Ja till Livet: Hur ska aborterna minska?
Posted on March 9, 2010
Filed Under Abortförebyggande, Debattartikel, Gunilla Gomér, JA till Livet | Leave a Comment
En debattartikel publiceras här.
Ett kort citat ur artikeln:
Hur ska aborterna minska? Är det mer information om sex som behövs? Svenska tonåringar har ju knappast mindre sexkunskaper än ungdomar i andra europeiska länder, men ändå har Sverige den högsta abortfrekvensen bland tonåringar.
Email This Post
Anna Ekelund i Ottar om riskfyllt sex
Posted on March 8, 2010
Filed Under "ett gott skydd", "ett visst skydd", Anna Ekelund, HPV, Kondom, Livmoderhalscancer, Ottar, RFSU | Leave a Comment
En frisk fläkt i svensk sexualpolitisk debatt, i den mån den existerar, är Anna Ekelund. Nu utmanar hon i en debattartikel i RFSU:s tidning Ottar den syn på sex som varit gällande i ett par decennier.
Ett sexuellt promiskuöst leverne ökar risken för cancer, men i den sexuella revolutionens kölvatten vill man inte nämna dessa fakta. I stället ska alla unga flickor nu vaccineras mot HPV. Sedan är allt frid och fröjd. Eller?
Ekelund avslutning går inte heller av för hackor:
Den sexuella revolutionen bejakade den omedelbara behovstillfredsställelsen. Men hur sexig är den, egentligen? Lika sexig som cancer?
Dessutom får hon självaste RFSU att ändra sig om kondomers skyddande effekt mot sexuellt överfört hpv, så att de nu inte längre benämner kondom som ett “gott skydd”, utan endast “ett visst skydd”. Visst undrar man om RFSU:s informatörer använder den strofen i svenska skolor?
“Kondom ger ett visst skydd mot kondylom om den används under hela tiden som man har sex, och är absolut bättre än inget skydd alls. (RFSU:s nya formuerling)
JL
UPPDATERING 1
Ser att också Stockholms läns landsting anammat frasen “ett visst skydd” om kondomers skydd mot hpv. Västerbottens läns landsting och flera andra har fortfarande termen “ett gott skydd“.
Email This Post
…och varför lyckas man i Blekinge?
Posted on March 8, 2010
Filed Under Abortstatistik, Blekinge län, Jönköpings län, Kalmar län, Kronobergs län, Tonårsaborter | Leave a Comment
Lika märkligt som att Västmanland aldrig lyckats matcha snittnivån för tonårsaborter i Sverige, lika roligt är det att notera att Blekinge är ett av fyra län (tillsammans med Jönköpings län, Kalmar län och Kronobergs län) som aldrig under 24 år haft lika många tonårsaborter som för snittlänet i landet. Vad är det som dessa län lyckas med, där andra misslyckas?
Email This Post
Tonårsaborter i Västmanland - varför misslyckas man där?
Posted on March 8, 2010
Filed Under Abortstatistik, Tonårsaborter, Västmanland | Leave a Comment
Ta en titt på grafen nedan. Visst är det märkligt att Västmanland, i 24 år på raken, varenda år haft mer tonårsaborter än vad som är snittet för Sverige? Inte ett enda år har man lyckats lika “bra” som snittet för Sveriges län. Samtidigt har inget annat land i Norden lyckats lika dåligt som Sverige. Märkligt.
Email This Post
The Economist om flickaborterna på Internationella Kvinnodagen
Posted on March 8, 2010
Filed Under Abort, Flickaborter, Foeticide, Gendercide, The Economist, internationella kvinnodagen | Leave a Comment
När en liberal tidning som “the Economist”, Kvinnodagen till ära, gör ett temanummer av “könsmorden”, “gendercide”, undrar man vad som gör att många ledarskribenter väljer att inte beröra ämnet.
Är inte den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter; rätten att få födas? Ändå tiger somliga svenska feminister, kanske på grund av att aborterna nu inte behöver bli färre, utan för att ett högt aborttal allt oftare ses som något positivt; något som visar att samhället helt utraderat synen att en abort skulle vara någonting negativt, oavsett vilken orsak som är grunden för avbrytandet, vilket i och för sig skulle kunna vara en bakomliggande orsak till Sveriges rekordhöga tonårsaborttal.
Email This Post
Arg ung kvinna chockerar knappast….
Posted on March 8, 2010
Filed Under Abortdebatt | Leave a Comment
Lisa Magnusson är en tjej som skriver krönikor i Aftonbladet. Likt ett otal andra skribenter som vill hävda sig i konkurrensen och skapa ett personligt avtryck, är det de gamla vanliga, närmast krampaktiga försöken att chockera och provocera läsarna som gäller. Vilket nog är en fåfäng önskan idag när de höjda ögonbrynens tid är förbi, och eventuella läsarreaktioner snarare tar sig uttryck i en trött suck.
En nisch som Magnusson tycker sig ha hittat att chockera ifrån är ämnet aborter. Eftersom vanliga läsare knappast låter sig beröras av provokationer angående abort så riktar hon sin krönika till abortmotståndare i allmänhet och Ja till livet i synnerhet:
Antiabortrörelsen menar sig vara emot abort därför att allt liv är heligt, men inte ser man Ja till Livet demonstrera med plakat där det står att MANLIG MASTURBATION ÄR MORD.
Även abortmotståndarna drar en gräns för vad liv är, och som av en händelse börjar de säga ja till livet just när en spermie simmar upp i en kvinna och möter hennes ägg. I det ögonblicket slutar kvinnans kropp att vara hennes egen och blir Ja till Livets angelägenhet.
Ja, vad ska man säga? Å ena sidan verkar Lisa Magnusson ha kläm på att en befruktning behöver äga rum för att nytt liv ska uppstå, å andra sidan undrar man, av beskrivningen att döma, om hon inte har högre tankar om sig själv än att hon är en ensam spermie som vankar omkring här på jorden. Och verkar Magnusson inte se någonting speciellt i skapandet av en ny, genetiskt unik, individ? Hon fortsätter:
Kalla mig gärna foliehatt men jag har inte kunnat låta bli att känna att det finns ett skäl till att man bestämt att livet börjar just i kvinnan, och att det skälet faktiskt inte alls stavas vördnad inför livet utan sexualmoraliserande förakt inför kvinnor som går och blir med barn fastän de inte har lust att bli mammor.
Därför är det intressant nu när man kan läsa om den där brittiska kvinnan som fick arton missfall, eller spontana aborter som det också kallas, innan hon lyckades fullfölja graviditeten. Vad tycker abortmotståndarna om det egentligen?
Lisa Magnusson tycks ana en konspiration där någon bestämt att livet börjar i just kvinnan, detta av sexualmoraliserande förakt inför kvinnor som blir med barn och inte har lust att bli mammor.
Utan något logiskt sammanhang kastar hon sig därefter till att efterlysa sexualmoraliserande över den stackars brittiska kvinna som fick arton missfall innan hon till sist fick en diagnos ställd och behandling så att hon kunde fullfölja graviditeten. Vad tycker abortmotståndarna om det egentligen? undrar Magnusson som säger sig vara nyfiken på svaret. Och denna lilla glimt av själslig sinnesrörelse utanför standardkonceptet att vara blasé och spydig bör ju uppmuntras.
Angående den brittiska kvinnan så var det väl roligt att hon fick sitt barn till sist, eller hur? Att hon fick många missfall var ju trots allt inte planerat, och hon fick ju inte veta vad felet var förrän vid det sista missfallet. Men var har dessa missfall med 1,1 miljon aborter i Sverige under 35 år att göra?
EL
Email This Post
Danmark sackar efter…
Posted on March 8, 2010
Filed Under Abortstatistik, Danmark, Sundhedsstyrelsen | Leave a Comment
Dorthe Larsen, afdelningsleder på Danmarks Statistik, bekräftade just att danska Sundhedsstyrelsen inte tagit fram någon abortstatistik senare än 2006, trots att både Finland, Norge och Sverige haft 2008 klart ett bra tag nu.
Här är i alla fall brevet.
Det er meget beklageligt, at der ikke findes data for antal aborter efter 2006. Det er desværre ikke noget som Danmarks Statistik kan gøre noget ved, da data stammer fra Sundhedsstyrelsen.
Danska
I Sundhedsstyrelsen er denne statistik desværre nedprioriteret, og de kan ikke give noget svar på, hvornår man kan forvente nyere tal.
Med venlig hilsen
Dorthe Larsen
Email This Post
Mödravårdskontroller viktigt led i bekämpningen av mödradödlighet
Posted on March 8, 2010
Filed Under Mödravård, Uncategorized | Leave a Comment
Ingen kan undgå rapporter i media om att den internationella kvinnodagen idag firar hundra år. Denna dag då det ges tillfälle att uppmärksamma jämställdhetsarbetet och kvinnors villkor runt om i världen, informeras påpassligt nog om ny forskning om kvinnor och reproduktiv hälsa.
Mattias Rööst vid Uppsala universitet har studerat livshotande förlossningskomplikationer i Bolivia. Idag publiceras i flera media pressmeddelande om hans avhandling, som visar att en bidragande orsak till höga mödradödlighetssiffror i fattiga länder är det faktum att en stor andel födande kvinnor inte har någon kontakt med modern mödravård. Bland annat social marginalisering och avsaknad av mödravårdskontroller påverkar vårdsökarbeteende i samband med komplikationer.
Kvinnor med låg social och ekonomisk status upplevde nämligen inte att modern förlossningsvård var till för dem, vilket försenade deras beslut att söka vård vid en komplikation. De var heller inte förtrogna med det nationella program som erbjuder gratis mödravård, och de uttryckte misstro mot vårdpersonal och rädsla för operationer, enligt Mattias Rööst:
- Avhandlingen visar att hinder för att använda akut förlossningsvård är betydande även i den urbana miljö med gratis mödravård där studierna är utförda. Majoriteten, 74 procent, av kvinnorna var i ett livshotande tillstånd redan när de anlände till sjukhus.
I denna grupp kvinnor var abortrelaterade komplikationer vanligt förekommande. Men vid deltagande i mödravårdskontroller minskade den risk för livshotande komplikation som var relaterad till låg utbildning och boende på landsbygden. Mödravårdskontroller inte bara identifierade problem under graviditeten utan främjade användande av akut vård i samband med en komplikation.
- Fyndet är intressant eftersom mödravårdskontroller inte är prioriterade i arbetet för att globalt minska mödradödlighet.
säger Mattias Rööst som försvarar sin avhandling den 12 mars vid Uppsala universitet.
När det gäller stöd till arbetet för att förbättra kvinnors reproduktiva hälsa ute i världen, har de abortliberala rösterna ofta ensidigt fokuserat på fria aborter som lösning på kvinnors problem. Men det behövs tvärvetenskaplig forskning med ett bredare och djupare perspektiv där man ser till individen och hennes livsvillkor för att få ökad förståelse för problematiken och de behov som finns.
Mattias Röösts avhandling visar intressant nog på hur kvinnors sociala och ekonomiska villkor påverkar deras möjlighet att kunna tillägna sig den vård som erbjuds samt vikten av att prioritera fungerande mödravårdskontroller i det förebyggande arbetet för att minska mödradödlighet ute i världen, något som tydligen inte beaktats. Här kan Sverige säkert bidra med en gedigen kunskap om uppbyggandet av fungerande mödravård. Vi är ju ett land med mycket god mödravård, trygga förlossningar och låg spädbarnsdödlighet. Det är något att glädjas över och känna tacksamhet för så här på internationella kvinnodagen.
