Kvinnor som gjort abort tvingas höra nyföddas gråt

Posted on August 31, 2010
Filed Under Abort fritt val? | Leave a Comment

Abortpatienter tvingas dela korridor med nyfödda, skriver Dagens Medicin . Det är patienter som genomgått abort på ett centralsjukhus i Norge som, enligt NRK, klagar över att de tvingas dela korridor med nyfödda barn och deras föräldrar.

Orsaken till den inte särskilt lyckade blandningen av dessa patientgrupper är av ekonomisk art. En gynekologisk avdelning har av besparingsskäl slagits samman med en förlossnings- och barnavdelning efter att fem tjänster dragits in vid den kirurgiska kliniken, rapporterar NRK. Efter sammanslagningen har det förekommit ett flertal klagomål över barnskrik. En assisterande avdelningschef vid sjukhuset betonar att man gör vad man kan för att skilja de olika patienterna åt, så att gynekologipatienter ska slippa höra barnen gråta.

Det säger sig självt att det för en kvinna som just genomgått abort måste vara en stark påminnelse om det barn som inte längre växer i hennes mage. Många kvinnor som gjort abort vittnar om det osynliga band som de upplever mellan sig och det lilla barn de väntar. Efter aborten känner upplever de ofta en tomhet som kan kännas chockerande eftersom man inte var förberedd på det. 

Visst, en del kvinnor upplever känslor av lättnad efter en abort. Lättnad över att ha sluppit ifrån en komplicerad situation, kanske också för att ångesten över att ta ett beslut på liv och död äntligen är över när man gjort det slutgiltiga valet - det är sant.

Men det är också sant att många kvinnor upplever sorg och smärta. Flera har vittnat om att det osynliga band som man upplevde redan i början av graviditeten ändå finns kvar på något vis, fast barnet är borta. Att då höra andra kvinnors nyfödda bebisar gråta måste vara väldigt känsligt och psykiskt påfrestande.  

För faktum är att alla kvinnor som skrivs in för abort inte har haft ett så alldeles fritt val, en del har pressats att göra abort av sina pojkvänner, män, föräldrar eller andra i omgivningen. Eller helt enkelt av vetskapen om att de samhälleliga omständigheterna (läs villkor runt ekonomi, utbildning, arbete, socialt liv etcetera) inte premierat barnafödande kvinnor. Upplever kvinnan då att hon inte har det stöd hon behöver i sin omgivning är det lätt hänt att hon ger upp tanken på att fullfölja graviditeten.

Ett ofött barn som aborteras är inte alltid synonymt med ett oönskat barn. Det behöver man tänka på när det gäller eftervård av kvinnor som genomgått abort.

E L

 Email This Post

Assarmo om abortsyn, egotrippar och politik

Posted on August 26, 2010
Filed Under Bitte Assarmo, Uncategorized | Leave a Comment

Abortsiffrorna och politikernas svek mot de ofödda barnen speglar ett människofientligt klimat, skriver Bitte Assarmo i Världen idag. 

Den som har minsta lilla invändning mot att det utförs fler än 35 000 aborter varje år i Sverige kategoriseras som bakåtsträvande. Men abort är inte partipolitik. Och det är inte reaktionärt att vara kritisk till den svenska abortlagen.

En abortmotståndare som politiskt låg till vänster om Lars Ohly var den kontroversielle filmskaparen Pasolini, marxist och ateist. Han behöll hela livet sin syn på de ofödda barnens värde, skriver Assarmo:

Visst kunde han förstå att det finns situationer i en kvinnas liv då abort känns som den enda utvägen. Men han hade ingen som helst förståelse för ett samhälle där abort blir en rättighet eftersom det underlättar för människor att leva ut sina egotrippar.

Och idag handlar det just om egotrippar, skriver hon, när vänstern för en pseudokamp mot traditionella familjevärderingar utifrån helt andra grunder än arbetarrörelsen en gång gjorde: 

Idag är det hedonistiska normer som styr vänstern; tanken att människans njutning är det största och viktigaste målet med livet – och att alla andra känslor (inklusive kärleken till ett ofött barn) är underordnade detta.

Det är en cynisk människosyn som styr abortfrågan, menar Assarmo och uppmanar väljare som inte vill ha det så, att inför valet ställa krav på politiska partier - oavsett partifärg och block - och ställa dem till svars för denna kränkande behandling av de ofödda barnen.

Bitte Assarmo är en journalist som vågar sticka ut hakan och utmana den abortliberala ideologi som annars ytterst få i vårt land vågar ifrågasätta, förmodligen av rädsla för anklagelser om kvinnoförtryck. Ilskna påhopp och anklagelser mot meningsmotståndare förekommer överallt, problemet I Sverige är att man här är så livrädd för att bli utsatt för det att man hellre kör över sig själv och tystnar. Men inför valet 2010 ska vi inte vara tysta. Assarmos uppmaning om att uppvakta politiker angående synen på abortfrågan är värd att fundera över, just nu är de ju extra välvilligt inställda till att lyssna på sina väljare.

Det handlar ju om de ofödda barnens rätt till ett människovärde, men också om kvinnors rätt att slippa en kränkande sexobjektifiering, att slippa reduceras till ett slags sexmaskiner, redo att göra abort om mannen eller samhället pressar på. För detta utbredda missbruk av aborträtten är ingen frihet för kvinnor, det är snarare ett slaveri.

E L

 Email This Post

Hon utmanar kyrkan att våga tala om abort

Posted on August 25, 2010
Filed Under Problem efter abort | Leave a Comment

I en debattartikel i Dagen skriver Lisbeth Enevärn ett inlägg under rubriken Varför tiger kyrkan i abortfrågan? Hon berördes starkt, skriver hon, av att läsa den artikel Tomas Seidal (publicerad i Dagen 13/8) skrev angående den tystnadens kultur som råder kring abort. En anledning till tystnaden inom kyrkans värld tror Lisbeth Enevärn är kvinnor som hon själv:

Seidals artikel berörde mig starkt. För jag vet att det är på grund av sådana som mig som det är så tyst i kyrkor och församlingar. Jag är nämligen en av de kvinnor som sitter i kyrkbänken och bär på en hemlig sorg. Den stavas abort.

Lisbeth Enevärn berättar utelämnande om den sorg och smärta hon genomgick efter att ha gjort abort två gånger. Vid den andra aborten ångrade hon sig redan innan själva ingreppet:  

Jag glömmer aldrig när jag rullades ner till operationssalen. Ångern över abortbeslutet slog emot mig med full kraft och jag ville rädda mitt barn. Det var som ur en skräckfilm, jag ropade rakt ut att jag ångrade mig och ville vända, men personalen lyssnade inte. Den premedicinering jag fått gjorde att jag inte kunde resa mig upp och springa därifrån. Och så tog de mitt barn.

Efter aborterna drabbades Lisbeth av depression. Men hon fick sedan flera barn och har också som kristen upplevt undret att genom Jesus vara förlåten. Nu gläds hon över att ha barnbarn, men tänker också på de barnbarn som inte finns, för att hon en gång tog fel beslut. Hon vill att  abortfrågan synliggörs i kyrkor och församlingar: 

Om vi kristna tiger ihjäl det makabra som sker i vårt land där över 35 000 aborter sker varje år förnekar vi vår kristna tro. Allra minst hjälper tystnaden de kvinnor som, precis som jag, lurats att tro att abort är ett ingrepp som löser problem.

Lisbeth Enevärn avslutar sin debattartikel med en utmaning till pastorer och kyrkliga ledare att våga tala om abort.

Det är glädjande att kvinnor vågar gå ut och berätta om sina aborter och bryta tystnaden runt detta känsliga ämne. Inte minst i kyrkans värld kan ämnet abort vara känsligt och tabu.

Men där man har sin uppgift att vårda sig om själar, är det kanske ännu desto viktigare att våga tala om abort? Få saker inverkar så starkt i människors liv som detta allt annat än triviala ingrepp. Och med tanke på att livets helighet är ett grundfundament i kristen tro. är det faktiskt mycket märkligt med tystnaden i de kristna leden.

E L

 Email This Post

Att forska på små embryon

Posted on August 24, 2010
Filed Under Stamcellsforskning, adulta stamceller, embryo | 1 Comment

Idag rapporterar ett flertal media om att stamcellsforskning stoppas i USA. Det handlar alltså om den kontroversiella forskningsgren, som innebär att man även använder sig av mänskliga embryon. När George W Bush var president förbjöds all statlig finansiering av stamcellsforskning, ett förbud som Barack Obama hävde när han tillträdde som president. Forskningen har fortsatt vara omstridd, konservativa och religiösa grupper har kämpat för att återinföra förbudet. De menar att grundlagen inte medger forskning på människoembryon. 

I juni hade några forskare lämnat in en anmälan mot Obamas riktlinjer. Den stämningen ser ut att kunna lyckas. En federal domstol i Washington DC har nu fastställt att forskning där stamceller används nu ska förvägras statlig finansiering.  

Flera forskningsinstitut berörs naturligtvis av domen. Sveriges Radio Ekot rapporterar att Obama-administrationen kan överklaga till en högre instans:

Domen ses dock som mycket strikt - i utslaget står att all forskning där stamceller används under någon del av arbetsprocessen hädanefter ska förvägras statlig finansiering.

 Flera svenska tidningar skriver att det ovanliga målet drivs av “fundamentalistiska kristna” som anser att det är mord att döda ett embryo. Man kan lätt uppleva att ett scenario målas upp där forskarvärlden attackeras av kristna fundamentalister. Och som begreppet fundamentalist används i vårt språk har det en omisskännlig klang av mer eller mindre religiös galenskap. Många förknippar religiösa “fundamentalister” med galningar som är beredda till fruktansvärda terrorattentat för att sätta skräck i motståndarna och tvinga igenom sin vilja. 

Hur långt ligger inte ett sådant beteende från den kristna övertygelsen och den oftast mycket fredliga kampen för alla människors rätt till lika värde….? En kamp som på många håll banat väg för slaveriets upphörande, för demokratiskt styrelseskick och en människosyn där förtryck av kvinnor och barn fördöms.

Oavsett religiös tro så är det en lite farlig förenkling när svenska medieaktörer rapporterar på ovan nämnda sätt från USA och den starka förankring av allas rätt till ett människovärde som finns där, sida vid sida med en mer krass människosyn. Även inom forskarvärlden finns delade meningar om forskning på mänskliga embryon.

För några veckor sedan rapporterade tidningen Dagen om att en brittisk professor får 285 000 kronor från katolskt håll för sin stamcellsforskning, eftersom hans forskning bedöms som etisk. Han forskar nämligen inte på mänskliga embryon, vilket förklarar gåvan. Katolska kyrkan brukar annars vara en av de tyngsta kritikerna av stamcellsforskning, eftersom flera forskare använder sig av mänskliga embryon, skriver Dagen:

Att i forskningssyfte förstöra det som skulle bli ett mänskligt liv går emot kyrkans syn på livets helighet.

Professor Neil Scolding försöker i sin forskning hitta ett botemedel mot multipelskleros (MS), och gåvan till hans forskning visar att kyrkan inte är emot forskningen i sig:

Eftersom hans forskning bygger på adulta stamceller, som tas från en fullvuxen individ, stämmer den väl överens med ett katolskt synsätt.

Att forskning utan etik och moral kan resultera i de mest makabra experiment där såväl människor som djur utsätts för tortyrlika metoder, vet vi sedan tidigare. Diskussionen om hur en av samhället godkänd forskning ska se ut måste ständigt föras. Därför är det viktigt att även i svensk media uppmuntra en fortsatt debatt om vad som är etiskt försvarbar forskning och vad som inte är det. Risken finns annars att förenklingar som att det är “kristna fundamentalister” kontra forskarvärlden förmedlar en svartvit bild som stryper debatten.

Och dessutom är det ju faktiskt en grupp forskare som lämnat in den stämningsansökan mot president Obamas riktlinjer, som gjort att stamcellsforskningen tills vidare kan stoppas. 

E L

 Email This Post

Hallandsposten: “Tankar om allas lika värde”

Posted on August 23, 2010
Filed Under Fosterdiagnostik, Hallandsposten, KUB-test, Laholm, Människovärde, alfa, nupp-test | Leave a Comment

En mycket bra insändare som du måste läsa. Skriven av Alfa i Laholm.

