp och stöd att föda sitt barn.
Stöd saknas
Gunilla tycker att Socialstyrelsens skrivelse om att samhällets ansvar är att ”tillhandahålla kunskaper och medel för att ge människor möjlighet att fritt och ansvarsfullt planera sitt barnafödande” egentligen inte handlar om barnafödande.
– Snarare talar man om att förhindra graviditeter och att erbjuda aborter, säger Gunilla.
– Idag har man inte en faktisk möjlighet att fritt och ansvarsfullt planera sitt barnafödande, eftersom samhället inte ställer upp med det stöd och den hjälp hon, tonårstjejen, behöver, utan man erbjuder enbart möjligheten att göra en snabb abort.
Text: Berith Strömberg
Publicerad i tidningen Enim nummer 2, 2006