Email This Post
Öppet brev till Socialstyrelsen
Posted on March 4, 2010
Filed Under Abortstatistik, Danmark, Finland, Norge, Socialstyrelsen, Sverige, Öppet brev | Leave a Comment
Att antalet aborter i övriga nordiska länder sjunker, är ingen nyhet. Sedan 1975 har aborterna i både Danmark och Finland minskat rejält medan det i Norge är ungefär oförändrat. Men hur är det i Sverige?
En sökning på Eurostat idag visade att de inte har någon svensk abortstatistik för åren 1970-1979, trots att denna statistik alltid redogörs för i den årliga publikationen från Socialstyrelsen och också återfinns denna finska statistikrapport.
Det enda undantaget är för året 1975, då det redovisas att det i Sverige utfördes 35 526 aborter, en siffra som också plockats upp och förts vidare till flera utländska publikationer, bland annat den ovan nämnda finska rapporten av Stakes.
Den uppgift som återfinns i de svenska utgåvorna, som ”Aborter 2008” är istället snarlika ”32 526”.
Ja till Livet vill gärna veta vilken av uppgifterna som stämmer och samtidigt fråga om Socialstyrelsen rapporterat abortstatistiken för åren 1970 till 1979 till Eurostat och om så inte skett, varför.
Bloggen lovar att återkomma så fort Socialstyrelsen svarat.
Email This Post
Varför är Hägg så rädd för förslaget om samvetsklausul?
Posted on March 4, 2010
Filed Under Abortförespråkare, Carina Hägg, Uncategorized | Leave a Comment
Carina Hägg (s) väckte tidigare uppmärksamhet genom att i en debattartikel i tidningen Dagen bunta samman islamister med vad hon kallade högerkristna och varna för religiösa extremisters påverkan i samhället, i samma veva som hon varnade för utvecklingen som kan ske om man tillåter en diskussion om samvetsklausul för vårdpersonal. Hägg blev sedan bemött och i flera artiklar starkt kritiserad för att själv vilja kväva debatten och rentav utestänga de åsikter hon inte gillade från den offentliga debatten. Så här skriver Elisabet Sandlund, chefredaktör för tidingen Dagen, i en ledarartikel:
Det är klokt att i alla sammanhang vara försiktig med att bruka ordet extremism och med att i det längsta avstå från att utnämna människor till extremister. När Carina Hägg exemplifierar det hon varnar för med att ledande kristdemokrater föreslagit en samvetsklausul för sjukvårdspersonal överskrider hon med råge den politiska anständighetens gräns.
Även skribenten Bitte Assarmo bemöter Carina Hägg i ett debattinlägg i tidningen Dagen:
Sveriges abortlagstiftning baserades ursprungligen på samhällsekonomisk cynism snarare än på omsorg om kvinnor och barn; med selektiva aborter skulle samhället kunna spara på att låta vissa barn dö redan innan de fick födas. Att påstå att kvinnors värde står och faller med de här frågorna är att förenkla in absurdum.
Att, som Carina Hägg gör, bunta ihop alla som har traditionella värderingar i de här frågorna och kalla oss högerkristna eller högermuslimer är okunnigt, dumt och direkt fel.
Och när blev det förbjudet att ha åsikter till höger om socialdemokraterna? undrar Assarmo.
Själv har jag hjärtat till vänster. Det har jag alltid haft. För mig innebär det att värna rättvisa, solidaritet och människovärde - även för de ofödda barnen. Carina Häggs aggressiva utspel visar prov på en otäck nonchalans och en skrämmande okunskap om vad demokrati egentligen handlar om. Vad hon eftersöker är ingenting annat än en åsiktsdiktatur.
Om det är vad hela hennes parti vill ha är vi alla mycket illa ute, vare sig vi är höger eller vänster.
Carina Hägg verkar inte nämnvärt påverkad av den kritik hennes artikel mött utan har skrivit ett svar där hon oberörd helt glatt upprepar metoden att placera hårdföra islamister och Kd-ledamöter i samma bås:
Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens.
Och återigen delger Hägg läsarna sin rädsla för att texter och resultat som hon trott skulle vara säkrade för all framtid ska behöva försvaras:
Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?
”Oheliga allianser mot sedan länge antagna texter” Här låter det som att Carina Hägg lyft orden ur en av de militanta extremisterna hon varnar för, kanske rentav en misstänksam mulla… Fast nu är det inte Koranen och Sharialagar det handlar om utan, antar jag, den plan för kvinnors reproduktiva rättigheter som svenska abortliberaler som Hägg varit med om att utarbeta. En plan med formuleringar som tydligen inte skulle hålla, om sjukvårdspersonal av samvetsskäl skulle få rätten att avstå från till exempel medverkan vid sena aborter eller flickaborter, eller? Varför upplever Hägg förslaget om att införa en samvetsklausul som ett så uppenbart hot annars?
Sverige är med i EU och därmed är svensk lag knuten till Europakonventionen, som i sin tur bygger på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där inbegrips samvetsfriheten som ger var och en rätt att agera i enlighet med sin religiösa, etiska eller politiska uppfattning. I detta ingår även att man inte ska kunna tvingas att utföra handlingar som står i strid mot den egna övertygelsen.
Tycker Carina Hägg verkligen på allvar att ett förslag som ger svensk vårdpersonal större samvetsfrihet i enlighet med de mänskliga rättigheterna ska stämplas som en samhällsfara, framlagd av potentiella samhällsomstörtare och extremister? Och kan hennes märkliga resonemang och inte så litet kränkande anklagelser mot KD-politikerna Annelie Enochson och Eva Johnson samt historieprofessor Yvonne Maria Werner verkligen ha stöd från hennes partikollegor?
Det kan vara värt att påminnas om följande, saxat ur det debattsvar till Carina Hägg som ovannämnda personer skrev:
I en avhandling från 2007 presenterade gynekologen Meta Lindström resultatet att bland mer än 500 gynekologer och barnmorskor ansåg en majoritet att det borde finnas en möjlighet att av samvetsskäl slippa medverka vid aborter.
Ska då denna personal, i enlighet med Häggs resonemang om högerextremism etcetera, anses som en icke-önskvärd personal som svensk sjukvård lika gärna kan avvara när de nu har åsikter som Hägg och hennes meningsfränder ogillar?
Men om en majoritet av gynekologerna och barnmorskorna söker sig bort från sina arbetsplatser, vilka ska då utföra de nästan 40 000 årliga aborter som är följden av gammal ingrodd abortpolitik i Sverige? Ska vi importera personal från andra länder?
Njaaae, då uppstår ju den kvistiga frågan om vilka som då ska ta hand om aborterna i de länderna… och att knycka deras personal ser kanske inte så bra ut för abortliberaler som vill vara politiskt korrekta?
Det gäller ju den “heliga” kampen för Sveriges image som Bror Duktig som kan och vet allt om sex och sexualpolitik. Sverige, fosterlandet där abortliberala översteprästinnor utför frälsaruppdraget att hjälpa andra länders okunniga bakåtsträvare som inte förstått Sveriges storhet med Europas mest liberala abortlag och flest tonårsaborter på kontinenten.
E L
Email This Post
Mer om Hägg
Posted on March 4, 2010
Filed Under Annelie Enochson, Bitte Assarmo, Carina Hägg, Eva Johnsson | Leave a Comment
Carina Hägg (s) väckte tidigare uppmärksamhet genom att i en debattartikel i tidningen Dagen bunta samman islamister med vad hon kallade högerkristna och varna för religiösa extremisters påverkan i samhället, i samma veva som hon varnade för den utveckling som kan ske om man tillåter en diskussion om samvetsklausul för vårdpersonal.
Hägg blev sedan bemött och i flera artiklar starkt kritiserad för att själv vilja kväva debatten och rentav utestänga de åsikter hon inte gillade från den offentliga debatten. Så här skrev Elisabet Sandlund, chefredaktör för tidingen Dagen i en ledare nyligen:
Det är klokt att i alla sammanhang vara försiktig med att bruka ordet extremism och med att i det längsta avstå från att utnämna människor till extremister. När Carina Hägg exemplifierar det hon varnar för med att ledande kristdemokrater föreslagit en samvetsklausul för sjukvårdspersonal överskrider hon med råge den politiska anständighetens gräns.
Även skribenten Bitte Assarmo bemöter Carina Hägg i ett debattinlägg i tidningen Dagen:
Sveriges abortlagstiftning baserades ursprungligen på samhällsekonomisk cynism snarare än på omsorg om kvinnor och barn; med selektiva aborter skulle samhället kunna spara på att låta vissa barn dö redan innan de fick födas. Att påstå att kvinnors värde står och faller med de här frågorna är att förenkla in absurdum.
Att, som Carina Hägg gör, bunta ihop alla som har traditionella värderingar i de här frågorna och kalla oss högerkristna eller högermuslimer är okunnigt, dumt och direkt fel.
Och när blev det förbjudet att ha åsikter till höger om socialdemokraterna? undrar Assarmo.
Själv har jag hjärtat till vänster. Det har jag alltid haft. För mig innebär det att värna rättvisa, solidaritet och människovärde - även för de ofödda barnen. Carina Häggs aggressiva utspel visar prov på en otäck nonchalans och en skrämmande okunskap om vad demokrati egentligen handlar om. Vad hon eftersöker är ingenting annat än en åsiktsdiktatur.
Om det är vad hela hennes parti vill ha är vi alla mycket illa ute, vare sig vi är höger eller vänster.
Carina Hägg verkar inte nämnvärt påverkad av den kritik hennes artikel mött utan har skrivit ett svar där hon oberörd upprepar metoden att placera hårdföra islamister och Kd-ledamöter i samma bås:
Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens.
Och återigen delger Hägg läsarna sin rädsla för att texter och resultat som hon trott skulle vara säkrade för all framtid ska behöva försvaras:
Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?
”Oheliga allianser mot sedan länge antagna texter” Här låter Carina Hägg lyft orden ur en av de militanta extremisterna hon varnar för, kanske rentav en misstänksam mullas mun… Fast här är det inte Koranen och Sharialagar det handlar om utan, antar jag, den plan för kvinnors reproduktiva rättigheter med formuleringar som uppenbart inte skulle hålla om sjukvårdspersonal av samvetsskäl skulle få rätten att avstå från till exempel medverkan vid sena aborter eller flickaborter.
Sverige är med i EU och därmed är svensk lag knuten till Europakonventionen, som i sin tur bygger på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Där inbegrips samvetsfriheten som ger var och en rätt att agera i enlighet med sin religiösa, etiska eller politiska uppfattning. I detta ingår även att man inte ska kunna tvingas att utföra handlingar som står i strid mot den egna övertygelsen.
Tycker Carina Hägg verkligen på allvar att ett förslag som ger svensk vårdpersonal större samvetsfrihet i enlighet med de mänskliga rättigheterna ska stämplas som en samhällsfara, framlagd av potentiella samhällsomstörtare och extremister? Och kan hennes märkliga och inte så litet kränkande anklagelser mot KD-politikerna Annelie Enochson och Eva Johnson samt historieprofessor Yvonne Maria Werner verkligen ha stöd från hennes partikollegor?