Vi hänvisas till särskilda skolor, särskilda boenden och särskilda arbetsplatser. Vi får sällan arbete på arbetsmarknaden.

Får vi vara med?

Ni kanske ser oss i en dokusåpa i tv och tycker att vi är ”sköna typer”. Men vill ni vara med oss?

Är vi de som inte behövs? De som ni kan vara utan?

Varför ska landstingen erbjuda alla gravida kvinnor kub-testet? Varför ska man leta efter Downs syndrom?

 Email This Post

I Finland reagerar man mot vilseledande sexinformation till unga

Posted on August 23, 2010
Filed Under HPV, Kondom, Sexualitet, Sjukvård, cancer, konsekvenser | Leave a Comment

Den finska organisationen Väestöliitto som arbetar med familje- befolknings- och sexualhälsofrågor är bekymrad över barns och ungas sexuella utveckling. Väestöliittos expertläkare Raisa Cacciatore säger enligt svenska.yle.fi X3M att en del barn har fått fel uppfattning om vad sex är och pratar fult om det.

Genom att unga skaffar information om sex på till exempel internet förändras deras bild av sex och sexualitet och de kan börja se det som något skrämmande, äckligt eller nedvärderande.

De kan också känna press att lära sig sex såsom det visas på internet, menar Cacciatore:

Unga kan få mindervärdighetskänslor och bilden av en möjlig sexpartner är inte längre lika underbar.

Ymy berättar att den finska organisationen som bäst arbetar på att utveckla material som kan hjälpa till exempel föräldrar att stödja barns och ungas sexuella utveckling i rätt riktning. 

Få skulle nog neka till att det senaste årtiondet inneburit stora förändringar rörande sexualnormer. Tidigare omgärdades sexualiteten med normer, avsedda för att skydda det som av de flesta sågs som samhällets grundbult, familjen. I takt med att en individualism trängt undan en mer familjeorienterad samhällssyn i Sverige och västvärlden, har traditionella värderingar ifågasatts, utmanats och ofta ogiltigförklarats av de nya makthavarna i samhället. 

Man kan utan överdrift tala om ett paradigmskifte när det gäller synen på sexualitet. Det som tidigare betraktades som sexuell skamlöshet ses nu som normalt. Det som förr betraktades som sexuell “lösaktighet” kan idag vara ett kvitto på att man är lyckad och sexig nog att ha många partners. Medan många unga idag skäms över att vara oskuld och känner press att snabbt komma ut ur detta, som man upplever det, skamfyllda tillstånd .

Men varför förtiger man konsekvenser av riskfylld sexualitet?

Hur många hundra kvinnor avlider varje år i Sverige för att drabbats av cancer, orsakad av det sexuellt överförda hp-viruset, som kondom skyddar dåligt emot?

Varför pratas det så lite om riskerna med många partners samt oralsex, trots att studier över hela världen bekräftar att cancerfallen i gom och tonsiller ökar som en konsekvens av “förändrade sexualvanor” , och en ny svensk studie från i somras beskriver den “epdemiska ökningen” av tonsill- och tungbascancer till följd av ändrade sexualvanor. Riskfaktorer anges som vanligt vara “många sexpartners” och ”tidig sexdebut”.

  Ja till Livet har försökt att ge sakliga fakta och motverka mörkläggande om riskerna : 

Är dessa risker något som kanske www.umo.se borde nämna? Att de i stort sett inte nämner att det svårstoppade, sexuellt överförda viruset hpv orsakar ca 300 dödsfall årligen i ett otal underlivs- och muncancerformer, gör nog att de knappast kommer nämna detta heller. Kondom är ju tyvärr, som bekant, inte något särskilt bra skydd mot hpv.

Sedan detta skrev har UMO.se uppdaterat och förbättrat sin information om hpv, men fortfarande är bristerna tydliga. Att hävda att kondom “inte skyddar till hundra procent” är ett kraftigt understatement. Hur stort är skyddet? 90%, 80% eller 50%?

Hoppas att någon engagerad forskare kan ge sig på uppgiften att avslöja vilka mekanismer i den svenska mentaliteten och kulturen som gör att vi, trots (eller på grund av ?) vår svaghet för modernitet, väljer att inte informera människor om sexualitetens risker och istället tillåter att människor offras, även våra egna barn och ungdomar. 
http://blog.jatilllivet.se/wordpress/2008/06/22/kan-sexuella-livsstilar-vara-farliga/
http://blog.jatilllivet.se/wordpress/2009/06/26/%e2%80%9candra-innehall-och-upplagg-pa-umose%e2%80%9d/
http://blog.jatilllivet.se/wordpress/2009/01/27/snart-inget-lakemedel-kvar-mot-gonorre/
http://blog.jatilllivet.se/wordpress/2009/12/25/och-en-farsk-svensk-studie-i-bjog/

E L

 Email This Post

En liten prins som berikar livet

Posted on August 23, 2010
Filed Under Människosyn, Uncategorized | Leave a Comment

En annorlunda mamma till ett annorlunda barn bloggar om sin vardag i helgmagasinet Pralin i Dalarnas tidningar. För snart två år sedan föddes hennes son, “en efterlängtad skrynklig liten människovalp”… som överraskade med att inte vara som de andra bebisarna. Han hade Downs syndrom. Mamman berättar hur det känns att få ett barn med det lilla extra.

Nu har hon haft en lång, skön och välbehövlig semester. Hon har tagit till vara alla sköna stunder på bryggan, i skogen, i solen och samlat dem till vackra sommarminnen att plocka fram senare när höstmörkret sätter in. Lille Julian ska nu börja på förskolan. Han som kallas Lille prins extra av sin mamma.

Efter att ha sett ett tv-program på Kunskapskanalen reflekterar mamman över hur synen på barn med Downs syndrom förändrats. Förr fick de ingen talträning, ingen motorisk träning konstaterar hon:

De fick inget överhuvudtaget. Ingenting alls. Deras föräldrar fick skämmas, så otroligt mycket mer än vi någonsin har skämts för vår älskling. Tänk vad långt vi har kommit idag!! Hur kan vi motsätta oss dessa framsteg, med hjälp av KUB-tester? Hur kan vi förespråka dessa KUB-tester som väljer bort våra barn?!!!

Vad kommer härnäst? undrar Lilla Prins Extras mamma. Ska vi välja bort våra barn med bruna ögon, barn som kommer att bli tjocka, barn som är allergiker, barn som saknar förmåga att bli proffs på något?

Ska vi välja bort våra barn som på något sätt är udda? Vem drar gränserna för detta? Eller förresten, jag vill inte veta. Jag vill bara njuta av att jag har fått detta underbara barn. Ett barn som varje dag får mig att känna mig så otroligt lyckligt lottad! Ett barn som har fått mig att uppskatta livet.

Varför ska det vara fel att känna så, undrar mamman sorgset.

Det är glädjande att läsa bloggen om livet med lilla prins Extra. Mamman berättar ömsint, humoristiskt och vackert om vardagen och sonen Julian. Man påminns om hur viktigt det är att ta vara på livet, varandra och dagarna som kommer och går. Och hur viktigt det är att inte begränsa livets spännande mångfald genom att sätta etiketter och fördomsfullt döma ut de människoliv som kan vara den största gåva till oss.

E L

 Email This Post

Abort är inte ett trivialt ingrepp

Posted on August 19, 2010
Filed Under Abort | Leave a Comment

Nyheterna P4 Sörmland rapporterade i veckan om att det blivit allt vanligare att medicinska aborter, som utförs fram till nionde veckan, delvis utförs i hemmet. Kvinnan får först en tablett på abortmottagningen, efter två dagar får hon komma till abortmottagningen för ett nytt läkemedel. Några timmar senare börjar hon blöda och fostret stöts ut. Det är efter det andra läkemdlet kvinnan kan välja mellan att stanna på sjukhuset eller åka hem.

Nyheterna P4 Sörmland berättar att RFSU kritiserar de nya föreskrifterna från Socialstyrelsen som berör detta med lämplighet. Susanne Gullack Flyrén, verksamhetschef på RFSU kliniken, säger så här:

Det är i inga andra sammanhang som man plockar ut ett område och läkaren ska göra en bedömning och bestämma om patienten kan gå hem eller inte utan vi tycker att det är väldigt konstigt att man gör det bara när det gäller medicinsk abort.

Konstigt kan det också tyckas att RFSU envist hänger fast vid den föråldrade och förljugna synen på abort som ett trivialt ingrepp, i stil med att knipsa bort en vårta eller spola öronen rena…? Detta trots att vetenskapliga undersökningar och tusentals kvinnors egna berättelser visar på att abort för många är en svår upplevelse som sätter spår för livet. “Skitjobbigt”, som unga tjejer ofta beskriver det.

Alla kvinnor reagerar inte likadant. Vissa kan gå igenom ett tiotal aborter utan synbara reaktioner (vem vet hur de mår innerst inne?) medan andra får djupa depressioner. I början av en graviditet påverkas kvinnan starkt av hormoner som rusar runt i kroppen, vilket ofta innebär ett känslomässigt kaos. Hur mycket mer då inte om hon, kanske under press på grund av omständigheter och av närstående, väljer att avbryta sin graviditet?

Att läkare som möter en kvinna i abortsituiation gör en bedömning av hennes allmäntillstånd fysiskt och psykiskt är helt i sin ordning. Självfallet ska en patient som visar emotionell obalans inte skickas hem ensam för att aborten ska slutföras i hemmet.

Nyligen rapporterades om en kvinna som under medicinsk abort skickades hem efter från kvinnokliniken i Sundsvall och chockades svårt när fostret senare kom ut. Det uppmärsammades av kliniken hur viktigt det är att ge rätt information och även se till att den går fram.

Abort är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett trivalt ingrepp bland andra på sjukhusmottagningarna. Abort är ett ingrepp som avslutar ett människoliv. Att ge sken av något annat är skamligt lögnaktigt och innebär en djup kränkning av både modern och det ofödda barnet.
 
E L

 Email This Post

Fult diskriminera HBT-personer, okej kränka funktionshindrade?

Posted on August 13, 2010
Filed Under Människovärde, Uncategorized | Leave a Comment

Årets valrörelse ökar farten för var dag som går. Politiker tävlar om att visa hur moderna, samhällstillvända och fördomsfria de är vad gäller invandrare, kvinnor, ungdomar och HBT-personer. Grupper som det är fult att kränka och fint att värna om, särskilt i valtider. Med ängslig iver demonstrerar man sin omsorg om dem som det för tillfället är politisk korrekt att uppmärksamma.

Flera politiker har deltagit på Pride-festivalen, som ju får stor uppmärksamhet i media. Då har det har varit viktigt att stå upp och visa att man solidariserar med samhällets HBT-grupper. Däremot blir det märkligt tyst i de politiska leden när man efterfrågar respekt för vissa andra grupper som diskrimineras. Här ligger människor med olika funktionshinder i strykklass.

Nyligen rapporterade vi på Bloggen om att Adryan Lindens debattartikel i Expressen där han skriver att historien visar hur duktig den civiliserade världen varit på att ”gömma undan oss handikappade på institutioner – lobotomera, sterilisera och idag selektivt abortera oss .” Och han ställer frågan rakt ut:  

Ska handikappade få finnas. Eller finnas men inte synas?

Adryan Linden konstaterar att politiker hittills negligerat den stora väljargrupp de som berörs av funktionshinder utgör.

Förra året skrev Anna Ekelund, krönikör i Aftonbladet, en artikel med rubriken “Adryan borde ha aborterats bort” efter att ha sett Adryan Lindens kortfilm Paria. Hennes artikel blir en svidande uppgörelse med utilitarismens företrädare när hon, själv berörd och upprörd, förmedlar Adryan Lindens perspektiv:

Han menar allvar: nazismen är död men dess ideologi livs levande, klädd i medlidandets dräkt. Förr slog man ihjäl en ras för de andra rasernas bästa. I dag dödar vi vissa utvalda av medlidande och omsorg – för deras egen skull.

Adryan gråter när han hör att man i Danmark hoppas att det sista barnet med Downs syndrom redan är fött, till följd av selektiv abort, berättar Anna Ekelund:

Utilitaristerna ska jubla när alla föds friska med optimala förutsättningar. Men hur kommer det sig då att vi i ett rikt land som Sverige med materiellt välstånd och alla lemmar i behåll, ändå har bland den högsta självmordsstatistiken i världen och äter tonvis med antidepressions-medicin? Hur kan vi så säkert veta att förutsättningarna för välbefinnande är bäst om man är perfekt?

