En av Sveriges mest framgångsrika bloggare; Dick Erixon, skriver idag om den aktualiserade dödshjälps-debatten. Han beskriver frågeställningen som ”oerhört svår” men visar samtidigt på en av de kärnor som finns; nämligen människosynen bakom tanken att bevilja dödshjälp för människor med handikapp men neka dödshjälp för dem som är friska.
Och vi kan ju ställa oss frågan: skulle vi hjälpa någon att begå självmord som var fullt frisk? Nej. Det är handikapp och sjukdom som legitimerar tanken. Men det betyder att man samtidigt reducerar människovärdet på grund av funktionshinder och sjukdom. Lika lite som vi kan respektera eller “förstå” en frisk människas vilja att dö, kan vi respektera en sjuk människas vilja i denna aspekt.
Ett annat argument som förtjänar att diskuteras är det så kallade ”sluttande planet”. I de länder som legaliserat dödshjälp för dem som själva begärt det, har det senare skett en gradvis utvidgning så att även de som inte själva begärt det kan ”få dödshjälp”. I Nederländerna praktiseras också dödshjälp även till dem som motsätter sig det, i de fall patientens anhöriga tillsammans med läkare kommit fram till att dödshjälp är bäst. Mer information om dödshjälps-situtationen i Nederländerna visas i Remmelink-rapporten, som Erwin Bishofsberger kommenterar här.
Bland dem som kommer till en annan slutsats rörande dödshjälp är bloggaren Johan Ingerö, vars bloggpost om dödshjälp men kanske framför allt de intressanta kommentarer han fick är läsvärda.
JL
Pingback: Eutanasi (barmhärtighetsmord med eller mot någons vilja), var det ”sluttande planet” mot förintelselägren, och som implementerades under Weimarrepubliken, och inte under Nazityskland. « “Nyckelpigan” Roger Klang´s Politik