Det kan vara värt att påminna sig om följande, saxat ur det debattsvar till Carina Hägg som ovannämnda personer skrev:
I en avhandling från 2007 presenterade gynekologen Meta Lindström resultatet att bland mer än 500 gynekologer och barnmorskor ansåg en majoritet att det borde finnas en möjlighet att av samvetsskäl slippa medverka vid aborter.
Ska då denna personal, i enlighet med Häggs resonemang om högerextremism etcetera, anses som en icke-önskvärd personal som svensk sjukvård lika gärna kan avvara när de nu har åsikter som Hägg och hennes meningsfränder ogillar? Men om en majoritet av gynekologerna och barnmorskorna söker sig bort från sina arbetsplatser, vilka ska då utföra de nästan 40 000 årliga aborter som är följden av gammal ingrodd abortpolitik i Sverige? Ska vi importera personal från andra länder?
Njaaae, då uppstår ju den kvistiga frågan om vilka som ska ta då hand om aborterna i de länderna då… och att knycka deras personal ser kanske inte så bra ut för de abortliberaler som kämpar för Sveriges image som föregångsland nummer ett inom liberal sexpolitik och abortcoaching i Europa och världen?
EL
Assarmo: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202745
Hägg: http://carinahagg.blogspot.com/2010/02/svar-till-tidningen-dagen.html
Häggs första artikel: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202288
Eva Johnson Anneli E: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202744
Email This Post
Vänsterpartiet: Bra att “svenska offentliga sjukvårdsresurser används till utländska patienter”
Posted on March 1, 2010
Filed Under Abort, Elina Linna, Eva Olofsson, Gratis abort, Ingrid Burman, Politik, Utländska kvinnors aborter i Sverige, Vänsterpartiet, debattskrift | Leave a Comment
Mitt i avslöjandena om att äldre knappt får kaffe på äldreboende sprang jag på denna rapport från Vänsterpartiet, Vänstervård, som är en debattskrift av tunga partinamn som Ingrid Burman, Elina Linna och Eva Olofsson. Deras text om att abort är ett av få undantag där “vi skulle vilja använda den svenska sjukvården som ett politiskt instrument på den globala arenan“, är ganska magstarkt. Man vill inte ta av samhällets resurser för att hjälpa oplanerat gravida kvinnor i andra länder att kunna välja livet för sitt barn, men att hjälpa till med abort, det är ok.
Vi menar att denna förändring är bra, men att vi borde kunna gå ett steg längre. Det skulle vara bra om vissa landsting inrättade abortkliniker som inriktar sig på att behandla kvinnor från länder där abort är olagligt. Man skulle kunna tänka sig en sådan klinik vid färjeläget i Karlskrona dit färjorna från Polen anländer. En sådan klinik skulle lyfta frågan om kvinnors rätt till sin egen kropp, om att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter samtidigt som det skulle ge polska kvinnor möjlighet till en professionellt utförd abort till en rimlig kostnad. Givetvis skulle detta leda till politiska konflikter och frågan är kontroversiell även ur ett svenskt perspektiv. Nämligen att svenska offentliga sjukvårdsresurser används till utländska patienter. Vi menar i princip att sjukvården inte skall användas till detta, men när det gäller abortfrågan är det så pass politiskt prioriterat att vi menar att undantag bör kunna göras. Vi kan inte heller utesluta att det kan finns andra tillfällen då vi skulle vilja använda den svenska sjukvården som ett politiskt instrument på den globala arenan. En möjlig lösning är att man ser detta som en form av bistånd och att därmed biståndspengar skulle kunna användas till den här typen av verksamhet.
Det skulle vara intressant om de kan tänka sig att gå till val på gratis abort för utländska kvinnor och uppbyggnaden av en statlig abortindustri med kolonialistiska förtecken.
JL
Email This Post
Björn Ranelids ord berör
Posted on March 1, 2010
Filed Under Björn Ranelid, Foster, RFSU, kampanj, ofödd | Leave a Comment
En människa som väl ingen är oberörd av är Björn Ranelid. Idag publiceras en text av honom där han hyllar “kvinnnan, den gravida kvinnan och barnet“.
Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. När ett barn föds tystnar alla krig.
En kvinna som ammar ett barn är inte av denna värld. Då går ordet lydigt undan och vilar.
Det märkliga är att denna hyllning till barnet är en del av RFSU:s kampanj för abort som en mänsklig rättighet!
Självklart vill vi alla se en värld där vare sig kvinnor, gravida kvinnor eller barn dör, men vägen dit leds inte av en människosyn som förringar små, ofödda människors rätt till liv.
Inte tycker väl Björn Ranelid att ett ofött barn ingenting är värt eller att ett barns värde ska avgöras av utomstående och inte delar han väl RFSU:s linje att inte kritisera aborter ens om de görs i nionde månaden? Inte delar väl Ranelid åsikten att könsaborter i Sverige inte är mycket orda om?
Det skulle vara oerhört intressant att höra Björn Ranelid, med den fantastiska känsla för språk som han besitter, fundera och resonera över både födda och ofödda människors värde.
JL
Email This Post
Ny riksdagskandidat som vågat tala om abort
Posted on March 1, 2010
Filed Under Abort, Abortförebyggande, Andreas Carlson, Jönköpings län, Kristdemokraterna, Politik, Riksdagen, Skaraborgs län, Sveriges Radio, Val, Västra Götalands län Östra, YES | Leave a Comment
Sverige Radio har uppmärksammat en ny kandidat till Riksdagen som återfinns i toppen av listorna i Jönköpings län och Västra Götalands län Östra (Skaraborgs län), Andreas Carlson.
Som ordförande för ungdomsorganisationen YES skrev han en debattartikel i tidningen Dagen för ett drygt år sedan.
Varje år genomförs drygt 35000 aborter i Sverige. Det innebär att ungefär var fjärde graviditet slutar med att barnet väljs bort. Sverige har de högsta talen av tonårsaborter i Europa.
För att minska antalet tonårsaborter behövs också upplysning om vad en abort i själva verket är. Samhället måste erkänna fostret som ett liv och tala om den etiska aspekten av att släcka ett liv. Redan hos skolsköterskor och på ungdomsmottagningar behövs en förändrad upplysning och attityd.
Carlson, som tydligen börjat sin personvalskampanj på Facebook, kan nog bli en frisk fläkt när han redan vågat att väcka frågor som få politiker vågar ta upp.
JL
Email This Post
Professor m.fl. ifrågasätter aborttystnaden i Svenska Kyrkan
Posted on March 1, 2010
Filed Under Abort, Budbäraren, Claphaminstitutet, Kjell O. Lejon, Kyrka och Folk, Marie Sköldeberg Nylén, Tomas Seidal | Leave a Comment
I ett par olika tidningar publicerades härom veckan en debattartikel om tystnaden om abort under Svenska Kyrkans kyrkomöte.
Visst är abortfrågan komplex, men nog kan man begära av en kyrka att de bör har något att säga. Man kan väl inte mena att man inget kan säga om könsselektion, eller hålla sig neutral till Tännsjös önskemål? Vem, om inte kyrkan, skall föra de svagas och de oföddas talan, de som ännu inte kan rösta eller föra sin egen talan?
Läs hela här.
Email This Post
Vilken tavla av Socialstyrelsen!
Posted on February 26, 2010
Filed Under Abort, Abortstatistik, RFSU, Sena aborter, Socialstyrelsen, Utländska kvinnors aborter i Sverige | 1 Comment
Jo, du såg kanske RFSL:s pressmeddelande om att “abortturismen uteblev“, som baserades på Socialstyrelsens rapport, som presenterades i veckan, vilket både Nyheter 24, Dagens Nyheter, SVT, Sveriges Radio och några olika tidningar refererade till. Alla skriver:
Under 2009 gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige.
Det är fel!
Socialstyrelsen groda utgår från felaktiga skrivningar till landets 106 kliniker som utför aborter. Där står det nämligen, både i det första brevet som gick ut i december 2008 och det andra brevet som gick ut i februari 2009:
De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.
Inte förrän i mitten av november 2009, när det tredje brevet skickades ut, hade texten ändrats efter att Ja till Livet påpekat det felaktiga i att bara fokusera på de aborter där kvinnan själv betalar; det var ju inte dessa aborter som regeringen ville få reda på, utan konsekvenserna av lagändringen. Nu löd den nya texten:
De aborter som den nya statistiken avser är aborter där kvinnan själv betalar för vården i samband med aborten(antingen själv eller via en försäkring) och där hon inte tidigare hade laglig rätt att få abort utförd i Sverige.
Å ena sidan; att efter nästan 11 månader tro att en nyinsatt parentes i ett påminnelsebrev skulle göra årsstatistiken korrekt, är märkligt. Å andra sidan missar Socialstyrelsen ändå målet då det finns åtskilliga scenarier där utländska kvinnor inte behöver betala för sin abort i Sverige.
Och vem är det som betalar för utländska kvinnors aborter i Sverige? Jo, som Statens Offentliga Utredning SOU 2005:90 betonar är det i flera fall landstinget eller Försäkringskassan i Sverige som ersätter EU-medborgares vård i Sverige, exempelvis när de är arbetssökande eller arbetar här: (sid 195)
EU-medborgare som arbetar längre tid än 12 månader i Sverige
Den som bor och arbetar längre tid än 12 månader i Sverige ska vara folkbokförd här och har då rätt till vård på lika villkor som svenska medborgare. Patienten betalar vanlig patientavgift och har tillgång till all slags hälso- och sjukvård. Landstinget står för kostnaderna.
Hur stort är antalet?
Hur många utländska kvinnor är det då som gjort abort i Sverige under 2009? Svaret är att ingen vet. Kanhända kan Försäkringskassan i Sverige ha en aning, då det är de som ibland ersätter landstingens kostnader för aborter och i sin tur försöker få ersättning av kvinnornas sjukförsäkring i hemlandet.
Vad kan vi då utläsa av Socialstyrelsens mycket knapphändiga rapport? Jo, att 8 av 15 aborter där kvinnan kom från något annat nordiskt land, utfördes efter graviditetsvecka 12, där abort utan att skälen prövas inte är legalt, vare sig i Danmark, Norge, Finland eller Island. Av skriverier i Norge och Danmark vet vi att några av dessa aborter är flickaborter, eller könsaborter. Är detta något som vi ska vara stolta över?
Sedan vet vi, av erfarenheter från England och Nederländerna, att abortresor över gränserna, det som RFSU, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Inger René, Carina Hägg, Ulla Hoffman, FN och Times kallat abortturism, leder till sena aborter, aborter som kvinnorna inte kunnat få utförda i sitt hemland. Se gärna aktuell abortstatistik över tillresande kvinnors sena aborter från England (1) (2) och Nederländerna.
Vad var det som gick fel?
Men den stora frågan kvarstår: Varför är Socialstyrelsens rapport felaktig? Varför skriver de att det bara var 132 kvinnor och döljer att den blankett som under året använts och de blad som skickats ut mycket tydligt aviserat att det bara är antalet kvinnor som betalar för sina aborter som ska fyllas i? Och varför så knapphändig information?
Hur många kvinnor från Polen var det som kom?
Varför särredovisas inte de mycket sena aborterna, på samma sätt som i nederländsk och engelsk statistik?
Ja till Livet begär att rapporten görs om, så att Socialstyrelsen visar vilka konsekvenserna blivit av att Europas mest liberala abortlagstiftning, med fri abort fram till vecka 18, blivit ännu mer liberal.