Anna Ekelund tycker att ”Paria” borde visas på tv – en gång i veckan! Så att vi inser att vi i effektivitetens, perfektionens och godhetens namn håller på att spola ner hela vår existens medan vi envist kallar det humanism:

Vi är ute på farliga vägar men utrotar alla som skulle kunna varna oss.

Ekelunds analys känns välgörande i en tid när människovärdet för vissa grupper devalveras med rasande fart. Hennes beskrivning av vår sorgliga människosyn kommer att besannas om Adryan Lindens vädjan om dialog med politikerna i sin debattartikel inte bemöts på ett adekvat sätt. Hittills är det vad jag sett Dennis Westergren från Gotland, ordförande i det nybildade Moderata Handikapprådet på Gotland samt David Lega, representant för kristdemokraterna, som bemött Lindens debattartikel. Det är glädjande, men alla de andra då? Varför är de så tysta?

Är det verkligen så att bara vissa grupper i Sverige har rätt att kräva respekt och all möjlig hänsyn medan andra får finna sig i att kränkas, nonchaleras och tigas ihjäl?  Jag hoppas innerligen att vi får se fler politiker som bevärdigar Adryan Linden ett svar på den oerhört angelägna debattartikel han skrivit. 

E L

 Email This Post

Kvinna trodde aborten var fullbordad - chockades när döda fostret kom ut

Posted on August 11, 2010
Filed Under Abort | Leave a Comment

Sundsvalls Tidning berättar om en kvinna som lämnade kvinnokliniken i tron att aborten var fullbordad. Två dagar senare chockades hon, fick panik och fruktansvärd ångest när det döda fostret kom ut.

ST berättar att det är hennes ex-pojkvän som skrivit ett upprört brev till Sundsvalls sjukhus för att klaga på bristfällig information i samband med aborten:

Vi tog för givet att processen var klar. Det var den inte!

Två dagar efter sjukhusbesöket kom det aborterade fostret ut. Kvinnan blev panikslagen och mycket rädd, berättar ex-pojkvännen som nu efterlyser tydligare information.

Kenneth Challis, chef på kvinnokliniken, beklagar det inträffade och säger till ST att han ska se över sättet att informera och informationsbroschyrerna kring legal abort:

Vi ser allvarligt på det inträffade och vill förstås att all information kring aborter är enkel, rättfram och korrekt.

Det är av största vikt att varje kvinna får saklig information om vad en abort innebär. Dels angående det rent biologiska förloppet om vad som händer i kroppen/kropparna när ett människoliv ska avbrytas i livmodern, dels upplysning om hur kvinnan kan påverkas psykiskt efter aborten.

Det finns otaliga berättelser om hur kvinnor bestämmer sig för att göra en abort utan att inse vidden av detta beslut. När det sedan är försent kommer insikten. Och med den kanske även chocken.

Fortfarande på 2000-talet är det tyvärr så många förnekelseprocesser på olika nivåer när det gäller abort. Inte minst märks det i språkbruket där man med diverse omskrivningar vill dölja att det handlar om att ett människoliv utplånas.

Av den anledningen är det viktigt att innan ett abortbeslut med ingående beskrivning, användning av fostermodeller etc. visa kvinnan vilket förlopp en abort har. Ingen kvinna ska behöva känna att hon inte fått tillräcklig kunskap inför aborten, eftersom beslutet är drastiskt, oåterkalleligt och handlar om ett människoliv. 

För om det döda fostret glider ut ur kvinnans kropp utan att hon varit beredd på det, då räcker inga skönskrivningar till. Hur ska man kunna förneka att det rör sig om en död, mycket liten men dock människa..?

Insikten om att det lilla embryot/fostret ett drygt halvår senare skulle kunnat vara en baby som ler mot sin mamma, ett barn som har lika stor rätt att få leva sitt liv som någon annan människa, kan för många kvinnor innebära en livslång ånger. En ständigt närvarande sorg som känns extra grym eftersom det, oavsett hur samhället och omgivningen pressat på, trots allt var kvinnan själv som tog det slutgiltiga beslutet att göra abort. 

Förbjudet att säga i Sverige kanske, men nu är det sagt.

E L

 Email This Post

Nybildat politiskt handikappråd på Gotland

Posted on August 11, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Märkligt vilken tystnad Adryan Lindens debattartikel i Expressen förra veckan mötts med…
Ett uppfriskande undantag kommer från Gotland där Dennis Westergren, kandidat för moderaterna till riksdagsvalet och kommunfullmäktige samt ordförande i det nybildade Moderata Handikapprådet på Gotland kommit med en debattartikel. Han skriver på Helagotland.se  att syftet med handikapprådet är att lyfta funktionshinderfrågorna på den politiska dagordningen.

Westergren anser det vara en skam att frågan om tillgänglighet för funktionshindarde i Sverige inte har lyfts fram ordentligt inför höstens val. Det är en stor väljargrupp det handlar om för det parti som vågar ta tag i funktionsfrågorna på allvar, konstaterar han:  

Vi är som Adryan Linden uttrycker det 3.5 miljoner som direkt eller indirekt är påverkade av funktionshinder.

Det är orimligt att man som funktionshindrad medborgare i Sverige skall bli åsidosatt för att man inte perfekt kan delta i samhället på samhällets förutbestämda normer, säger Westergren som vill verka för en politik som motverkar det sociala utanförskapet för funktionshindrade.

Ingen som är eller blir funktionshindrad ska behöva hamna i utanförskap. Vi är alla en viktig del av det svenska samhället och är lika viktiga oavsett om vi har funktionshinder eller inte.

Det är bara att lyckönska till detta initiativ och hoppas att Moderata Handikapprådet på Gotland blir en utmaning och inspiration för övriga politiska partier i landet.

E L

 Email This Post

Harmlöst valmanifest för Kristdemokraterna

Posted on August 10, 2010
Filed Under Abort, Dödshjälp, Kristdemokraterna, Palliativ medicin, Politik, Valmanifest | Leave a Comment

Härom dagen lanserade Kristdemokraterna sitt valmanifest med de omtalade 89 vallöftena.

Kristdemokraternas sociala patos samt fokus på familjer är naturligtvis inget nytt och dessa kraven verkar också vara dem som lokalt aktiva kristdemokrater lyfter upp mest. Den stridbara riksdagsledamoten Annelie Enochson, som flera gånger motionerat för en kvinnors rättigheter samt stopp av selektion i moderlivet, bejakar satsningen på jobb för funktionshindrade.

Och kritiken kom också. Naturligtvis.

Expressen menar att partiet är ute på hal is då de vill förbjuda somliga organisationer från att demonstrera.

En genomläsning av punkterna ger vid handen att man vill stoppa dödshjälp och öka satsningen på palliativ medicin. Det är bra. Men varför lämnar valmanifeste helt ämnen som selektiva aborter, utvecklingen av fosterdiagnostiken samt aborter? Fick det inte plats?

Man kan tycka att det verkar lite besynnerligt att krav om pant på engångsgrillar, krav på nationell kör och införande av lånekortsystem är viktigare än synen på alla människors lika värde.

Vi får se hur det tas emot.

 Email This Post

Ska bara de perfekta barnen få födas i framtidens Sverige?

Posted on August 9, 2010
Filed Under Människovärde | Leave a Comment

Debatten om människovärdet har intensifierats sista året. Inte minst sedan rapporter kommit om att alltfler barn med Downs syndrom aborteras, vilket uppmärksammats i media. I Danmark har man under flera år erbjudit gravida fosterdiagnostik med vilken man kan se om barnet har en avvikande kromosomuppsättning, och antalet födda barn med Downs har sjunkit drastiskt. Många finner det skrämmande att människor med Downs utsorteras på fosterstadiet.  Även i Sverige går utvecklingen åt samma håll, alltfler landsting erbjuder KUB-test och alltmer förfinad fosterdiagnostik. Och blivande föräldrar får ”friheten” att välja om de ska behålla barnet eller inte.

Hur är det att vara blivande förälder och ställas inför ett val om liv eller död, kan man undra. En läsning som berörde starkt var en artikel i Aftonbladet i höstas. Där berättar Helene om hur hon som gravid ställdes inför ett svårt val. Hon och hennes man väntade sitt tredje barn när de i fjortonde veckan fick reda på att barnet hade Downs syndrom. I sitt chocktillstånd sökte de förgäves efter en jourgrupp som kunde hjälpa, och fick istället gå på sina känslor. De såg inte möjligheterna utan bara problemen, konstaterar Helene i efterhand, och bestämde sig då för abort: 

Det var ett av de svåraste beslut jag tagit och jag ångrar det fortfarande ibland.

När Helene någon vecka senare lades in på sjukhuset för abort blev det mycket värre än hon trott. Redan innan ingreppet kom tvivlen på att de fattat rätt beslut:

Det kändes helt sjukt. Vi åker in till ett sjukhus och de hjälper oss att döda vårt barn - och det är helt lagligt. Hela processen kändes helt sinnesjuk. Vad har vi rätt att fatta det här beslutet?

Helene säger till Aftonbladet att det är lätt att tro att man vet exakt hur man ska göra, men otroligt svårt när man är mitt i situationen. En tid efter aborten blev hon gravid igen och denna gång var barnet normalt:

Jag är ju jätteglad för vår son men ofta tänker jag på våra handlingar och den oskyldiga flickan som aldrig fick en chans. När jag fött fram henne låg hon som en barbiedocka på ett silverfat och hade verkligen inte gjort någon något ont i den här världen.

Helene och hennes man har valt att bara berätta för de närmaste om aborten eftersom en del fördömer utan att förstå. Och Helene upplever också känslor av skam, hon undrar vad det är för fel på dem som får ett sjukt barn, och om det var rätt att göra abort.

Man känner tacksamhet över artikeln där Helene öppnar sig och delar med sig av en svår erfarenhet. Hennes berättelse ger större förståelse för det svåra dilemma föräldrar till ett väntat barn som visar sig avvikande ställs inför. Med utbrett användande av avancerad fosterdiagnostik kommer alltfler att hamna i den situationen

Helenes känslor av skam är också tänkvärda. Samhället använder sig av skam som en mekanism för att upprätthålla normer och värderingar. Och vilka dessa ska vara är det en ständig maktstrid om, som nu när en skrämmande ytlig och cynisk människosyn smyger sig in i vårt svenska samhälle. En syn på människan som att alla som inte är normala skulle vara sämre. Tydligt är att de starka krafter som driver på om att bara de ”perfekta” ska få finnas, själva inte alltid har det så rätt ställt. Varken i huvud eller hjärta. 

E L

 Email This Post

Rumsrent med bebisar inom konsten

Posted on August 4, 2010
Filed Under Konst, Uncategorized | Leave a Comment

Nu börjar det bli rumsrent med blöjbarn i konstens värld. Tidigare ansågs det banalt för kvinnor att måla barn men nu fylls konsten av bebisar, konstaterar Jessica Kempe på kultursidan i Dagens Nyheter och berättar om hur hon i vintras på en konstmässa såg den nyfödde Ruska Elias rakt i ögonen. Den finska konstnären Katja Bohm hade måleriskt fött fram en bebis som med blåsvarta ögon tycktes betrakta henne från djupet av stor erfarenhet, och med en halvöppen mun som verkade ha något viktigt att berätta:

Katja Bohms bebisporträtt bekräftar vad föräldrar alltid vetat och spädbarnsforskningen nu visar: att människan föds med en nedärvd språkkompetens, egna genetiska läggningar och en vilja till socialt samspel. Förmågor helt utlämnade åt omgivningens gensvar. Som nyfödda imiterar vi omedelbart vårdarens munrörelser och meddelar oss med våra händer

Jessica Kempe hänvisar även till forskning som visar att nyfödda barn gråter på föräldrarnas språkmelodi, stigande på franska och fallande på tyska.

Varje tid bär på sina bilder som sedan kläcks, oberoende av varandra, säger Kempe och konstaterar att det är först nu på 2000-talet som det minsta barnet på allvar fått ta plats som motiv i samtidskonsten, som person och i egen rätt. Vandringen från stereotyp till bilden av barnet som subjekt har varit lång. Under 1970-talets kvinnokamp för jämställdhet och daghem för alla skymdes det individuella barnet bakom bilden av barnet som hinder och fängelse, skriver Kempe:

I Lena Cronqvists målning ”Madonna” 1969 formades bebins händer till ett struptag om moderns hals och i Anna Sjödahls berömda målning ”Vår i Hallonbergen” 1972 drevs den instängda mamman till munchska ångestskrin och monstruösa bebissyner.

