I dagarna släpptes en ny rapport frÃ¥n Socialstyrelsen: ”Ungdomars sexuella hälsa – internationella kunskapssammanställningar och svenska erfarenheter av förebyggande arbete”
Rapporten är en sammanställning av följande fem mycket stora internationella studier:
De ovan nämnda studierna är i sin tur preventionsöversikter som gÃ¥tt sammanfattar resultaten av – hÃ¥ll i dig – 440 olika rapporter, studier, artiklar och utvärderingar.
Något som står klart är att Sveriges satsningar på sex- och samlevnadsundervisning verkar sakna motstycke med obligatorisk sexualundervisning i 50 år, elevhälsovård, ungdomsmottagningar etc.
Det är värt att notera att elevhälsovård inte nämns i de internationella rapporterna. I Sverige är elevhälsan en självklar och central aktör i sammanhanget (sid 55)
Ändå toppar Sverige tonårsabortstatistiken i hela Europa och har en klamydiaepidemi som Smittskyddsinstitutet varnat för åtskilliga gånger det senaste året.
Något annat som man inte kan blunda för är det folkhälsoperspektiv som rapporten så tydligt har. När svenska rapporter från Folkhälsoinstitutet talat om 1980-talets aids-information som skräckpropaganda och istället, applåderade av RFSU, fokuserat på att bejaka sexualiteten så finner man inte någon kritik här. Tvärtom menar man att informationskampanjerna fungerade och gjorde att ungdomar ändrade sitt beteende.
Mot denna bakgrund finns det skäl att fundera över om de hivpreventiva kampanjer som genomfördes i Sverige under 1980-talet kan utgöra en del av förklaringen till ”försiktigheten” hos ungdomar under detta decennium (jfr Swedin et al. 1994). (sid 54)
Av den anledningen känns det typiskt att läsa Socialdemokraternas partimotion, 2007/08:Ub498 Ungdomars villkor, som skall upp till debatt 14 november. Ett helt kapitel ägnas Ã¥t bejakandet av sexualiteten medan all diskussion om aborttal, graviditetstal, klamydiaepidemi, ökningen av mÃ¥nga andra sexuellt överförda sjukdomar helt enkelt inte finns. Ordet ”könssjukdomar” nämns en gÃ¥ng.
JL