JL
Email This Post
Stor politisk majoritet i Utah ger ofödda skydd mot moderns hänsynslöshet
Posted on February 26, 2010
Filed Under Abortlag, Amerikansk inrikespolitik, Politik | 2 Comments
En ny lag i delstaten Utah skärper tonen mot kvinnor som åsamkar sina foster skada genom hänsynslöst beteende. Daniel Rydén skriver om detta i en artikel som publicerats i Sydsvenskan och i Trelleborgs Allehanda idag. Om en kvinna ”avsiktligt, medvetet eller hänsynslöst” beter sig på ett sätt mot fostret så att det leder till missfall, ska det ses som mord och bestraffas därefter. Så stadgar den nya lagen som antagits av både senat och representanthus. I senaten antogs den med 24 röster mot 4.
Republikanen Carl Wimmer som tog initiativ till lagändringen konstaterar att ett kryphål i lagen nu täppts till. Då syftar han till ett fall med en gravid kvinna som lejde en man att mot betalning slå henne så hårt i magen att det skulle framkalla missfall, berättar Rydén. Barnet överlevde den brutala misshandeln men mannen dömdes till fängelse medan kvinnan inte kunde åtalas. Med den nya lagen skulle hon ha åtalats för mordförsök.
Kritikerna menar att den nya lagen är omänsklig och tar som exempel situationen att en kvinna utsätts för misshandel av sin man, men ändå väljer att stanna hos honom. Om hans våld mot henne leder till missfall, riskerar hon att anklagas för hänsynslöshet mot fostret och kan fällas för mord.
Carl Wimmer ser skärpningen i lagen som ett viktigt steg för att ”oskadliggöra” den nationella lag som i princip ger USA:s kvinnor rätt till abort. Han genomdrev i fjol en lagändring som tvingar Utahs abortläkare att säga till den gravida kvinnan att ingreppet kommer att orsaka fostret smärta, även fråga henne om man ska ge fostret smärtstillande medel, enligt artikeln i Sydsvenskan och Trelleborgs Allehanda.
Den nya lagen kan, vad jag förstår, ses som en konsekvens av att man börjar betrakta ofödda barn som människor med rätt till ett människovärde. I exemplet med ett scenario med en kvinna som väljer att stanna hos en man som misshandlar henne så att fostret dör, skulle man kunna byta ut det mot att en kvinna väljer att stanna med en man som misshandlar både henne och ett minderårigt barn (där ju ingen ifrågasätter människovärdet) så att det till sist leder till att barnet misshandlas till döds. I det fallet skulle nog de flesta hålla med om att modern agerat hänsynslöst som utsatt sitt barn för risk att dödas, genom valet att stanna hos en man som misshandlar dem båda.
E L
Email This Post
Suzanne Osten: Etik behövs för att våga berätta
Posted on February 26, 2010
Filed Under Kvinnorätt | Leave a Comment
Etik behövs för att våga berätta, skriver regissören Suzanne Osten i Göteborgs-Posten, angående sextrakasserier på teatern. Diskriminering och underordning av kvinnor är ett samhällsproblem, inte ett isolerat kulturfenomen, hatet mot kvinnan som kön inte en myt, tyvärr, konstaterar Osten och exemplifierar:
I en beräkning jag finner fattas det 107 miljoner kvinnor på klotet och årligen ”försvinner” två miljoner flickor, i diskriminering. Om det i väst handlar om sämre löner eller tafsanden, så handlar det i fattiga delar av världen om flickor som inte vaccineras. Familjen prioriterar pojkarna. Flickorna kommer inte till sjukhus, flickfoster aborteras, flera kvinnor finns i statistiken över antal mördade. Räkna sedan trafficking, hedersmord, massväldtäkter…
Vi kvinnor utgör den andra kasten.
Även om det också inom teaterns värld utvecklats en tystnadskultur om när det gäller kvinnors diskriminering, vill Osten betona teaterns möjligheter som en fruktbar frizon där det forskas om människan. Som konstnär vill hon studera maktrelationer och vara en forskare i humanismens tjänst:
För mig är det en självklarhet att där måste vi våga ifrågasätta allt – också oss själva.
Suzanne Osten betonar vikten av en etisk grund:
Samhället behöver granskas och omprövas hela tiden. Teatern var med oss från början som den rituella platsen där vi visar den heliga människan som kränks gång på gång. Men av vem?
Teatern måste ha en etik för att våga berätta obekvämt.
Suzanne Ostens kloka ord gäller inte bara teatern, som jag ser det. Även inom till exempel kvinnorörelsen och inom politiken krävs en etik för att våga ifrågasätta och berätta om obekväma sanningar.
Varför råder även där en tystnadens kultur och en ovillighet att ifrågasätta det faktum att den heliga människan kränks gång på gång? De miljontals flickor som Osten omnämner, de som “försvinner” genom aborter hör ju i vissa kretsar till en mycket obekväm sanning.
E L
Email This Post
Fråga Ellinor om du vill ha ett abortideologiskt färgat svar
Posted on February 25, 2010
Filed Under Abort, Abort som något positivt, Abortdebatt | Leave a Comment
I SSU:s medlemstidning Frihet svarar Ellinor Eriksson på frågot om relationer, sex och kroppen. Hon har gått RFSU:s utbildning i sexualupplysning och är ansvarig för sexualpolitik och HBT-frågor i förbundsstyrelsen i SSU. Veckans fråga kommer från en antagligen ung tjej:
Hej, jag funderar på att göra en abort med metoden Mifegyne, kan jag bli steril? Har hört att tjejer dött av blödningar efter denna abort.
Eriksson svarar med att ge en beskrivning av hur Mifegyne är uppbyggd och fungerar rent medicinskt, samt upplyser om att abortpiller kan fås på närmaste sjukhus och hänvisar till besök på ungdomsmottagning eller kvinnoklinik där de ger information och även kan erbjuda ett frivilligt kuratorssamtal innan en abort. (Ingen tvekan om vad som gäller, tydligen…) Risken att bli steril vid en abort är mycket liten eftersom vi har en oerhört bra och säker vård, skriver Eriksson och avslutar med att proklamera sin abortideologiska ståndpunkt i en lugnande försäkran till den undrande flickan :
I USA har Mifegyne kritiserats hårt av abortmotståndare. Enligt min mening vill dessa krafter få aborter att framstå som farligare än vad aborter är. De använder gärna sällsynta, tragiska exempel. Förmodligen är det sådana du läst om. En abort i Sverige är varken fult eller särskilt farligt, utan en lagstadgad rättighet.
SSU:s rådgivare bortser alltså från de många medicinska och psykologiska rön som tvärtom visar vikten av att upplysa unga om de risker som faktiskt föreligger vid abort. Att presentera abort som en enkel åtgärd, man tar i detta fallet ett ofarligt piller som gör allt som vanligt igen ungefär… och detta för en ung person som med största sannolikhet befinner sig i en traumatisk situation där hon under stark stress, och uppenbarligen med viss oro för framtida sterilitet, ska fatta beslut på liv och död om sin och sitt ofödda barns framtid – det är magstarkt ansvarslöst.
Ellinor Eriksson betecknar abortmotståndare som dristat sig till att kritisera Mifegyne som ”krafter som vill få aborter att framstå som farligare än vad aborter är.”
SSU med sin rådgivare Eriksson kan enligt min mening sägas representera krafter som vill få aborter att framstå som ofarligare än vad aborter är. Som en riskfri, lagstadgad bagatell.
Men är frågan så enkel? Är risken att må psykikt dåligt efter abort så liten? Varför talas det sällan om de risker som aborter ändå medför - är det inte rimligt att kvinnor som överväger att gå igenom en abort ändå får veta de faktiska risker som föreligger? Det vore väl inte orimligt att just SSU borde kräva att oplanerat gravida verkligen ges möjlighet att kunna göra väl underbyggda beslut?
E L
Email This Post
Triumf och besvikelse över utebliven abortturism
Posted on February 25, 2010
Filed Under Abort | Leave a Comment
Åsa Regnér, generalsekreterare på RFSU, är bekymrad över att inte fler utländska kvinnor får abort i Sverige. Det blev ingen ”abortturism” när Sverige gjorde det lagligt för utländska kvinnor att göra abort i Sverige, enligt den rapport som Socialstyrelsen nyligen offentliggjort , konstaterar Regnér i en debattartikel idag. Hon anser att stat och landsting nu måste bana vägen för att fler utländskor informeras om att de kan få abort i Sverige.
När den nya lagen som ger rätt till utländska kvinnor att göra abort diskuterades, varnade motståndarna till lagändringen för abortturism med bland annat växande abortköer som följd, men nu visar det sig att deras argument var ihåliga, menar Regnér som dock själv tycks söka förklaringar till varför så få utländska kvinnor kommit:
Att så få kvinnor från till exempel Polen kommit för att få hjälp att avsluta oönskade graviditeter är antagligen ett tecken på att resa, boende och behandling kostar för mycket. Det är olyckligt att bara de som har mycket pengar ska få tillgång till vården.
Nu hoppas Åsa Regnér att Sverige vill gå vidare och verkligen underlätta för kvinnor som vill göra abort i Sverige. Hon anser att regeringen borde informera internationellt om att vi gärna ser att kvinnor från länder som inte ger rätt till fri abort kommer till Sverige, för att få den vård som hon menar att de borde haft rätt till i sitt eget land. Det är illa att stat och landsting inte informerar ordentligt om att utländska kvinnor har den här möjligheten i Sverige, säger hon.
Så samtidigt som Åsa Regnér ger en känga åt de som varnat för abortturism, är hon besviken och oroad över den låga andelen utländskor som sökt sig till Sverige för abort. Hon påpekar också att på regeringens hemsida saknas information på engelska om den nya lagstiftningen som ger möjlighet för utländska kvinnor att få abort i Sverige.
E L
Email This Post
Dubbelt så många utländskor gjorde abort i Sverige
Posted on February 24, 2010
Filed Under Abort | Leave a Comment
En färsk rapport från Socialstyrelsen visar att alltfler utländska kvinnor gör abort i Sverige, vilket rapporteras om i flera nyhetsmedia. Den svenska abortlagen ändrades så att det från och med 1 januari 2008 blev möjligt för kvinnor som inte är svenska medborgare eller bosatta i Sverige att få abort utförd utan särskilt tillstånd. Innan lagen trädde i kraft var det cirka 70 kvinnor per år som fick tillstånd att göra abort. Men i fjol gjorde 132 utländska kvinnor abort i Sverige, alltså en ökning till närapå det dubbla.
Flest aborter utfördes på kvinnor från Asien, följt av kvinnor från länder inom EU och Norden samt Sydamerika.
Email This Post
Rätten att få vara mamma fast man är ung - finns den?
Posted on February 23, 2010
Filed Under Abort fritt val? | Leave a Comment
Om dilemmat att välja mellan utbildning och barn skriver Linnéa Johansson i en krönika i Västerbottens Folkblad. Som ung kvinna har hon drabbats av en längtan efter att bli mamma. Gravida kvinnor är vackra, utstrålar en glädje och lycka som är svårbeskrivlig. Kanske är förklaringen att det växande livet ger upphov till en spirande moderlig kärlek, resonerar Linnéa som tycks ha fått en släng av så kallad babyfeber - längtan efter barn:
Häromdagen pratade jag med en kamrat som nyligen fått en dotter, ett charmtroll utan like. Både under tiden jag var där och efteråt kunde jag inte hindra känslan av viss avundsjuka som bubblade upp inom mig. Finns det något finare än kärlek från en mamma till ett barn? Jag vill också uppleva den.