Jessica Kempe refererar till ett samtal mellan henne och konstnären Marianne Lindberg de Geer. Denna sammanfattade den tidens anda med en sorgsen kommentar:

– Vi vågade inte tala om barnafödandet som erfarenhet, mirakel och triumf.

Vi offrade den frågan för kravet på barnomsorg och rätten till arbete.

Och på 1990-talet hamnade spädbarnet fortfarande långt ner på listan över feminismens och människorättsrörelsens konstmotiv, skriver Kempe.  Ett stilbildande undantag, menar hon, var Lindberg de Geers barnbilder, varav en var ett jätteporträtt på den otröstligt gråtande bebissonen Örni målat i propagandistisk affischstil. Istället för en politisk diktator eller en indisk filmstjärna – en urledsen ettåring.

Lite senare i texten ser Kempe ett intressant samband:

När bebin fick lov att gråta på riktigt i den svenska konsten, tidigare än i något annat land törs jag påstå, hade bara ett par år förflutit sedan FN:s barnkonvention år 1989 definierade barnet som människa.

De ofödda barnen då, de som ännu inte räknas som människor? Kempe snuddar vid de ofödda utan att kommentera när hon beskriver konstverk som kan betraktas som aborterade foster.

Det skulle vara intressant om Jessica Kempe i sin resumé över barnets vara eller icke vara inom konsten också berör konstens förhållande till det ofödda barnet, det aborterade barnet. Hennes analys, där hon visat hur konsten speglar och faktiskt samverkar med den samhällspolitiska anda som råder, är tankeväckande. Man blir nyfiken på hur hon skulle resonera rörande frågan om varför abort sällan problematiserats utan istället tigits ihjäl även inom konsten. 

Vi har tidigare här på Bloggen uppmärksammat i vilken påfallande liten utsträckning man inom konsten vågat utmana aborttabuet i samhället. Trots att konstnärers uppgift ofta varit just att bryta tabun, utmana sin publik, synliggöra det dolda. Men en förändring på gång. Media styrs inte längre av ett fåtal aktörer som bestämmer vad som får sägas och inte. Genom internet, bloggvärlden och en uppsjö av livsstilssajter och -bilagor har vanligt folk fått tillträde till debatten. Och här struntar man i alla tabun och all politisk korrekthet, man talar helt enkelt vad hjärtat är fullt av.

Från bakgårdarna till abortromantikens tjusiga kulisser ropar svenska tonårsflickor och andra kvinnor ut sin smärta över barnen som icke längre är. Det är ett rop rakt ur den svenska folksjälen som kommer att ge eko även i konstens värld lång tid framöver. 

E L

 Email This Post

Individer och nationer blöder när abortliberalerna regerar

Posted on August 4, 2010
Filed Under abortpolitik | 2 Comments

Sverige är på väg att ta livet av sig! utropar Ulf Nilsson i sin krönika i Expressen idag. Det är ännu en sänkning av pensionerna, den andra i ordningen detta år, som gör honom upprörd:

En del av sänkningen ska kompenseras med lägre skatt men nettot blir fortfarande minus. Lika med sämre köpkraft, mindre rörelsefrihet för oss som råkat begå det värsta brott man kan göra sig skyldig till i Sverige: vi har blivit gamla och nu “ligger vi samhället till last”.

Även om folk blir lika upprörda som Ulf Nilsson själv, menar han att de flesta inte inser att sanningen är mycket värre; Sverige och en lång rad andra europeiska länder är på väg att ta livet av sig. Det föds helt enkelt för få barn. För att ett samhälle ska fortsätta att finnas behöver statistiken ligga på 2,1 barn per kvinna. En rad länder inklusive Sverige ligger långt under den siffran, förklarar Nilsson och konstaterar att vi västerlänningar blir allt färre. Och äldre.

Sverige, där var fjärde foster aborteras, är det fjärde äldsta landet i Europa. Ständigt färre unga ska försörja ständigt fler äldre.

Det innebär antingen dramatiskt lägre levnadsstandard, skriver Ulf Nilsson och hårddrar det: vatten och bröd till gubbar och kärringar, eller en häftig ökning av invandringen: Lite drastiskt uttryckt måste vi byta folk på det gamla landet. Eller tvina bort.

Invandringen har skapat stora problem men också stimulerat ekonomin, dock ej tillräckligt, menar Nilsson som i slutet av sin krönika gör en besk kommentar om att Europas utveckling i ett slags utdraget självmord nu ivrigt påhejas av de fundamentalistiska muslimer som ser oss som avfällingar.

Jag antar att den här krönikan kommer att få blandade reaktioner. En del läsare håller nog med Ulf Nilsson medan andra kan ta anstöt över den provokativa tonen när det gäller synen på reproduktion eller invandringens konsekvenser. Oavsett våra personliga värderingar angående detta, så är det ett faktum ett lands abortpolitik får långtgående konsekvenser, inte bara för individer utan för hela samhället.

Inte bara i Europa utan som bekant även i Asien får abortpolitiken som appliceras på individerna enormt dramatiska konsekvenser för hela storsamhället. De många flickaborterna har lett till en skenande utveckling med demografisk obalans. Man räknar med följder som inte kan beskrivas annat än katastrofala, med bland annat stark ökning av kriminalitet, prostitution, människohandel etc. Skrämmande, men kan man förvänta sig annat när miljontal kvinnor fattas i ett samhälle?   

Beträffande Ulf Nilssons betraktelse över den åldersmässiga obalansen i vårt eget land så vill jag föra ned frågan från ett rationellt samhällsperspektiv där man ser att Sverige skulle behövt de över en miljon människor som är borta genom alla aborter, till individplan. Hur drabbas kvinnan som får “friheten” att bära det personliga ansvaret för abortbesluten? Och hur resonerar man egentligen när det gäller abortpolitiska beslut?   

Varför ska en förtvivlad svensk flicka som blivit oplanerat gravid, känna att hon i den ”heliga” fria abortens namn tvingas göra abort – eftersom hon inte är värdig att bli mor om hon saknar utbildning, fast jobb, bra ekonomi och kanske även en karl som är villig att dela ansvaret för barnet med henne - istället för att känna att samhället behöver och välkomnar hennes barn?

Många unga kvinnor i detta land berättar med tårar av smärta om hur de gjort abort. För barnets skull. De ville ge sina barn det bästa men kände sig mindervärdiga och maktlösa. På grund av att samhället signalerar till dessa unga tjejer att de inte är bra nog som mammor eftersom de saknar bla bla bla och därmed inte kommer att kunna ge sina barn en framtid. Och detta sker samtidigt som vi - om man nu bortser från allt vad kärlek, känslor, etik och människovärde heter – behöver dessa barn i vårt samhälle!

När ska politiker vakna upp och lyssna på de många kvinnor som har en annan historia att berätta, en annan syn på vad det är att vara kvinna, än den lilla toppstyrande maktelit av abortliberala feminister som (med en förmätenhet som saknar motstycke) tagit sig tolkningsföreträde och mandat att representera ”kvinnan” och kvinnors rättigheter i Sverige?

Hallå politiker, gå ut i verkligheten! Se att det faktiskt råder ett kvinnoförtryck i Sverige där tusen och åter tusen kvinnor gör abort av ekonomiska och sociala skäl, för att de lever i ett samhälle som trots att det behöver alla barn som skulle kunna födas, är så sjukt att det inte välkomnar dem alla. Ett samhälle med en direkt kränkande attityd till den kvinna som har mage till att bli mamma utan att det är perfekt planerat.

För i Sverige välkomnas moderskap endast när omständigheterna är ideala. Genom statligt sanktionerade ekonomiska system premierar syster Duktig som ser till att pricka in föräldraskap efter fullbordad yrkesutbildning och inledd yrkeskarriär.  Medan syster Slarvig som inte planerat sin graviditet, för att slippa ekonomiskt straff och offentlig skam, ofta måste nyttja ”rätten” att diskret låta släcka livet på sitt oväntade barn.

Är det inte märkligt att just de abortliberala så kallade feministerna är de som starkast drivit på utvecklingen dit vi nu är?  Där det, precis som i det gamla fattigSverige, är en klassfråga vilka kvinnor som ska få behålla sina barn och inte.

E L

 Email This Post

Ställer Reinfeldt och Sahlin upp på debatt med handikappade?

Posted on August 4, 2010
Filed Under Människovärde, Uncategorized | Leave a Comment

Tidningen Dagen har liksom vi här på Bloggen, kommenterat debattartikeln på Expressens debattsida 2/8 där poeten och handikappspolitiske debattören Adryan Linden skriver om hur det svenska samhället diskriminerar och marginaliserar människor som liksom han själv har funktionshinder.

Thomas Österberg, opinionsredaktör på Dagen, refererar till artikeln och Lindens sammanfattning av samhällets absurda behandling av handikappade som genom historien gömts undan på institutioner, lobotomerats, steriliserats och i dag selektivt aborteras.  

Det skulle vara spännande att höra Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i ett tv-samtal med den snart 30-årige Adryan, som behöver två assistenter dygnet runt för att klara sig. Ska sådana som han få finnas och synas i framtiden?

Det handlar faktiskt om liv och död.

En spännande och viktig programidé för något av tv-bolagen, skriver Österberg, som däremot undrar om Reinfeldt och Sahlin vågar ställa upp…

Det är bara att hoppas att fler ställer sig bakom Adryan Lindens rättmätiga begäran att bli hörd, sedd och respekterad i den politiska samhällsdebatten. Fast han har ett funktionshinder.

E L

 Email This Post

Även 16-årige pojken är offer i Västeråsdramat

Posted on August 3, 2010
Filed Under Uncategorized | 1 Comment

Idag rapporterar flera tidningar om att den 16-årige pojke som i våras dödade en jämnårig flicka i Västerås nu dömts till tre års ungdomsvård för mord. Domstolen har tagit hänsyn till pojkens låga ålder när man utmätte straffet. Pojken själv har nekat till mord men medgett grov misshandel och vållande till annans död.

 Allt kretsade kring en förmodad graviditet. 16-åringen trodde i våras att hans flickvän var gravid. Hon vägrade göra abort och det gjorde pojken förtvivlad. Pojken som är från Irak har sagt att hans familj aldrig skulle accepterat om han gjort en svensk flicka med barn utanför äktenskapet, skriver Aftonbladet:

Han hade försökt allt – att muta, övertala och tjata – men Beatrice ville ändå inte avsluta graviditeten. När de möttes i skogsdungen bad han henne ännu en gång att göra abort men hon sa att hon inte visste hur hon ville göra.
 

Sextonåringen dödade brutalt sin före detta flickvän. Det visade sig sedan att Beatrice aldrig var gravid. Aftonbladet citerar i sin artikel tingsrättens dom:

“Att en kvinna vägrar att tillmötesgå ett önskemål eller krav om abort försvarar inte på något sätt att man begår ett brott mot kvinnan”.

Vi har tidigare här på Bloggen skrivit några artiklar om det tragiska fallet. Perspektivet har varit att även pojken kan betraktas som ett offer - för kulturkrockar och för en ohygglig press att infria kulturella/religiösa förväntningar där ett misslyckande skulle kunnat skada hans familjemedlemmar bosatta utanför Sverige. Själv skulle han riskera att bli förskjuten av familj och släkt. Hans pappa hade redan tidigare, efter att i pojkens mobil sett bilder där han festade med svenska tjejer,sagt att pojken inte längre var värd att kallas hans son.

Hur ska det kännas för en tonårspojke som antagligen ser upp till sin far och längtar efter att bli bekräftad, att få höra något sådant? En pojke som är långt borta från både mamma och pappa, i ett land med uppochner-vända värderingar från de han vuxit upp med?

När det gäller ungdomar behöver man ta större hänsyn till vilken kulturell kontext de befinner sig i, även det faktum att de rent biologiskt inte är färdigutvecklade när det gäller flera av hjärnans funktioner såsom impulskontroll, riskbedömning med mera. Det borde beaktas när det gäller synen på ungdomars förmåga till sexuellt ansvarstagande i ett samhälle som snarast pressar på vad gäller ungdomars sexuella aktivitet. Dessutom, har vi betonat, glöms ofta killarna bort:

Men hur ska en omogen tonårskille kunna vara till stöd för en gravid flicka om han själv är livrädd och chockad över en oväntad graviditet? Och hur hjälper samhället tonårskillarna, invandrare såväl som ursvenska, med upplysning och att bli delaktiga i ansvaret för sexuella relationer och dess följder? I vårt samhälle har man gjort graviditet till en tjejgrej. Ansvaret för det stora beslutet ligger på kvinnan / flickan, och underförstått därmed även ansvaret för preventivmetoder.

Tonårsdramat i Västerås är så oerhört sorgligt att ord inte räcker till. Man hoppas att det blir tydligt att pojkar/män måste synliggöras i samhället när det gäller graviditeter. Även de behöver samtalsstöd och hjälp vid hanteringen av en ofrivillig graviditet. Ungdomsmottagningarna har en viktig uppgift att involvera även killarna i frågorna runt sex, graviditet och ansvar. Ingen förmodat gravid flicka eller kvinna ska någonsin behöva utsättas för hot, press eller våld för att hon inte vill göra abort.  

E L

 Email This Post

Adryan - ung vuxen som utmanar diskrimineringssverige

Posted on August 2, 2010
Filed Under Debatt & ledare, Människosyn, Utsorterande fosterdiagnostik | Leave a Comment

Adryan Linden, poet och handikappspolitisk debattör, skriver på debattsidan i Expressen idag. Hans debattartikel handlar om den smygande marginaliseringen och fruktansvärda diskriminering  av hanikappade som sker i samhället idag. Det är läsning som berör starkt. Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö och andra ”experter” må uttala sig om vilka människor som ska utsorteras i det goda samhället, men vem kan tysta en viljestark och livsbejakande kille som beskriver sin situation så här:

Jag är själv handikappad, jag har den genetiska sjukdomen Duchennes muskeldystrofi som innebär att mina kroppsmuskler förstörs sakta men säkert och att jag kommer att dö i förtid. Jag fyller snart trettio, det är gammalt för en kille med Duchennes. Jag kan inte svara när mobilen ringer. Om jag blir törstig kan jag inte sträcka mig efter mjölk ur kylen. Två assistenter hjälper mig med allt, dygnet runt. Jag är avundsjuk på Mats Melin, en skådespelare som har Downs syndrom och som till skillnad från mig har fått chansen att tjäna egna pengar som vilken arbetare som helst.

Vad säger de som menar att samhället av ”barmhärtighet” ska medverka till att släcka livet på individer med synbara handikapp antingen på fosterstadiet eller senare, när en person som Adryan trots sin milt uttryckt tuffa situation bara vibrerar av mental livskraft och vilja att förändra? För Adryan har inte lagt sig ner för att passivt invänta döden, han är en fighter som bestämt sig för att kämpa den goda kampen för att han och andra människor med svåra funktionshinder ska bli synliga, få arbeta och bidra till samhället och äntligen tillräknas ett existensberättigande. I Danmark slår man sig för bröstet och menar att det genom effektiv fosterdiagnostik inte kommer att födas fler danskar med Downs, är detta också den svenska modellen? undrar Adryan:

Ska handikappade få finnas? Eller finnas men inte synas?
För det är ju den naturliga utvecklingen. Historien visar tydligt hur duktig den civiliserade världen har varit på att gömma undan oss handikappade på institutioner - lobotomera, sterilisera och i dag selektivt abortera oss.

Adryan Linden refererar till en bok ”På folkhemmets bakgård” från 1968 av Vilhelm Ekensteen. Där förklarades handikapp uppstå enbart som en konsekvens av ett otillgängligt samhälle.

Det var inte den handikappades fel att han var handikappad, inte heller hans föräldrars eller Guds, utan det trångsynta och felbyggda samhällets.

Denna radikala idé exporterades till USA där den användes av vietnamveteraner och även kom att översättas till vad som i USA är känt som Crip theory. Idag har idén kommit tillbaka till Sverige, förklarar Linden som menar att det i valrörelsen är dags att crip-teorin tar ett kliv in i den svenska debatten.
När man även räknar in de anhöriga till 1,5 miljoner svenskar med funktionshandikapp, blir det 3,5 mijoner medborgare som är direkt påverkade av det fysiskt och mentalt otillgängliga Sverige, skriver Linden och konstaterar att det är märkligt att svenska politiker inte anstränger sig mer för att ha en dialog med denna gigantisk väljargrupp. Det politiska parti som på allvar vågar ta debatten om funktionshindrades plats i samhället som något annat än offer och socialfall, har många röster att vinna.

Det ska bli intressant att se om Aydan Lindes inlägg i Expressen kommer att bemötas eller om man som så ofta försöker tiga ihjäl frågor som bedöms obekväma och ömtåliga. I Sverige finns starka krafter som driver på mot en utveckling där vissa elitgrupper ska få definiera vilka människor som ska tillräknas rätten till liv.

De menar att det är helt okej att man till exempel genom fosterdiagnostik utsorterar foster med icke-önskvärda egenskaper, från mer påtagliga handikapp till smärre handikapp såsom färgblindhet. Det otäcka är som vanligt inte att dessa tankegångar existerar, utan att de ofta förblir oemotsagda i ett samhälle där alltfler röster tystnar. Därför är det uppmuntrande att läsa Adryan Lindens starkt berörande artikel där han även utmanar Fredik Reinfeldt och Mona Sahlin till dialog.

Det borde vara ett politiskt självmord att ignorera en så frimodig representant som Linden är för de funktionshindrade och för de många ur gruppen unga vuxna svenskar som hittills förbisetts genom en för ett civiliserat samhälle häpnadsväckande diskriminering.
Heja på, Adryan, din kamp ska inte vara förgäves!

E L

 Email This Post

När människor värderas som råttor

Posted on July 29, 2010
Filed Under Människovärde, Uncategorized, Utsortering | 1 Comment

Om en sällsamt ruggig historia berättar Sydsvenskan i en artikel:

När hundarna ätit upp Elizas kropp åkte målvakten Bruno Fernandes de Souza och hans polare tillbaka till lyxvillan och tog var sin öl vid poolkanten. Tanken var att ingen skulle få reda på vad som hänt med eskorttjejen

Så berättar polisens huvudvittne, Brunos 17-årige kusin, enligt Sydsvenskans artikel. Den brasilianske stjärnmålvakten träffade Eliza under en fotbollsfest som slutade i en gruppsexorgie. Ett tag senare berättade hon att hon blivit gravid med honom. 

Bruno ska ha tvingat henne att ta ett abortmedel men det funkade inte.

När Eliza fött sonen begärde hon underhåll för honom.  Enligt vittnen ska då  fotbollsstjärnan ha lejt en yrkesmördare som dödade henne.  Fem månader gamla Bruninho tas nu om hand av Elizas mamma. Rätten gav henne ensam vårdnad eftersom Elizas pappa är misstänkt för att ha våldtagit en tioårig flicka, enligt Sydsvenskan.
Stjärnmålvakten sitter idag i ett säkerhetsfängelse i väntan på rättegång. Likt många andra fotbollsspelare kommer han från urfattiga förhållanden. Som tre månaders baby lämnades han bort av sina föräldrar. Fotbollen var enda räddningen men blev också hans undergång, betonar Sydsvenskan: 

Vad händer med en fattig kille som inte gått i skolan när han som 25-åring tjänar en miljon kronor i månaden, mer än vad hans föräldrar tjänat under hela sitt liv? När han är lagkapten i Flamengo, Brasiliens största klubb, och alla vännerna gör som han vill? När polisen struntar i att utreda brott som han tidigare anmälts för eftersom han är rik och känd?

Den här otäcka historien berör oss illa. Babyn Bruninho har ett tragiskt socialt arv både på mammans och pappans sida. Han är inte ensam om det. Brasilien är ett land med enorma inkomstklyftor och stor fattigdom. Droger, prostitution och våld är vardagsmat i städerna.

För en person med abortliberalt synsätt kan situationen i Brasilien te sig som ett utmärkt exempel på hur ”nödvändigt” det är att kvinnor lätt kan ta abort. Vilken mening är det att sätta ett barn till världen i ett sådant elände, kanske man tänker.

Men hur lätt blir det inte att det som först presenteras som  en rättighet (att göra abort) glider över till att bli en skyldighet… En fattig brasiliansk kvinna kan ju uppleva en längtan efter sitt väntade barn trots att omständigheterna runt henne inte är hoppingivande. Ska hon handla mot sin övertygelse, eller ”magkänsla” om vad som är rätt och fel, och tvingas släcka sitt ofödda barns liv för att fattigdomen är pressande?

I resonemanget att ”det är bäst för barnet” kan man alldeles urholka människovärdet.  Vad är det som hindrar att detta synsätt appliceras även utanför livmodern, d v s att redan födda små barn berövas sina liv eftersom de ändå har så dåliga utsikter att få ett bra liv?  Jamen, så kan man nu inte resonera, tänker kanske någon. Jo, det kan man och gör man ofta, när man nu redan är inne på linjen att bestämma över vem som har ett människovärde - och därmed den grundläggande rätten att få leva – och vem som inte har det. 

Just Brasilien har ju varit ökänt för att polisen i en korrumperad poliskår i storstäderna roat sig med människojakt. För att “rensa upp” har man har skjutit hemlösa barn som man skjuter råttor. Att fattiga, ofta föräldralösa barn driver omkring i gäng där man tigger, stjäl och rånar för att överleva är ett problem är en sak. Att man fått en människosyn där barn ses som skadedjur som kan dödas utan vidare är en annan.

Tummar man på det absoluta människovärdet på en punkt så glider man snabbt iväg till nästa. Och nästa. Som när professor Tännsjö tycker att det är okej att göra abort för att barnet har fel kön. Eller för att det finns anlag för färgblindhet. Eller dyslexi.

Det är mycket tänkvärt att i de länder där man värnat om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter ( värden som är djupt rotade i judisk-kristen kultur ) har man också fått en ekonomisk utveckling med ett välstånd som genom ett demokratiskt synsätt också fördelats mer rättvist till medborgarna. Det är tveklöst ett samband mellan en god människosyn - där man värnar om alla människors rätt att leva - och ett gott samhälle. 

E L

 Email This Post

Frågorna som inte tar semester

Posted on July 23, 2010
Filed Under Abort, Människovärde | Leave a Comment

Efter några semesterlata veckor är det dags att uppdatera Bloggen. Våra hjärtefrågor om abort och människovärde är alltid aktuella, ingen nyhetstorka råder under sommaren… Här ett axplock från olika media om vad man skrivit om senaste veckorna och kommentarer runt det:

Ingen psykisk sjukdom bakom tonårsdramat i Västerås

Det riksbekanta drama som utspelades i Västerås i början av maj, där en tonårspojke misshandlade en jämnårig flicka till döds, har åter varit aktuellt i media. En förmodad graviditet och flickans vägran att göra abort sägs vara motivet till att den sextonårige pojken begick brottet. Aftonbladet och därefter en rad olika tidningar och media rapporterar nu att pojken inte bedöms ha varit psykiskt sjuk när han dödade flickan. Därmed kan han kan få fängelsestraff. Även här på Bloggen har vi skrivit om det oerhört tragiska tonårsdramat.

Även om detta och liknande rättsfall är extrema händelser nämns det här bara för att det visar att abort, oavsett vad man tycker, tänker och vill tro, inte är en bagatellartad händelse utan tvärtom ett ingrepp i livet som inte går spårlöst förbi hos de flesta människor. Och i vissa fall rör abortdilemmat upp djupt primitiva känslor på som kan leda till våldsamma draman. Detta hör lyckligtvis till undantagen, men faktum kvarstår att så länge abortfrågans tabu försvaras kommer vi i vårt land att sakna de verktyg vi behöver för att angripa problemen.

Britter vill se sänkning av abortgräns

Många britter anser att kvinnor har rätt att genomföra en abort för lång tid in på graviditeten, visar en ny opinionsundersökning som presenteras på Europaportalen. Närmare hälften av britterna, eller 46 procent, anser att dagens gräns på 24 veckor är för hög och borde sänkas. Drygt en tredjedel anser att tidsgränsen ska ligga kvar. 