Men det här med barn är inte lätt, konstaterar Linnéa aningen bittert. Förutom att det självklart gäller att hitta rätt person att få barn med är det många hinder som ska övervinnas. Vägen från gymnasiet och via högskoleutbildning, att lyckas få arbete och göra karriär i tider av lågkonjunktur är lång, och de flesta uppnår inte allt detta innan de är åtminstone 25 år. Men efter det finns det mycket tid över till att aktivt planera för barn! Eller….? undrar hon lite ironiskt.
Trots att en ung kvinna i 20-årsåldern rent fysiskt har optimala förutsättningarna för att bli gravid och få friska, välmående barn så finns alltså en rad samhälleliga hinder för att kunna bli mamma, menar Linnéa och konstaterar orättvisan i att samhället ger sämre villkor för yngre kvinnor som vill bli mammor, jämfört med de som etablerat sig på arbetsmarknaden:
Många kvinnor som utbildar sig eller ännu inte har en trygg framtid med fast ekonomi, drar sig för att bli gravida eller kanske gör abort för att de inte kan eller vill behålla barnet. Dock tycker jag att det borde finnas lika möjligheter till goda förutsättningar för den här gruppen kvinnor att få barn som för de fast anställda!
Själv tillhör Linnéa gruppen unga kvinnor som längtare efter barn men inte vågar bli gravid innan hon skaffat sig en trygg framtid:
Därmed inte sagt att jag inte önskar barn nu, helst på en gång. Jag avundas i smyg de som upptäcker att de är på smällen och vågar behålla knatten – de är modiga!
Det är glädjande att läsa Linnéas kloka funderingar. Det verkar som att allt fler unga kvinnor upptäcker den politiska ihåligheten bakom mantrat om kvinnans ”rätt” till abort och nu börjar efterfråga kvinnans rätt att föda det barn hon väntar. Utan att mista det samhällsstöd som varje förälder borde få, oavsett ålder och status på arbetsmarknaden. Och utan att mista rätten till en trygg framtid.
E L
Email This Post
Eva-Britt Svensson leder delegation till FN-möte i New York
Posted on February 23, 2010
Filed Under Abort, FN:s handlingsplan, Pekingplattformen | Leave a Comment
På Newsdesk informerar Webfinanser om att det är Eva-Britt Svensson (V), svensk EU-parlamentariker, som blir ledare för en delegation till ett stort FN-möte i New York nu i början av mars. Mötet ska följa upp den så kallade Pekingplattformen; FN:s handlingsplan för kvinnors rättigheter och jämställdhet.
Ett ämne som förväntas skapa debatt är kvinnors reproduktiva rättigheter, och då främst rätten till abort.
Email This Post
Babyfeber - om lust och längtan efter barn
Posted on February 19, 2010
Filed Under Babyfeber, Babylängtan, Uncategorized | Leave a Comment
Om så kallad Baby lust, på svenska babyfeber, skriver Anna Rotkirch i tidskriften Ny tid.
Här funderar hon över varför människor vill ha eller inte vill ha barn. En till synes enkel fråga som ingen professor har svaret på, men där hon finner tröst i den välskrivna antologin: ”Maybe baby. 28 författare berättar sanningen om tvivel, infertilitet, babylust, barnlöshet, ambivalens och hur de gjorde det största beslutet sina liv.”
Här finns berättelser om avgörande stunder för längtan efter barn. Rotkirch citerar en kvinna som beskriver från ett besök hos bekanta, hur en liten flicka bad hennes man att läsa en godnattsaga:
”Medan hon ledde honom till sitt rum inramades de av en valvgång, och här är stunden som fick mig på kroken: hon räckte upp en späd hand för att ta min mans hand, och då – som ur intet – fylldes mina ögon av tårar, och jag vände mig bort, generad över hur plötslig och intensiv min längtan var.”
Kvinnors babylängtan kan verka mer fysiskt påtaglig, men även män kan drabbas av babyfeber, menar Anna Rotkirch som efterfrågar berättelser om hur mäns babylängtan kan kännas.
Email This Post
De försvunna flickorna fortsätter vara osynliga i RFSU:s värld
Posted on February 18, 2010
Filed Under Flickaborter, Mänsklig rättighet, RFSU, internationella kvinnodagen | Leave a Comment
Med anledning av att utrikesminister Carl Bildt (M) idag presenterade regeringens utrikesdeklaration, passar Åsa Regnér, generalsekreterare på RFSU, på att tycka till på Newsdesk.
Att regeringen understryker betydelsen av jämställdhetsarbete i länder som Sverige stöder internationellt är bra, liksom att frågor om sexuellt våld vid konflikter samt kvinnors deltagande i fredsprocesser nämns, tycker hon. Däremot är hon besviken över att mödradödligheten inte nämns:
– Men det är en besvikelse att den pågående katastrof som mödradödligheten utgör inte nämns med ett enda ord. Varje år dör över en halv miljon kvinnor bara för att de saknar självklarheter som rätten till säkra aborter, mödrahälsovård, preventivmedel och sexualupplysning.
Frågan är varför RFSU själva så lite talar om de miljontals flickaborterna i Indien och Kina - och naturligtvis flickaborterna i Sverige, som man ju inte gärna vill prata om? Där flickor alltså berövats livet genom abort, på grund av att de anses värdelösa på grund av sitt kön… Varför inryms inte detta ultimata kvinnoförtryck i RFSU:s världssamvete?
Förra veckan startade RFSU sin kampanj Unite for Women – Stoppa mödradödligheten. Den kulminerar på internationella kvinnodagen 8 mars med en barnvagnsmarsch där man ska överlämna sina krav till regeringen.
Kanske hinner RFSU till dess uppdatera sin kunskap om det tragiska kvinnoförtryck som det innebär att tusentals flickor ”försvinner” varje dag genom könsselektiva aborter, så att även denna vidrighet av globala dimensioner anses värd att omnämna och förhoppningsvis bekämpa?
EL
Email This Post
En ohälsosam ojämlikhet?
Posted on February 18, 2010
Filed Under Folkhäsa, Klassfråga, Kvinnorätt, Tonårsaborter | Leave a Comment
”En av de mest uppmuntrande och stimulerande böcker jag läst på länge”. Så skriver Henrik Berggren på DN Opinion när han presenterar den nyutkomna debattboken ”Jämlikhetsanden” (Karnevals förlag), där de brittiska epidemiologerna Wilkinson och Pickett fokuserar på sambandet mellan ekonomi och hälsa.
Den tes författarna driver är att ekonomisk ojämlikhet har en ytterst negativ inverkan på människors mentala och fysiska tillstånd, skriver Berggren. Slutsatsen bygger på statistiska jämförelser mellan ett antal av världens rikaste länder när det gäller faktorer som livslängd, drogmissbruk, tonårsgraviditeter, fetma, våldsfrekvens, skolresultat, fängelsestraff, social rörlighet. Utfallet blir att i länder med relativt låga inkomstskillnader – främst Skandinavien och Japan – är människor överlag friskare, nyktrare, smalare, mer välutbildade och lyckligare ån i länder med stora sociala klyftor såsom Storbritannien och USA.
Att jämlikhet inom en nation är så avgörande för människors välbefinnande även i ett rikt land där de fattigaste relativt sett har en hyfsat bra levnadsstandard, förklaras med att de positiva effekterna av en allmänt höjd levnadsstandard upphör när ett samhälle har nått en viss ekonomisk nivå. Berggren skriver:
På denna nivå blir i stället den relativa fattigdomen avgörande. Människan, argumenterar Wilkinson och Pickett, är i grunden en social varelse som jämför sig inom gruppen. Rikedomen gör oss inte nöjda utan snarare mer tävlingsinriktade – vilket i sin tur leder till att vi också blir mer ängsliga, olyckliga och rädda att misslyckas.
Så långt är ”Jämlikhetsanden” en lysande, om kanske inte helt originell bok. Här finns en stor samling goda argument som alla pekar i en riktning: att det vore omoraliskt att inte göra jämlikhet till en central politisk prioritering.
För Skandinaviens del – som i boken lyfts fram som norm för resten av världen – skulle det innebära att i stort sett försvara existerande jämlikhetsnivåer. I USA och Storbritannien däremot skulle det behövas krafttag för att minska inkomstklyftorna, skriver Berggren som avslutar artikeln med att ifrågasätta några av de antaganden som författarnas resonemang bygger på, även om han överlag är positivt inställd.
Det ÄR intressant med studier om sambandet mellan ekonomisk status och hälsa. Det jag funderar över efter att ha läst denna artikel, är vilka kopplingar som finns mellan den ohälsa och ojämlik ekonomisk status som ändå finns i vårt land.
Här tänker jag speciellt på flickor/unga kvinnor som lever i en tid av sexuell exploatering, utseendefixering och krav på sexuell tillgänglighet på ett sätt som saknar motstycke i modern historia. Även den samhällsfinansierade rådgivningen uppmuntrar unga flickor/kvinnor att tidigt bejaka denna sexualiserade livsstil, men sedan vägrar samhället att ställa upp och ge jämlika ekonomiska villkor när följden blir oplanerade graviditeter.
Här straffas istället den unga blivande mamman med ett system som är så inhumant orättvist att hon berövas större delen av det samhällsstöd en kvinna som hunnit utbilda sig och etablera sig på arbetsmarknaden erhåller.
Så kallar man det ”frihet” att välja ( i praktiken enligt många mellan abort och abort) när flickan istället tvingas inse att reglerna för havandeskapspenning, föräldrapenning med mera är skrivna så att hon hamnar mer eller mindre på bar backe med barnet, kanske utan bostad, utan en dräglig inkomst att leva på och med en blivande pappa som inte kan/vill ställa upp… Samt en omgivning som barskt ifrågasätter om det är ansvarsfullt av henne att behålla sitt barn när hennes omständigheter skriker om brist på alla områden.
Ett paket blöjor kostar lika mycket för en ung mamma som för en färdigutbildad kvinna som genom inträdet på arbetsmarknaden kommit in i sjukförsäkringssystemet. Och den unga mammans barn är lika viktigt för samhället på sikt som den äldre kvinnans. Varför ska hon då förvägras den försörjning hon behöver för att kunna behålla sitt barn?
Är sanningen den att det svenska samhället tillåter en sexfixering som ofta bidrar till att slunga ut unga i ett sexliv de inte är mogna för, för att sedan likt i äldre tider bestraffa den flicka som ”slarvat” med att ställa henne i en ekonomisk omöjlig situation där hon till sist ofta upplever sig tvingad att agera bödel för det barn hon väntar? Och om så är, vilka samband har det med kvinnors, särskilt unga flickors allt mer ökande ohälsa i Sverige?
Och vilka kvinnorättskämpar väljer att se det som ett problem att kvinnans möjlighet att kunna behålla barnet hon väntar blivit en klassfråga rent ekonomiskt sett? Fattiga flickor göre sig helst icke besvär med att få barn och ligga samhället till last, eller….?
Det är skamligt och upprörande att Sverige har ett system som utestänger en stor grupp, ofta yngre, kvinnor från möjligheten att få den del av samhällsstödet som de borde ha för sin och barnets försörjning.