Kvinnlig forskare om drivkrafter bakom flickaborter i Indien

I Indien kan man ana förändringar när det gäller kvinnosyn och de välkända flickaborterna. Sydsvenskan har skrivit om en intressant kvinna, Jyoti Saprus, doktor i sociologi vid New Delhi University. Hon har forskat mycket i könsroller och värderingar och även specialiserat sig på obalansen i den indiska befolkningen, som är en följd av att flickor väljs bort genom abort eller i vissa fall vanvårdas till döds.  Jyoti Sapru förklarar att det hänger ihop med kvinnans traditionella roll i bondesamhället som är att föda barn, helst då pojkar, samt att sköta allt hushållsarbete och även hjälpa till ute på fälten:

Svaret finns i det gamla bondesamhället där fysisk mankraft premierades högst. Det i kombination med den indiska familjetraditionen att kvinnan efter giftermålet flyttar hem till mannens storfamilj och arbetar där gör flickor till en belastning. Föräldrarna får helt enkelt inte tillbaka det de har investerat i sina döttrar.

På landsbygden råder ofta samma synsätt medan bilden håller på att förändras i städerna, berättar Jyoti Saprus i Sydsvenskans artikel:
 

Här är traditionerna inte lika viktiga. Folk kommer från olika delar av landet och formar nya sätt att leva. Utbildningsnivån är högre och allt fler kvinnor får anställning i ledande positioner. Sen har indiska medel¬klasskvinnor en fördel jämfört med västerländska. De behöver inte dubbelarbeta eftersom de har tillgång till hemhjälp.

Aborttabuet inom konstens värld utmanas allt oftare

Ja till Livet har ofta pekat på att tabuet runt abort i det svenska samhället är särskilt tydligt genom avsaknaden av abort som tema i kulturens värld. Men en omsvängning är på gång och abort börjar oftare belysas och inom teater och konst. Ett exempel på det är en konstutställning i Östra Karup, Skåne, som bl a Hallandsposten skrivit om. Där ställer  Malmökonstnären Anna Bokström ut en svit bilder som cirklar kring en abort:

Jag väljer ofta att bearbeta svåra händelser i mitt arbete. Genom konsten går det att komma en bit på väg. Abort är fortfarande ett tabubelagt ämne som jag vill lyfta.

 

Men aborttemat är vanligt i bloggvärlden…

Men om abort är tabuerat på den nivå där den officiella samhällsdebatten pågår och där de viktiga besluten fattas, så avhandlas ämnet desto mera i bloggar och på internetsajter där främst kvinnor delar med sig av sina erfarenheter. Så här berättar en ung tjej om den abort hon gjorde ett halvår tidigare, enbart för att förhållandet var ganska nytt och att hon inte hade fast anställning på sitt jobb vilket gjorde att det kändes självklart att göra abort:

Men när jag var inne på kvinnokliniken då och skulle ta mitt första abortpiller, så gick jag in där som en stolt mamma, jag var lycklig över att det växte något i magen på mig och jag tog pillret bara för att…

Efteråt kändes det helt fel, berättar hon, fast hon intalade sig att det var det rätta:

…det var en hemsk abort och den gjorde fruktansvärt ont och jag blödde massor och hade fruktansvärda kramper…    …Jag var otroligt deprimerad och ångrade aborten och sörjde väldigt mycket.

En av de otaliga svenska kvinnorna med, enligt abortförespråkarna, ”onormala” reaktioner kan man undra…? Men varför möter man då så många liknande berättelser i bloggar och andra media om det nu tillhör ovanligheterna att en kvinna som gjort abort upplever djup sorg och ofta också ånger? 

Vissa gör abort efter abort efter abort…

Men även andra berättelser finns. På en blogg kan man läsa utvalda delar ur en ung kvinnas liv, illustrerad med glamorösa bilder på henne själv och vänner i olika festmiljöer och vid soliga badstränder. Hon har gjort några aborter sedan tidigare och i sommar blev det ännu en. Slarv med p-pillren igen, förklarar hon och förbannar sig själv med svordomar att hon varit glömsk. Nu blev det inte så roligt för henne och hennes pojkvän.

Någon saknad efter barnet hon bar på omnämns inte, över huvud taget nämns inte alls det faktum att det rört sig om ett barn. Kvinnan beklagar att hon måste avstå från närmaste planerade semesterveckan och istället för beachen ta det lugnt hemma efter aborten. 

Vad man undrar över är naturligtvis hur förträngningen av att abort handlar om utsläckandet av ett människoliv kan genomsyra ett helt samhälle, så att man bidrar till en utveckling där individer inte alls verkar känna något större personligt ansvar för att undvika oönskade graviditeter trots att preventivmedel är lättillgängliga. Detta är ett fenomen där Sverige utmärkt sig framför våra grannländer, i flera undersökningar som RFSU gjort har det framgått att svenska unga toppar statistiken när det gäller att ha oskyddat sex. Så här rapporterade till exempel Dalarnas Tidningar i maj i år:

RFSU:s undersökning visar att det i åldersgruppen 21-35 år är ännu vanligare att strunta i kondomen än i sena tonåren. 67 procent av svenskarna i åldersgruppen uppger att de haft oskyddat sex några eller många gånger. Samtidigt säger 32 procent av dessa att de aldrig, eller högst en enda gång, själva föreslagit kondom när de haft samlag. Åldersgruppen är också den som i högst grad smittas av till exempel klamydia och blir oönskat gravida.

Och bland 15 - 20 åringar uppgav två tredjedelar att de någon gång haft oskyddat sex. Så visst finns det anledning att syna svensk sexualpolitik i sömmarna när det så tydligt märks i statistiken att så många svenskar  har en uppenbart lättvindig syn på sexuellt risktagande. 

Om den misslyckade svenska abortpolitiken

I en debattartikel publicerad  i Dagen och i Världen idag skriver Stefan Sturesson (KD) en debattartikel om den misslyckade svenska abortpolitiken. Politikerna blundar för problemet, skriver Sturesson, som menar att man genom att reducera det till att “kvinnan bestämmer över sin egen kropp” har man lyckats strypa debatten om hur principen om rätten till liv ska tillämpas när olika parters intressen är inblandade

Abort är så accepterat att det blivit upphöjt till en mänsklig rättighet. Det är så oproblematiskt så att den gravida inte ens behöver uppge skälet för aborten. Det ofödda barnet saknar helt rättsskydd, det kan i dag mista livet bara för att det råkar ha fel kön. Det som borde vara den tryggaste platsen för ett litet barn, nämligen mammans mage, har blivit den farligaste.

Ny d-uppsats om värdeförskjutningen bakom svensk abortlag

Om värdegrundsfrågor har de båda tidningarna Världen idag respektive Dagen skrivit. Världen idag rapporterade för några veckor sedan om en färsk d-uppsats i idé- och lärdomshistoria som lagts fram vid Lunds universitet och handlar om hur fostrets okränkbara värde kunnat devalveras på några decennier. Uppsatsförfattaren fil mag Anders Bylander har undersökt hur den stora värdeförskjutning kunnat äga rum som ledde fram till 1975 års abortlag .

Att idén om det ofödda barnets rätt till liv var starkt rotad i det svenska samhället vid denna tid syntes tydligt. De professionella remissinstanserna, två tunga läkarförbund och barnmorskorna, var emot en ny liberal abortlag, konstaterar Bylander.  Ärkebiskopen med präster, kyrkor och samfund bakom sig stod tillsammans i ett totalt avståndstagande.  De politiska samhällsorganen var däremot för en liberal abortlag, KDS undantaget.

Uppsatsförfattaren menar att  huvudförklaringen till att synen på fostret som okränkbart kunde överges så snabbt var sekulariseringen.  En annan orsak var det faktum att Sverige saknade konstitution och konstitutionsdomstol, vilken granskar lagarna så att de inte står i konflikt med grundnormerna – en funktion som vårt nuvarande lagråd saknar. Den mest slående förändringen är den snabba anpassningen till värderingar bakom den nya lagen som skett inom den protestantiska kristna kyrkan, anser Bylader:

Det har skett en hisnande färd bort från det tidigare skyddet av mänskligt liv. Ett av  få undantag är den katolska kyrkan.

Förändrad människosyn bakom dödshjälpsanspråk

Värdegrundsfrågor ligger i fokus även i en intervju som tidningen Dagen gjort med Erwin Bischofberger, etikprofessor och präst. Han var en av de sakkunniga i den statliga utredningen Döden angår oss alla från 2001, en utredning om värdig vård i livets slutskede.  Att man i Sverige alltmer talar om värdig  och ovärdig död  hänger ihop med vår glidande syn på människovärdet, där den allmänna  samhällsandan och mentaliteten påverkar oss. Vi har blivit alltmer individualiserade och döden har förpassats från det kollektiva medvetandet och från familjens omsorg till att bli individens ensak, menar Bischofberger: 

Att inte vilja vara beroende, till besvär eller någons börda är mycket starkt i Sverige. Man söker efter utvägar från denna nästan outhärdliga situation: att vara beroende. Om jag inte längre klarar mina kroppsfunktioner, inte kan styra och ställa, och sköta mitt eget liv, då vill jag inte leva längre. Livet förlorar sitt värde - värdelöst - ovärdigt. Det hänger ihop.

Människosynen i dagens samhälle domineras av autonomibegreppet, individen ska själv vara sin egen lyckas smed, bestämma över sitt liv och sin död, förklarar han och betonar att man idag talar om människor som aktörer snarare än som personer. Men integritet, människovärde och värdighet hör hemma i personen oavsett om man inte längre klarar sin autonomi och oavsett om integriteten respekteras, föraktas eller avfärdas, enligt Bischonberger. 

När intervjuaren ber honom förklara paradoxen med att dödshjälpsförespråkarnas främsta argument är att de själva vill kunna bestämma när livet ska ta slut, ändå vill att själva handlingen utförs av någon annan, så att på sätt och vis ändå vill bli beroende av doktorn som ger dem sprutan, gör professor Bischonbeger en jämförelse med den fria aborten:      

Förklaringen till paradoxen är att de är ute efter allmän acceptans. Legalisering - jämför med fri abort - leder till allmän acceptans och minskar samvetsförebråelserna. Måste jag själv fatta beslutet och utföra handlingen blir samvetsförebråelsen större.

Resonemanget om människovärdet och vad som ligger bakom den nya tidens idéströmningar är oerhört intressant att ta del av. Kopplingen professor Bischofberger gör till abort är talande. Det är livsavgörande frågor det handlar om och vi behöver hjälp att förstå varför man tänker som man gör och vilka idéer om människovärdet (eller bristen på värde…) som ligger till grund för olika ställningstaganden. Fortsätt gärna och läs artikeln som följer nedan!

E L

 Email This Post

SVD ger perspektiv

Posted on July 22, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Under våren har Socialstyrelsen sagt ja till att svårt sjuka patienter själva ska få betsämma när de vill avsluta sitt liv. Debatten har gått het och många oroas nu över att läkare så småningom ska behöva ge aktiv dödshjälp, samt att patieneter ska kunna få rätt att ta självmord. SVD publicerar idag en artikel med Nina Muhonen, som är en av flera som inte skulle ha levt idag ifall aktiv dödshjälp varit tillåtet. Hon råkade ut för en dykolycka i 17årsåldern och blev förvisad till ett liv i rullstol med respirator. Idag är hon beteendevetare och föreläsare och lever ett mycket rikt liv.

Hon ser en fara i att göra det för lätt att avsluta livsuppehållande behandling.

- Inställningen till livet ändras när man själv drabbas”, säger hon.

Svd och andra tidningar har publicerat liknande artiklar om personer som inte skulle ha levt idag om dödshjälp varit tillåtet. Borde inte detta vara en varningsklocka för förespråkarna i aktiv dödshjälp  ?

Läs hela artikeln här
/RW

 Email This Post

Antiabortpeng till kvinnor i Lombardiet

Posted on June 28, 2010
Filed Under Abort, Abortdebatt, Uncategorized | Leave a Comment

Svenska Dagbladet rapporterar i en artikel om att en s k antiabortpeng ska införas i Lombardiet i norra Italien. Gravida kvinnor med trång ekonomi ska kunna erbjudas 2400 kronor i månaden i upp till 18 månader om de inte gör abort. Idén till antiabortpengen kom enligt svenska Dagbladet från högerguvernören Roberto Formigoni som vill stötta familjen, moderskapet och födelsetalen och resonerar så här:

Ingen kvinna ska behöva göra abort av ekonomiska skäl. 