E L
Email This Post
Utmattade mammor och ofrivilliga pappor
Posted on February 18, 2010
Filed Under Abortdebatt, Pelle Filipsson, Pressad välja abort | 1 Comment
Sydsvenskan skriver att många har reagerat starkt på en tidigare införd artikel om Pelle Filipsson som blev förälder mot sin vilja. En av dem är ”Anette” (fingerat namn) som länge men förgäves kämpat för att få pappan att vara delaktig i dotterns liv.
Anette och hennes man hade planerat att bilda familj, men halvvägs in i graviditeten fick hon reda på att mannen hade ett förhållande med en annan kvinna. Nu ville han inte längre ha barn utan flyttade och försökte sedan genom hot, kränkningar och våld förmå henne att begära dispens för sen abort. En åtgärd i panik eftersom han hemlighållit att hon var gravid, förklarar Anette som i hopp om att kunna stödja andra berättar sin historia i Sydsvenskan.
Anette blev rådvill. Tanken på att föda barn med en ovillig pappa skrämde henne, men både psykologer och barnmorskor på kvinnokliniken avrådde henne från abort.
– De menade att det skulle få svåra psykiska konsekvenser för mig eftersom jag var så långt gången och dessutom längtade efter det här barnet. Hur skulle jag kunna leva vidare sedan?
Anette behöll barnet trots risken att dess pappa inte skulle vilja vara delaktig alls i barnets liv. Hon hoppades att han skulle ändra sig. När det inte blev så kände hon sig misslyckad.
– Jag försökte hela tiden hålla en dörr öppen för honom för vårt barns skull. Därför skyddade jag honom på olika sätt. Jag låtsades också att allt var bra för att jag skämdes å min dotters vägnar och ville slippa folks reaktioner på att jag var ensam med ett så litet barn. Om jag gick ut med barnvagnen tidigt på morgonen för att vår dotter skrikit av kolik hela natten så tog jag på mig vigselringarna och köpte två latte istället för en.
Till sist såg en läkare till att Anette fick det stöd hon behövde för att orka genom Viktoriagården, en öppenvårdsenhet inom barnpsykiatrin i Malmö dit även ofrivilliga fäder kan vända sig för att få hjälp av psykologer. Nu insåg Anette att hon behövde lägga sin energi på dottern istället. Hon ansökte om ensam vårdnad med umgängesschema vilket ex-maken så småningom accepterade.
Hon välkomnar Pelle Filipssons bok för att den skapar debatt kring känsliga frågor, men vill att diskussionen också ska handla om hur stora krav samhället kan ställa på kvinnor för att få ovilliga fäder att engagera sig i sina barn.
– Min erfarenhet är att samhället inte vågar ställa några krav på pappan, på grund av risken att han helt ska försvinna ur bilden. Jag har gjort allt för att släppa in honom i det här eftersom jag vill att min dotter ska ha en närvarande far, men vad gör man om mamman till slut inte orkar? Hur går det då för barnet?
Även här på Bloggen har vi skrivit om Pelle Filipsson med anledning av hans nyutkomna bok ”Den största gåvan”. Det står klart att boken på många sätt rör upp känslor av olika slag. Oavsett hur man tar ställning i frågan det gäller har den fört med sig det goda att man äntligen börjar debattera mäns och kvinnors olika villkor i samband med att nya liv kommer till. Och tydliggjort att samhället, allt tal om jämställdhet till trots, lägger orimligt mycket större börda på kvinnan när det gäller såväl beslut som ansvar för graviditeten och dess följder.
Visst är det lätt att bli upprörd över mäns svek när det gäller föräldraskap. Men har inte samhället redan degraderat mannen som delaktig i frågan rörande den reproduktiva sexualiteten på ett makalöst sätt?
Faktum är ju att mannen rent juridiskt inte har någon som helst rättighet vid en graviditet när det gäller det gemensamma barnet, för den händelse kvinnan vill släcka dess liv men inte han. Mannen får stillatigande se på att det ofödda barn han är förälder till aborteras om kvinnan vill ha det så.
Jag upprepar: Mannen har absolut noll och ingenting att säga till om när det gäller att hans eget barn saknar människovärde i samhällets ögon, och därför kan berövas livet eftersom det behöver kvinnans livmoder några månader till för att överleva. Så får han, kanske under ångest och förtvivlan vilket flera män vittnat om, se hur det ofödda barnets liv släcks och en hel generationskedja tillhörande honom likaväl som kvinnan! - brutalt klipps av. Detta med det lögnaktiga argumentet att det är ”kvinnans kropp” det handlar om, trots att alla vet att barnet är en ny individ med en egen kropp.
Endast kvinnan har rättigheter vid graviditet, mannens åsikt räknas inte alls och det ofödda barnet kan av uppenbara skäl ännu inte föra sin talan och är fullständigt fråntaget sitt människovärde.
MEN om kvinnan väljer att behålla barnet så är mannen, oavsett hur han ställer sig till graviditeten, skyldig att betala underhåll för barnet i arton år framåt - och naturligtvis att ta ett föräldraansvar livet ut.
Egentligen är det en intressant fråga varför män så länge tigit och samtyckt till att en sak som så uppenbart kräver båda könens medverkan ensidigt räknas som kvinnorättsfrågor - därmed förkvävande all diskussion. Trots att kvinnans ställning när det gäller beslut på liv och död tydligen omvänt kan ses som en diskriminering av mäns rättigheter. Oavsett var man står i frågan så kan man konstatera att den är oerhört laddad med konflikter av olika slag, i ett system med brister som ofta drabbar kvinnor, män och barn på ett orättvist sätt. Det torde vara uppenbart att vi behöver en diskussion om hur en sexualpolitik ska se ut, där man redan från början har barnets bästa som utgångspunkt. Debatten kring de många tabubelagda frågor Pelle Filipssons bok väcker har nog bara börjat.
E L
Email This Post
Pjäsen Nära livet väcker starka känslor
Posted on February 17, 2010
Filed Under Graviditet, Nära livet, pjäs, teater | Leave a Comment
Nära Livet visar upp graviditetens tabun. Så lyder rubriken för en artikel i Nya Wermlands-Tidningen angående Ulla Isakssons pjäs Nära Livet som Riksteatern nu ger sig ut på turné med. Pjäsen handlar om mötet mellan tre kvinnor där den ena just fått missfall, den andra försökt göra olaglig abort och den tredje är höggravid och längtar efter sitt barn. Under ett dygn möts de och tvingas blotta sitt innersta.
Jenny Andreasson är regissör. Hon säger i intervjun att hon finner det pinsamt att en pjäs om födelse och havandeskap, det mest grundläggande i varje människas liv då vi ju alla en gång blivit födda, inte tagits upp mer på teaterscener runt om i landet.
– Graviditet är förknippat med så mycket hopp, men också rädsla. Jag har försökt skapa en gripande och varm föreställning och även om det är tunga saker som behandlas vill jag göra det med hopp. Jag vill sätta igång samtal – det är viktigt att inte känna sig ensam, att veta att det är många som går igenom svåra saker kring en graviditet.
Pjäsen har väckt starka reaktioner där den hittills satts upp, bland annat har sex personer svimmat vid vissa starka scener, berättar Jenny Andreasson för NWT.
Email This Post
Om tonårshjärnan, risk och sex - ny forskning
Posted on February 16, 2010
Filed Under Förebyggande, Preventivmedel, Sexualitet, Sexualmoral, hjärnforskning, medicinsk forskning, tonåringar, Åke Pålshammar | Leave a Comment
En stark, högpotent motor som ska samspela med riskabelt svaga bromsar och styrsystem… Så beskrivs sambandet ungdomar och sexuellt ansvar i en högintressant artikel i Läkartidningen med rubrik ”Tonårshjärnan, risk och sex”. Det är Åke Pålshammar, senioruniversitetslektor, institutionen för psykologi, Uppsala universitet som här redogör för hur ny forskning visar hur en obalans i fråga om olika hjärnområden och därmed psykologiska funktioners mognad ökar sannolikheten för riskbeteenden i tonåren.
Tonåringens mognad på olika områden haltar betydligt. Enligt den nya hjärnforskningen verkar det som att en ung person av rent fysiologiska skäl inte kan förväntas planera och ta ansvar för sina handlingar på samma sätt som en vuxen – särskilt inte i stundens hetta när det gäller nyvaknad sexualitet. Åke Pålshammar beskriver dilemmat som kan uppstå:
Att debutera sexuellt utvidgar repertoaren av social kompetens. Oönskad graviditet och könssjukdomar lurar i bakgrunden som spetsiga stenar under en blank vattenyta. Men att dyka har en outsäglig dragningskraft. Vet inte den unge att oskyddat sex kan vara farligt?
Att intellektuellt förstå riskerna med ett visst agerande är en sak, men att handla i enlighet med denna kunskap är en annan förklarar han. Under hög stressnivå, med en för situationen ännu ej helt välutvecklad hjärna samt en ofta ansenlig alkoholpromillehalt blir bedömningsförmågan försämrad, konstaterar Pålshammar i Läkartidningen och beskriver i medicinska termer det nya forskningsresultatet.
Fritt tolkat: hjärnans olika funktionsområden mognar inte i samma takt, därför uppstår en viss obalans när det gäller logiskt tänkande, impulskontroll med mera. Tonårshjärnan skiljer sig från barnets och den vuxnes. Den har en förhöjd känslighet och sårbarhet för allehanda påverkan, förklarar Pålshammar:
Svårigheten att kontrollera känslor och beteenden är ett iögonenfallande inslag under tonårsperioden. Det gäller även starka känslor som ångest. Denna brist på kontroll kan avsevärt sänka sannolikheten för att tonåringens kunskap och medvetenhet om risker ska få nämnvärt genomslag i handling.
Med andra ord: I en situation fylld av stark åtrå och rädsla för misslyckande finns betydande risk för att kunskapen om försiktighet och preventivmedelsanvändning kommer att väga mindre tungt.
Det ser alltså ut att finnas rent biologiska förklaringar till tonåringars oberäkneliga och ibland okloka beteenden, enligt Åke Pålshammars presentation av de aktuella forskningsrönen. Det finns anledning att överväga vilka förväntningar på tonåringen som kan vara realistiska i olika situationer:
Den vältaliga, välargumenterande tonåringen man diskuterat faran av oskyddad sex, faran av drog-/alkoholbruk vid bilkörning eller andra riskbeteenden med, agerar i kamratkretsen under känslors inflytanden väsensskilt från det förväntade.
Det förhöjda risktagande tonåringar i allmänhet uppvisar, speciellt i socialt engagerande situationer som vid beslut rörande sexuell aktivitet, verklig eller på nätet, bland jämnåriga, kan enligt hjärnforskningen alltså vara ett resultat av förändringar och obalans i hjärnan som är normal för åldern:
Till skillnad från logiskt resonerande förmågor, som tycks vara väl utvecklade vid 16 års ålder, fortsätter socioemotionella förmågor och speciellt kontroll- och styrsystem som förbättrar beslutsfattande och modererar risktagning – t ex impulskontroll, känsloreglering, uppskjutande av belöning och motstånd mot kamratinflytande – att mogna in i tidig vuxenålder.
Men med tanke på den kraft med vilken drifter och känslor gör sig gällande verkar bilden av ungdomar som kompetenta beslutsfattare bäst stämma under förhållanden där inflytandet av arousalhöjande psykosociala faktorer är begränsat eller minimalt – en relativt ovanlig situation för kamratberoende ungdomar.
Förhoppningsvis kan de utomordentligt intressanta forskningsrön Åke Pålshammar presenterar i Läkartidningen bidra till en diskussion och omprövning av vilka krav som är rimliga att ställa på tonåringar när det gäller sex och ansvarstagande. De samhällsaktörer som har makt att påverka svenska ungdomars uppväxtvillkor i frågor rörande sex och reproduktiv hälsa behöver läsa om det här, om och om igen! - så att de fattar vad folk vetat i alla tider; att tonåringar är i behov av beskydd och ledning tills de är mogna nog att kalkylera risker och fatta kloka beslut.
För vad är det annat än en veritabel barnmisshandel att föra en sexualpolitik där ungdomar uppmuntras till, ibland formligen kastas in i, en sexkultur där de förväntas ”ta för sig” och leva ett vuxenliv på det sexuella området - långt innan de fysiskt är mogna för det?
De som vågar uttrycka behovet av en till synes ”strängare” fostran när det gäller sexualitetens område brukar av sexliberalerna skamstämplas som något slags otidsenliga fossiler. Men förhoppningsvis kan den nya forskningen rörande tonårshjärnan ge insikt om tonåringens behov av tid för att växa och mogna innan han eller hon kan förväntas ta det ansvar ett sexuellt aktivt liv innebär. Om vuxenvärlden äntligen börjar ta sitt ansvar för en sund vägledning av unga när det gäller sex, så är det inte ett tecken på sexualfientlig bakåtsträvan utan snarare på kärleksfull omsorg.
Fossilerna i sammanhanget är snarare de som svar på alla sexualpolitiska problem lojt hänvisar till ännu mer utdelning av fria preventivmedel.
E L
Email This Post
Andreas Kleerup om att vara nybliven pappa
Posted on February 15, 2010
Filed Under Berättelser, RFSU, Uncategorized | Leave a Comment
“Att bli far kändes inuti som en utmaning och det är ju sådana jag har levt för”, skriver Andreas Kleerup på Allt om Barn. Även om han inte kände något speciellt under förlossningen hinner kärleken till barnet ifatt:
Nio veckor ung i skrivande stund och en helt otrolig liten kille. När Vincent ler kan jag på en tusendels sekund se min pappa, min mamma och Vincents mamma i hans ansikte. Det är fantastiskt och känns som att kolla på värsta photoshop-applikationen fast på riktigt.
Jag tror att det är viktigt att skriva det här för att kanske ge stöd till andra blivande eller nyblivna föräldrar. Man behöver inte känna på något visst sätt överhuvudtaget. Kärleken finns där, den var där, den kommer tillbaka och den vinner över allt.
I samband med artikeln nämns att Andreas Kleerups text är en del i en kampanj som RFSU startar för att stoppa mödradödligheten, där de påminner om att det varje minut dör en kvinna i världen för att hon är gravid, för att de saknar preventivmedel, säkra aborter eller mödravård.
Förhoppningsvis kan Andreas Kleerups berättelse även uppmuntra den som väntar barn och behöver stöd och uppmuntran för att inte ta abort och istället välja att behålla sitt barn. För - det tål att upprepas - kärleken finns där, den var där, den kommer tillbaka och den vinner över allt.
Email This Post
Värdet av att få diskutera människovärdet
Posted on February 15, 2010
Filed Under Abortdebatt, Elisabeth Sandlund, Människosyn, Människovärde, Utsorterande fosterdiagnostik, Val, åsiktsfrihet | Leave a Comment
Frågor om människans värde och om åsiktsfrihet behöver lyftas fram i valrörelsen, skriver Elisabeth Sandlund i sin ledare i Dagen. Med den fyndiga rubriken ”Rätten att få avvika” syftar hon inte bara på synen om människans värde utan även på människors värderingar:
Det skulle kunna handla om synen på människans värde. Är det i grunden okränkbart och absolut eller kan det och bör det relativiseras?
Och det skulle också kunna gälla åsikts- och yttrandefriheten. Finns det uppfattningar hos enskilda eller hos grupper som på förhand bör dömas ut? Eller ligger det ett värde i att även den som vågar ifrågasätta det som upplevs som den dagsaktuella normen får komma till tals?
Regeringens förslag till en ny paragraf i hälso- och sjukvårdslagen som stipulerar att en etisk prövning måste ske innan nya metoder för diagnostik och behandling tas i bruk, har stött på patrull hos den röd-gröna oppositionen. Trots att det finns indikationer på att fosterdiagnostik kan användas i utsorteringssyfte av krasst ekonomiska skäl och trots att det förefaller finnas politisk enighet om att det i princip är bra med en etisk granskning, tycks ledamöter i oppositionen inte kunna tåla ens de mest försiktiga formuleringar i propositionen där man diskuterar de konflikter som kan uppstå vid fosterdiagnostik, menar Sandlund som förundras över detta motstånd:
Texten kan tolkas som ett ifrågasättande av abortlagstiftningen, hävdar de och slår fast att “abort är en mänsklig rättighet”.
Det är ett häpnadsväckande resonemang. I förlängningen tycks det indikera att företrädarna för oppositionen anser att det är olämpligt att diskutera om det verkligen är lämpligt att samhället erbjuder fosterdiagnostik som syftar till att ta reda på vilket kön fostret har även när det står klart att de blivande föräldrarna avser att utnyttja informationen för att abortera ett foster som har “fel” kön. Det är en hållning som torde möta svagt gensvar i väljarkåren.
Lika självklart som med etiska överväganden när det gäller medicinska metoder borde det vara att också abortkritiska synpunkter får framföras i den offentliga debatten, skriver Sandlund och nämner hur Carina Hägg (s) i torsdagens debattartikel i Dagen buntade ihop de hon kallade ”högerkristna och högermuslimer” till en grupp extremister som bör hållas borta från allt inflytande i de politiska partierna.
Det är klokt att i alla sammanhang vara försiktig med att bruka ordet extremism och med att i det längsta avstå från att utnämna människor till extremister. När Carina Hägg exemplifierar det hon varnar för med att ledande kristdemokrater föreslagit en samvetsklausul för sjukvårdspersonal överskrider hon med råge den politiska anständighetens gräns.
Det är ingen händelse att också Carina Hägg använder abortfrågan som slagträ i debatten. Det är ett område där etiska dilemman ställs på sin spets. Just därför är det viktigt att många röster får höras, även sådana som vill peka på problemen och på andra utvägar och lösningar. Yttrandefriheten och omsorgen om en fri och öppen debatt måste med kraft värnas i frågor som handlar om människovärde. Det är alldeles speciellt viktigt ett valår när diskussionens vågor svallar högt.
Förhoppningsvis kommer fler än Elisabeth Sandlund att uppmärksamma de alltmer oförtäckta försöken att genom aggressiva utfall och beskyllningar om extremism mot den som har en annan mening i abortfrågan, fullständigt kväva en livsviktig debatt om människovärdet .
Vad frånvaron av en öppen debatt i ett samhälle leder till har vi alltför många hårresande exempel på, alltifrån utrensningar av judar, utvecklingsstörda, homosexuella och andra icke-önskvärda individer i Nazi-Tyskland och till de miljontals flickor som i vår tid ”försvinner” genom aborter och/eller barnamord i stora delar av världen. Tragiska illdåd som svenska abortförespråkare konsekvent tiger ihjäl. Av den enkla anledningen att denna obekväma sanning tydligen upplevs hota deras egna intressen av att framställa abortfrågan som så okomplicerad och självklar att den inte ens behöver eller får diskuteras.
E L
Email This Post
Låt det bli ALLA hjärtans dag!
Posted on February 15, 2010
Filed Under Människovärde | Leave a Comment
Alla hjärtans dag!
En vacker benämning på firande av… ja av vad? Kärleken?
En dag när det handlar om att se varandra, ge en uppmuntrande kram, en hälsning eller kanske en present… Givetvis har affärsbranchen dukat upp med diverse allahjärtans-erbjudanden.
- Köp blommor! Köp choklad! Köp bakelser! Köp köp… diverse presenter till de utvalda man vill alla-hjärta lite extra. Och media bjuder på olika reportage där det tipsas om olika alternativ till firande…
Alla hjärtans dag kan vara en rolig dag med lite guldkant. Men också en dag av extra ledsnad och ångest för den som inte blir hågkommen… Många skolbarn har vittnat om hur firandet av den speciella dagen i skolan blivit en form av själslig tortyr. Ett påminnande om utanförskap för de barn och ungdomar som glömts bort eller inte räknats värda någon uppmuntran av de andra.
Min förhoppning är att Alla hjärtans dag ska påminna oss om att ALLA människohjärtan, små som stora, är värda uppskattning och kärleksfull omsorg.
Och självklart att det också ska gälla de allra minsta sårbara små som ligger i sin mammas mage, de vilkas hjärtan börjat picka ganska nyligen. Små, ängsliga hjärtan som är gjorda för att klappa länge på denna jord. Människohjärtan med kapacitet att i sin tur kunna känna och älska.
Alla hjärtans dag – en påminnelse om ALLA hjärtans behov av kärlek, omsorg och att tillräknas det som borde vara det mest självklara - ett människovärde.
E L
Email This Post
Men vad menar Ann Heberlein?
Posted on February 12, 2010
Filed Under Ann Heberlein, Cecilia Bornäs, Dödshjälp, Respirator-vård, Sena aborter, Sydsvenskan, Vegetativt tillstånd | Leave a Comment
Detta är besynnerligt och jag blir inte klok på vad som egentligen menas.
I Sydsvenskan idag så svarar Ann Heberlein, doktor i etik, på ett inlägg av Cecilia Bornäs, “Vem avgör när livet är värt att leva” , vilket i sin tur var en replik till en artikel av Heberlein, “När döden är en befrielse”.
“Även om Heberlein på ett ställe skriver att hennes argumentation bara berör dem som är i ett “vegetativt tillstånd”, så omfattas många fler människor av de beskrivningar hon gör. När man läser dessa beskrivningar kan vi säkert var och en se framför oss många, många fler med mindre skador än så. Läs citaten nedan och mina kursiveringar:
“Min text begränsade sig till att diskutera patienter som befinner sig i ett så kallat vegetativt tillstånd – alltså patienter som inte reagerar på omgivningen, som matas, ofta via sond, vänds med jämna mellanrum för att inte få liggsår, laxeras för att inte bli förstoppade. Mitt syfte var att ifrågasätta det värdiga i att hålla liv i kroppar som inte längre uppvisar tecken på intellektuellt eller känslomässigt liv.”
“Frågan om livets början har likheter med frågan om livets slut. Båda kretsar kring svårigheten att avgöra när ett liv har ett självständigt värde och därmed omfattas av rättigheter, exempelvis rätten till liv. I Sverige har vi löst dilemmat kring livets början genom att tillåta abort fram till vecka 22 eftersom fostret då betraktas som livsdugligt utanför livmodern, med potential till autonomi och självmedvetande. Varken flickan på Astrid Lindgrens sjukhus eller Terri kunde klara sig utan den livmoder som en respirator utgör: de är alltså att betrakta på samma sätt som vi betraktar foster innan vecka 22. Mitt resonemang är alltså inte på något sätt ”extremt”. Det speglar den uppfattning som är utgångspunkt för en abortlagstiftning som i allmänhet betraktas som rimlig.”