Beslutet applåderas av Vatikanen och av antiabortgrupper, skriver Svenska Dagbladet som även redovisar att kritiker menar att projektet är propaganda för att vinna politiskt stöd samt att antiabortpengen är en kortsiktig och ogenomtänkt plan för vad som är ett livslångt ansvar. 

Italien införde legal abort 1978 och aborttalen ökade då kraftigt för att sedan stadigt minska. Det senaste åren har många invandrarkvinnor gjort abort vilket även beror på att immigrationen ökat. Vissa gynekologer säger även att fler italienskor har gjort abort de senaste åren på grund av den ekonomiska krisen, skriver tidningen och förklarar att abortdebatten åter flammat upp i Italien:   

Ett fall med en pojke som aborterats i 22:a veckan i staden Rossano och dagen efter hittades andandes men därefter avled, har upprört många i Italien.

I artikeln nämns även om det filmklipp med Andrea Botticelli som lagts ut på YouTube av en amerikansk pro-life grupp:

Det har också blivit stor uppmärksamhet kring den blinde italienske operasångaren  Andrea Bocelli som häromdagen tackade sin mamma för att hon inte gjorde abort. Mamman uppmanades att göra abort när missbildningar misstänktes.

Svenska Dagbladet berättar avslutningsvis om att frågan om hur mamman kunnat uppmanas till abort 1958 då Bocelli föddes, långt innan abortlagen, nu har fått kritiker att misstänka att historien är påhittad som ett slagträ i abortdebatten.

Att satsningen på att stötta fattiga gravida kvinnor kommer att vara ett rött skynke för många abortliberaler och feminister förvånar inte. Varje politiskt förslag eller satsning som andas minsta antydan om att abort inte är ett val i full frihet och att det finns kvinnor som hellre skulle vilja behålla sina barn om de såg en möjlighet till det, tycks slå sönder grunden för den abortpropaganda som utgår från att fri abort är synonymt med frihet, lycka, jämlikhet och allmänt goda villkor för kvinnor. Allt som hotar att avslöja denna kollektiva livslögn möts följaktligen med vrede, förakt och anklagelser.

Hur ska man annars tolka det faktum att det retar gallfeber på vissa, att allmänna medel läggs på mammor och deras bebisar samtidigt som de anser att aborter självklart ska få ta enorma resurser från stat och sjukvård?

Om vi talar om Sverige så är ju verkligheten långt ifrån så att cancerpatienter och andra svårt sjuka får den sjukvård de behöver, medan däremot aborter alltid ges företräde när det gäller tid och resurser på våra sjukvårdsinrättningar. Vad skulle vara fel med att ge låginkomsttagande mammor som vill behålla sina barn ett ekonomiskt stöd för detta val även i vårt land?

Och angående Andrea Bocelli, här kan du se klippet från YouTube, finner jag det inte särskilt  långsökt att hans mamma fått förslaget att göra abort redan innan abortlagen fanns. Är det inte just det som är abortliberalernas egna politiska slagträ, att det görs illegala aborter istället när man inte har legal aborträtt? Om mindre nogräknade läkare och gynekologer världen över erbjuder illegala aborter vore det knappast konstigt om Andrea Bocellis mamma skulle fått rådet att ta bort ett barn med missbildningar?

Det må vara hur det vill med den saken, vi är ialla fall många som gläds åt att Andrea Bocelli lever och finns till. Och det gäller inte bara artister som Bocelli utan en mängd människor som vi alla har runt om oss, där det inte var självklart att de skulle få födas… Förmodligen fler än vi anar.

Tack vare att deras mammor, ibland rentav våra mammor… i en pressad tid ändå valde att behålla sina barn har vi en mer färgstark värld med älskade röster runt oss utan vilka tillvaron skulle varit tystare och tristare.

E L

 Email This Post

Abortliberala Sverige - extremreligiösa Polen: Ett - noll …?

Posted on June 21, 2010
Filed Under Abortdebatt, Uncategorized | Leave a Comment

Sydsvenskan  rapporterar i en artikel med rubrik Abort möter motstånd från valet i Polen. Inne i Kulturpalatset i Warzawa pågår en kvinnokongress där kvinnor och män som inte gillar katolsk värdekonservatism samlats med syfte att sätta press på presidentkandidaterna. De kräver kvotering i nästa parlamentsval. Programmet erbjuder seminarier om bland annat reproduktiva rättigheter.

Utanför Kulturpalatset står en kvinna med ett plakat där det står ”Feminister törstar efter ofödda barns blod”.  En svensk kvinna, Hanna Asp från Malmö, kommer förbi. Hon ska besöka kongressen för socialdemokratiska studentförbundets räkning. Och hon frågar kvinnan med plakatet om hon blir glad när folk tvingas föda barn de inte vill ha. Polskan svarar att det inte handlar om glädje, det handlar om budorden. Hanna säger att det är dags att de polska kvinnorna själva får välja. Den polska kvinnan svarar att det redan begås miljoner aborter i Polen. Svenskan svarar rappt:

I Sverige är det säkert ännu fler, och det är jag stolt över.

Den polska kvinnan talar om bibeln. Hanna från Malmö rekommenderar den polska kvinnan att läsa andra böcker och undrar över om våldtagna kvinnor ska tvingas föda. Dialogen fortgår kring detta ämne och Hanna Asp undrar så om kvinnan tycker att en femtonårig flicka som blir gravid ska föda barnet. Och hon svarar:
 
  

Varför ska en liten flicka alls bli gravid? Man ska inte ha samlag innan man är mogen för det.

Hanna svarar att tonåringar inte vet mycket om livet. De kan göra misstag. Den polska kvinnan menar att om man gör fel måste man själv ta ansvar för konsekvenserna. När Hanna hävdar att det handlar om individuellt ansvar, att kvinnorna måste få bestämma över sig själva, svarar hon att man har rätt att bestämma över sin egen kropp men inte över någon annans kropp, och att sjätte budet lyder ”Du ska inte dräpa”.

Barn har bättre chans till ett bra liv om de är önskade, kontrar svenskan och den polska kvinnan undrar om hon inte hört talas om det psykologiska lidandet som följer på aborter, om kvinnor som vaknar av att höra sina ofödda barn ropa varför dödade du mig? Hanna blir inte svaret skyldig:

Ingen av dem jag känner som gjort abort lider. 

Där slutar debatten mellan de bägge kvinnorna . Enligt Sydsvenskans artikel tycks den polska kvinnan bli svarslös och vänder sig bort medan Hanna går in. Som artikeln återgett denna minidebatt får man som läsare en viss bild av de bägge lägren. Kanske i stil med detta:

Hanna från Sverige blir representant för den moderna frigjorda svenska kvinnan som, likt en modern kvinnlig korsfarare, drar ut till andra länder för att ”befria” dem från gamla otidsenliga föreställningar och inympa en mer högtstående kultur / religion. Kvinnan med plakatet står för vad man med svenska mått kan betrakta som religiös extremism hos en polsk kvinna som är emot abort.

Medan den polska kvinnan beklagar en miljon aborter i Polen utropar den svenska kvinnan att Sverige nog har ännu fler aborter och det är hon STOLT över!

Och när polskan fromt hänvisar till bibeln säger svenskan att det finns bättre böcker. Efter att det klassiska våldtäktstemat och argumentet att oönskade barn får sämre liv avhandlats, säger den polska kvinnan att aborter medför ett psykiskt lidande hos kvinnorna (skildrat med melodramatiskt inlägg om aborterade barn som ropar om nätterna, vilket onekligen kan ge en bild av kvinnan som lätt överspänd i sin religiositet…). Och den svenska kvinnan får sista ordet när hon glatt konstaterar att ingen hon känner som gjort abort lider.

Vad ska vi tänka? Typ så här kanske: ”ETT – NOLL TILL SVERIGE!  Polen var ju ingen match! De polska abortmotståndarna kan slänga sig i väggen, de är väl förresten katoliker mest hela bunten, och det vet man ju hur sådana är… (Påven och pedofilpräster och vägra våldtagna småflickor abort, det säger ju allt och mer behöver man inte veta, de är väl galna hela bunten…?) 

I Sverige, världens modernaste land - och märk väl, inget är så förnämligt som just att vara modern - vet vi bäst. Här är vi STOLTA över våra aborter, dryga miljonen så där slår vi ju polackerna. 

Och eftersom vi är världens mest upplysta folk vet vi att INGEN kvinna lider efter aborter. (Möjligen mer är några stackare som belastas av psykisk svaghet redan innan aborterna, men låt oss tala tyst om detta).” Så ungefär.

Nej, allvarligt talat tror jag inte att majoriteten av svenskar är stolta över att en dryg miljon ofödda svenska barn hittills mist sina liv för att de varit oplanerade.

Och jag tror inte att majoriteten av svenska kvinnor instämmer med socialdemokratiska Hanna som säger  sig veta att ingen hon känner som gjort abort lider. För de flesta av oss har inte en bekantskapskrets som består av robotlika kvinnor modell übermenchen, utan av vanliga kvinnor med normala känslor. Och har vi förmågan att läsa av känslor och förstås förtroendet att kvinnor i vår närhet vågar öppna sig, så vet vi att för många är abort en jobbig sak som kan innebära ett svårt lidande. Ofta i tysthet eftersom det inte är riktigt okej i vårt land att man mår dåligt efter en abort. Fast flera vetenskapliga studier visar att många kvinnor lider efter abortingrepp.

Det vore bättre att vi börjar sopa rent framför egen dörr innan vi läxar upp andra länder när det gäller abortsynen.

E L

 Email This Post

Sexfixering i media skadar barn och unga

Posted on June 18, 2010
Filed Under Sexualsyn | Leave a Comment

I Karlstad pågår just nu något spännande när man på universitetet håller världskongressen World Summit on Media and Youth med deltagare från 70 länder. Kongressen hålls vart tredje år och har tidigare varit bland annat i storstäder som London, Melbourne och Johannesburg, så det är unikt att lilla Karlstad fått äran att vara värd för det hela. Syftet med kongressen är att se hur media påverkar barn och unga och också hur de tillägnar sig den nya utvecklingen inom media.

En av gästtalarna är Jean Kilbourne  från USA som i sin forskning fokuserat på sambandet mellan sexfixerad reklam i media och folkhälsoproblem.  Värmlands folkblad skriver i en artikel om Kilbournes föreläsning där hon pekar på hur den tilltagande sexualiseringen i mediavärlden påverkar unga. Populärkultur är i dag den ledande sexualkunskapsundervisaren för unga, säger hon och betonar att barn idag utsätts för mer sexualiserade bilder och trånga könsstereotyper än någonsin tidigare. Den stadigt ökande trenden av ätstörningar, depressioner och dåligt självförtroende bland unga är en frukt av denna sexfixering menar Kilbourne:   

Det är väldigt sorgligt att många unga tror att de måste klä sig som porrstjärnor för att uppnå frihet i sina liv. Flickor tror att de måste vara sexiga och pojkar lär sig att se kvinnor som objekt. Och det får stor betydelse även för deras hälsa.

 VF beskriver hur hon illustrerar med olika bilder på till exempel unga tjejer som plutar med munnen och i reklamen framställs som vuxna, och som kontrast till det vuxna kvinnor som fått ikläda sig barnposer eller poserande med en godisklubba i handen som de slickar på.  Jean Kilbourne menar att  det  finns ett drag av pedofili i denna dubbelhet. Andra tecken på att porren genomsyrar samhället idag är sexualiserade leksaker och klädutstyrslar till pojkar och flickor, visar Kilbourne som anklagas för moralisk panik och att vilja värna gammaldags och förlegade värden. Hon menar dock, skriver VF, att sexualitet är något normalt och positivt - det är de multinationella företagens användande av sexualiserade bilder som är äcklande.

Tolkningen av reklamens budskap kan ge unga föreställningar om sex som inte stämmer överens med samhällets värderingar, menar hon:

Det viktigaste idag är att vara ”hot”, ingenting annat spelar någon roll. På det viset försöker företagen skapa en generation av unga som inte vill något hellre än att hänga på gallerior och handla sig lyckliga. Och det är djupt oroande.