I det andra citatet nedan gör hon jämförelsen att om vuxna med skador är i behov av en respirator, så saknar de samma ”potential till autonomi och självmedvetande” att de anses ha lika litet skyddsvärde som ett foster fram till vecka 22! Om ni läser citatet noggrant skriver hon uttryckligen att hon inte anser att ”flickan på Astrid Lindgrens barnsjukhus” ”har ett självständigt värde och därmed omfattas av rättigheter”.
Å andra sidan hoppas jag innerligt att jag misstolkat henne. Menar hon på allvar att beroende av respirator innebär att ens rättigheter matchar ofödda före vecka 22? Men varför uttrycker hon sig så slarvigt i så fall och varför behövs alla dessa beskrivningar om hon ändå “bara” menar personer i “vegetativt tillstånd”, om inte det nu är hennes nya definition av dem hon beskriver i texten? Och tyvärr är det nog det som hennes poäng.
I den ursprungliga artikeln visar det sig tydligt att hon med “vegetativt tillstånd” utvidgat begreppet till att omfatta många, många fler än dem som omfattas av det idag. Hon skriver:
Några var mer eller mindre avskurna från omvärlden och befann sig i ett tillstånd som bara går att beteckna som vegetativt. De matades med sond, vändes enligt schema för att inte få liggsår, laxerades med jämna mellanrum för att inte bli förstoppade. De talade inte och rörde sig sällan.
Märk väl att dessa personer, som hon menar är i ett “vegetativt” tillstånd uppenbarligen rör sig. Att de är i livets slutskede framgår inte heller.
Tyvärr måste vi nog utgå från att Ann Heberlein delar åtminstone lite av Torbjörn Tännsjös extrema syn på dödshjälp och man får väl hoppas att någon tidning väljer att intervjua denna förespråkare för aktiv dödshjälp som den opinionsbildare hon är.
JL
Email This Post
Och här är tv-reklamen ni måste se…
Posted on February 11, 2010
Filed Under Focus on the Family, Superbowl, TV-reklam, Tim Tebow, USA | Leave a Comment
Vilket liv det blev. Och visst; det kostade 25 miljoner för Focus on the Family att köpa den 30 sekunder långa visningen under Superbowl, men resultatet: Under två veckor före Superbowl diskuterades reklamen i 4000 artiklar i tidningar, alla större tv-kanaler och massvis av radio. Ändå hade ingen sett den ännu. Sedan såg 100 miljoner människor såg reklamen i söndags men då började vallfärden till organisationens hemsida. Över 1,2 miljoner surfade dit bara under söndagen och måndagen och det lär inte sluta där.
Budskapet då? Jo, varenda litet ofött barn KAN bli en Tim Tebow. Alla har en potential. Ge dem chansen. Du klarar det!
Var det så farligt?
Email This Post
Bloggare kritiserar Hägg
Posted on February 11, 2010
Filed Under Abort, Ave Maris Stella, Carina Hägg, Demokrati, Mikael Karlendal, extremism | Leave a Comment
Kritiken mot Carina Häggs utspel har börjat sippra ut på bloggarna.
Mikael Karlendal ifrågasätter varför “alla som har annan religiös uppfattning än hon själv ska buntas ihop och kallas extremister”:
Om kristna människor utifrån en kristen etik anser att livet är heligt och okränkbart och att abort därför inte är något oproblematiskt, så är det samma sak som om vi hade sharialagar och skulle hugga av handen på en tjuv!
Bloggen Ave Maris Stella är inte heller imponerad av hennes argumentation:
“I vetenskapens och demokratins namn förkastar hon alla som inte tycker som hon, utan vare sig vetenskapens eller demokratins stöd, eftersom vare sig vetenskapen eller demokratin är entydig i någon av de frågor som hon propagerar för”
Det är väl inte osannolikt att det kommer mera…
Email This Post
Är abortkritik “extremism”?
Posted on February 11, 2010
Filed Under A woman´s right to choose, Abort, Abortdebatt, Abortsyn, Amerikansk inrikespolitik, Annelie Enochson, Carina Hägg, Eva Johnsson, Flickaborter, Kristdemokraterna, Politik, Samvetsbetänkligheter, Samvetsklausul, Socialdemokraterna, religiös extremism | 2 Comments
Extremister måste hållas borta från politiskt inflytande i de etablerade partierna, skriver Carina Hägg i en debattartikel i Dagen, och varnar för att ge grogrund för religiös extremism. Till sådan räknar hon även krtik mot abort. Högermuslimska och högerkristna grupper erbjuder idag medvetet eller omedvetet en grogrund där extremism kan växa fram utan att ifrågasättas, skriver Hägg. Hon nämner i sin artikel f d stormuftin i Saudiarabien som förespråkar en världsbild helt baserad på koranen, likaväl som de KD-politiker som vill se en samvetsklausul inom vården:
Vårdval Stockholm innebär att vårdcentraler som endast vänder sig till svenska patienter respektive etniska eller religiösa grupper släpps fram. Trots att regeringen legitimerar vård som ges utifrån religiösa värderingar har denna förändring inte föregåtts av någon seriös debatt. Nu kräver tunga KD-politiker som Annelie Enochson, Yvonne Maria Werner och Eva Johnsson även att en samvetsklausul snarast får sätta religion före vetenskap och beprövad erfarenhet men också före demokratiskt fattade beslut.
Kan vi verkligen bara sitta passiva med armarna i kors medan regeringen pådriver denna utveckling? Jag tycker inte det.
Dels kan man ifrågasätta varför Carina Hägg när det gäller abortfrågan själv väljer att bortse från den vetenskap och beprövade erfarenhet som visar på behovet av en nyanserad debatt om såväl vårdpersonalens behov och upplevelse av till exempel sena aborter som de abortsökandes egna dito – dels verkar det lite självmål att utifrån förespeglingen att verka för demokrati och mot kvinnoförtryck inte tolerera andra åsikter än de man själv företräder utan att stämpla dem som ”religiös extremism”.
Ska till exempel den överväldigande majoritet svenskar (ca 90 % av närmare 8000 röstande läsare) som enligt Expressens undersökning inte anser att man ska kunna ta abort på grund av kön, alltså klassas som ”religiösa extremister” när det gäller abortfrågan? Eller den majoritet av amerikanska folket som enligt samstämmiga undersökningar inte förbehållslöst vill ha fri abort?
Jag utgår från att de båda kristdemokraterna som utpekas i artikeln, Eva Johnsson och Annelie Enochson, kommer att svara i tidningen.
E L
Email This Post
Birgitta Ohlsson chattade med Expressens läsare
Posted on February 11, 2010
Filed Under Abortdebatt, Birgitta Ohlsson | Leave a Comment
När Birgitta Ohlsson (FP) nyligen chattade med Expressens läsare kom också frågan om abort upp då en läsare bad Ohlsson ändra sin abortsyn och beakta barnets rätt till liv i förhållande till föräldrars rätt att släcka dess liv. Hon svarade:
Jag tycker att alla kvinnor ska ha rätten till fria, lagliga och säkra aborter. Jag stödjer den nuvarande svenska abortlagstiftningen och vill att fler länder ska tillåta abort, men likt RFSU tror jag inte på en gemensam europeisk abortlag.
Frågan är om Birgitta Ohlsson också anser att könsabort är en mänsklig rättighet eller om man ska respektera ett lands folkomröstningar eller demokratiskt fattade beslut?
Email This Post
Klamydia m m bör åtgärdas snabbt
Posted on February 10, 2010
Filed Under Forskning, Graviditet, Klamydia, Sexuellt överförda sjukdomar | Leave a Comment
Det är vanligt att sexuellt aktiva personer som har uretritliknande besvär (uretrit - urinrörsinflammation) kan ha en sexuellt överförd infektion, vilket bör beaktas vid provtagning. Det skriver Lena Marions veckans en kommentar i senaste numret av Läkartidningen.
Här påminner hon om att läkare har skyldighet att utan kostnad utföra provtagning, erbjuda behandling och genomföra partnerspårning vid misstanke om t ex klamydia.
För en patient med en symtomgivande sexuellt överförd infektion är ett snabbt omhändertagande viktigt för att dels undvika sena komplikationer som kan få negativa effekter på fertiliteten, dels förhindra smittspridning.
Reproduktiv hälsa förutsätter frånvaro av sexuellt överförda infektioneroch oönskade graviditeter, därför bör inte bara testning för STI-sjukdomar erbjudas utan även rådgivning angående preventivmedel om det finns behov för det, skriver Lena Marions.
Email This Post
Lena Marions om media och säkert sex
Posted on February 10, 2010
Filed Under Aborttal, Lena Marions, Läkartidningen | Leave a Comment
Svenska journalister fokuserar gärna på hur ”farliga” hormonella preventivmedel är, skriver Lena Marions, medicinsk redaktör på Läkartidningen, i en artikel. Hon menar att det finns ett samband mellan p-pillerlarm i media och de höga abortsiffrorna i Sverige:
En vanlig fråga är varför vi har de högsta abortsiffrorna i Norden? Att det skulle finnas ett samband mellan de ständigt återkommande p-pillerlarmen och andelen kvinnor som slutat med sina preventivmetoder på grund av rädsla verkar tydligen inte alls stå klart för vissa journalister. På en abortmottagning är detta mycket tydligt.
Lena Marions påtalar i sin artikel att media har stor genomslagskraft och därmed också ett stort ansvar, vilket hon hoppas att man tar på allvar.
Och visst är det så, medias makt kan knappast underskattas. Här kan man efterlysa insiktsfulla analyser angående vårt lands höga aborttal (där det säkert finns fler förklaringar än att kvinnor skräms av p-pillerlarm etcetera) men även sakliga reportage om alternativ till abort, alltifrån sexualupplysning och förhållningssätt när det gäller ansvar för sexualitet och till redovisning av samhällets stöd – eller brist på stöd – till de oplanerat gravida som vill behålla sina barn.
Email This Post
Nytt lexikon om medicinsk etik
Posted on February 10, 2010
Filed Under Bokrecension, Etik, Uncategorized | Leave a Comment
En nyutkommen bok som tar upp det aktuella ämnet om etik i vården, recenseras i Läkartidningen. ”Medicinska etikens ABZ” är ett lexikon som syftar till att fungera som undervisningslitteratur i medicinska utbildningar som innefattar medicinsk etik, enligt författarna bör det även kunna rekommenderas till alla som sysslar med etiska frågor.
Lexikonet inleds med ett mycket tänkvärt förord av P C Jersild – »Den gränslösa etiken«. Läs det! Där sägs bl a att det dröjt länge innan den medicinska etiken fått sin rättmätiga plats inom utbildningen. Tidningsläsare konfronteras ofta med frågor som rör aborter, aktiv dödshjälp, fusk i forskningen, gen-etik, information, läkarassisterat självmord, medicinsk paternalism, place¬bo¬effekten och stamceller. I detta lexikon får läsarna besked om vad dessa och andra ord betyder och de främsta argumenten för och emot. De viktigaste namnen inom etiken och några namn inom den medicinska forskningen nämns också.
Dock saknas Sokrates, han räknas som en av etikens grundare och borde ha ett eget uppslagsord, menar recensenten Tore Nilstun, professor emeritus, enheten för medicinsk etik, Lunds universitet.
Nåväl, även om Sokrates saknas känns ett lexikon för medicinsk etik som ett välkommet inslag i bokhyllan och ett mycket bra tips till den som vill ge en present till någon som till exempel studerar eller arbetar inom vården.
Email This Post
keep looking »