Det är knappast förvånande att Jean Kilbourne anklagas för att agera i moralisk panik, vara gammaldags och förstås sexualfientlig. Så bemöts ju varje person som vågar utmana den sexfixering och “liberalisering” som numera åtnjuter närmast religiös status. Och religionsdyrkan utmanar man inte ostraffat. På det sexliberala altaret kan vad och vilka som helst offras. Även barn.

Jag hoppas att många läser artikeln i Värmlands Folkblad. Man trodde att nu kan det gärna inte bli värre, men det kan det, och det är viktigt att forskare som Kilbourne vågar sticka ut hakan och visa på kopplingen mellan medias sexfixering och ungas ohälsa. Det här är ett område som vi måste uppmärksamma mera!  

Men visst är det konstigt att det måste vara meriterade forskare för att man ska kunna lyssna. Det borde räcka med att föräldrar och andra som värnar unga ställer sig upp och säger ifrån om den sexuella exploateringen i våra media. Varje människa med sunt förnuft (jo, jag tror att det finns ett sådant) inser att sexualiseringen som riktas mot barn och ungdomar är sjuk - skadlig, pervers, och djupt motbjudande.

Och visst är det också konstigt att de som styr i samhället tillåter att våra barn utnyttjas på det här viset, medan vi har regler för att  skydda husdjuren från att skadas när det gäller det känsliga området sexualitet och reproduktion?

E L

 Email This Post

Stöd Ja till Livets sommarsatsning!

Posted on June 18, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Ja till Livet tar tacksamt emot alla bidrag till föreningens sommarsatsning att nå ut till människor med fakta och berättelser som berör alla människors okränkbara värde. Gåvor kan sättas in på Ja till Livets plusgiro-konto 66 97 00-7.

 Email This Post

Nu kan du gilla Älska Livet på Facebook

Posted on June 11, 2010
Filed Under Facebook, Gilla, Älska Livet | Leave a Comment

Har du konto på Facebook och Tycker att det är roligt att Ja till Livets fristående ungdomsorganisation Älska Livet kommit igång på allvar?  Klicka på “Gilla” så hjälper du till sprida information om föreningen.

 Email This Post

Skuld och skam - men inte hos oss väl?

Posted on June 10, 2010
Filed Under Hedersvåld, Uncategorized, skam och skuld | Leave a Comment

På torsdagen inleddes rättegången mot sextonåringen som åtalats för mord på den jämngamla Beatrice.  Flera medier rapporterar och det framkommer bland annat att pojken verkar oberörd och vägrar vända blicken mot de sörjande anhöriga. Som det tidigare rapporterats om och som vi skrivit om på Bloggen här nedan, verkar det som att pojken trott att flickan var gravid och försökt få henne att ta abort.
En artikel i Aftonbladet av Linda Hjertén har rubriken “Hur mycket är heder värd?”.  Där intervjuas Sara Mohammad som startat föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime . Hon har mycket kunskap om hedersrelaterat våld och tror att heder kan ha spelat en särskild roll i det aktuella fallet.

Den sextonårige pojken kom från Irak för bara några år sedan. Om ett rykte skulle nått familjen i Irak om att 16-åringen haft en sexuell förbindelse och fått barn med en svensk flicka innan äktenskapet,  skulle han kunnat ha blivit utfryst av släkten och betraktad som en ohederlig kille, menar Sara Mohammad. Hon säger i Aftonbladets artikel att detta även skulle kunnat få konsekvenser för pappans ställning som ämbetsman samt kunna minska chanserna för 16-åringens halvsystrar att gifta sig. I förundersökningen nämns också flera gånger uttrycket att ”det vore en skam för släkten”.

I artikeln berättas att den 16-årige pojkens pappa är en högt uppsatt tjänsteman i Irak. Redan för ett år sedan gjorde pojken sin pappa mycket besviken när han besökte hemlandet och pappan hittade några bilder i sonens mobil, foton där han festade med tjejer. Pojkens mamma har i polisförhör berättat att hans pappa blev rasande och menade att pojken skämt ut honom och hela släkten. Därför ville pappan inte längre ha med honom att göra. Pojken har i förhör berättat:

 Pappa ringde upp och sa, du är inte min son längre.

Det verkar alltså troligt att pojken känt sig så pressad av den förmodade graviditeten att han fått panik och handlat därefter. Visar det sig att brottet är hedersrelaterat så är det inte en förmildrande omständighet, säger Sara Mohammad till Aftonbladet. 

Absolut inte, det har vi nog av i islamstyrda länder. Men det betyder att vi borde gräva mer i fallet och se vad mer som ligger bakom det. Och se vad vi kan göra för att förhindra att det händer igen. Polisen måste bli bättre på att utreda hedersrelaterat våld. Vi måste bli bättre på att informera både tjejer som Beatrice och pojkar som 16-åringen, så de vet var de kan få hjälp.

Med risk att upprepa mig intill tjatighet vill jag ändå återigen peka på vikten av att inte fastna i ett vi och dom-tänkande. Låt oss istället tänka på hur skam och skuld huserar även i vår kultur.

Vi kan tycka att det är förfärligt – och det är det – att ett barn får höra att han nu gjort bort sig så att hans pappa inte längre vill kalla honom sin son. Sådana ord kan borra sig in i själen hos en känslig tonåring oavsett vilken kulturkrets man hör hemma i. Men det är inte ovanligt att även ursvenska pappor tar avstånd från sina barn och därmed sårar dem djupt. Barn behöver självklart ha goda relationer till bägge sina föräldrar för att utvecklas bra och få en bra självkänsla.

I vår normalsvenska vardag skämmer inte tonåringar ut sig och sina familjer för att de har sexuella erfarenheter innan äktenskapet, snarare är fallet det omvända här. Den som inte deltar i det sexuella spelet kan betraktas som avvikande på ett negativt sätt. Att inte anses sexig nog kan framkalla känslor av djup skam. Tonårsflickor har ätstörningar och tonårsflickor skär sig i allt större utsträckning i vårt samhälle. Man vet att många unga, framför allt tjejer, mår allt sämre. Experter pekar på vår tids översexualisering med den abnorma utseendefixering som råder som en viktig orsak till det.   

Britt-Marie Halldén har nyligen disputerat på avhandlingen”Om fruktsamhet, ansvar och relationer: En studie av ungdomars erfarenheter av abort i tidig graviditet samt barnmorskors erfarenheter av att vårda i detta sammanhang”. Hon berättar i en intervju som publiceras på Högskolan i Borås hemsida, att barnmorskor upplever det konfliktfyllt när ungdomar använder abort som preventivmedel:

Vissa tjejer godkänner inte sidoeffekterna av de preventivmedel som finns i dag. Trots den lilla mängd av hormoner som det finns i till exempel p-piller så kan det påverka tjejerna i form av viktuppgång, acne etc.

I Sverige pressas tonåringar normalt inte till abort för att de annars genom barnet, det levande beviset på sexuell aktivitet, skulle rasera familjens anseende. Däremot finns det många tonåringar som kan berätta om hur de fått höra av sina föräldrar hur de genom att inte ta abort ”förstör” både sina egna liv och sina föräldrars. Nyligen hörde jag om hur en pappa med grova svordomar frågat  den gravida tonårsdottern och hennes pojkvän om de var alldeles dumma i huvudet som trodde att de skulle kunna klara av en unge…

Och en ung tjej som blivit gravid berättade om hur hon var rädd för att förstöra mammans relation med sin nye man. Han hotade att flytta ut och överge mamman om hennes dotter kom hem med en skrikande bebis. Så flickan hade valet att släcka livet på sitt ofödda barn eller riskera att få bära skulden för att mammans relation med den nye mannen gick i kras. 

När ska forskare och journalister börja uppmärksamma ungas villkor i det vanliga svenska vardagssamhället och avslöja de mönster av skuld och skam som finns dolda även i vår kultur? När det gäller frågor som rör sexualsyn och abort är det ju så tydligt att det finns en hel del av den varan även på hemmaplan.  

E L

 Email This Post

Sårbara tonåringar förhärdas vid känslomässig stress

Posted on June 8, 2010
Filed Under Abort, Mannens roll, Marlene Makenzius, Mord, Pressad välja abort | 1 Comment

Det i media landet runt uppmärksammade mordet i Västeråstrakten är tragiskt på alla sätt. En ung flicka med livet framför sig blir brutalt mördad med allt vad det innebär av ofattbart lidande. Anhöriga lämnas i chock, förtvivlan och livslång saknad. 

Det sista året har utmärkts av en rad tragiska händelser där unga människor fulltständigt flippat ut och utsatt sig själva eller andra för meningslöst våld.  Vi har svårt att förstå det. I fallet med den sextonårige pojken som mördat sin flickvän är även han ett offer för sin oförmåga att hantera det inre känslosvallet. Även hans liv har nu slagits i spillror. Den direkta anledningen till mordet sägs ha varit att flickan inte ville göra abort. Pojken var så desperat inför tanken på en graviditet att han miste besinningen. Och nu har rättsläkaren konstaterat att flickan inte var gravid.

Livrädd för avslöjande om sexuell relation

Pojken har i ett polisförhör berättat att han under inga omständigheter ville bli pappa. Han var mycket rädd för vad hans egen pappa skulle säga om graviditeten och oroade sig för att familj och släkt skulle ta avstånd från honom. Han menade att han som muslim hade svikit förväntningarna hos familjen eftersom han hade haft en sexuell relation med flickan.

Read more

 Email This Post

Skydd för ofödda?

Posted on June 3, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Beatrice Fredrixon blev mördad av sin pojkvän, troligtvis pga av att hon var gravid. Tyvärr är Beatrice inte den enda som blivit mördad på grund av en graviditet. Amerikanska studier visar att den främsta orsaken till att gravida i USA dör under graviditeten är mord som utförts av den blivande pappan. I Sverige dömdes nyligen en man som kontinuerligt slagit sin gravida fru i magen. Följden av slagen blev att bebisen var tvungen att förlösas med kejsarsnitt på grund av att barnet drabbades av syrebrist. Vad blev straffet? Ett år och två månaders fängelse för bland annat grov kvinnofridskränkning. Inget i domen inkluderade bebisen i magen. Förutom att straffet är skrämmande lågt bör Sverige också ställa sig frågan: När ska lagstiftningen också börja skydda det ofödda barnet?

/RW

 Email This Post

Friheten att välja?

Posted on June 3, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

16-åriga Beatrice som mördades av den 16-åriga pojken, var gravid. Enligt pojkens advokat var anledningen till bråket att Beatrice sagt att hon väntade hans barn, och att hon tänkte behålla det. Men pojken ville att hon skulle göra abort, skriver Aftonbladet.

Studier visar samtidigt, bland annat ”Sexual Risk taking” av Maria Ekstrand, att många tjejer känner sig pressade att välja abort av partners, expartners, föräldrar och samhällsnormer. Enligt studien gavs det motsägelsefulla budskapet till tjejerna att de hade friheten att välja, så länge de valde abort. Att välja abort, fast man inte vill, är ingen frihet. När ska alla gravida kvinnor få friheten att välja det de verkligen vill?

/RW

 Email This Post

Film om fostrets utsatthet

Posted on May 27, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

I slutet på april hade Stefan Jarls film Underkastelsen premiär. Filmen handlar om de 100 000tals kemikalier vi människor får i oss genom bland annat leksaker och möbler. Tragiskt nog är den grupp som kan skydda sig minst den mest utsatta, barnen och fostret i mammans mage.
I filmen medverkar Eva Röse som då är gravid och blodprover tas för att undersöka hur mycket kemikalier hon har i kroppen. Med hjälp av en rad forskare från bland annat USA, England, Kanada, Tyskland och Sverige söker Stefan Jarl svaret på hur dessa kemikalier påverkar hennes barn.

Till Aftonbladet berättar Ewa Röse att halten flamskyddsmedel var väldigt hög i hennes blod.

– Det är inte den första gåvan man vill ge till sitt barn, säger Eva Röse med allvarlig röst och berättar om hur ämnet överförts via navelsträngen och modersmjölken till sonen Rocky Flynn som nu är ett år gammal.

 När Ewa fick reda på vad som flöt i hennes blod valde hon att tacka nej till provsvaren från nästa testomgång. Hon ville inte veta.

– Stefan Jarl föddes kanske kemikaliefri, men det gör inte barnen i dag och det gjorde inte mitt barn heller – och det är inte så många år som har gått däremellan. Min son hade fått i sig alldeles för mycket innan han ens var född.

Tänk om man i alla sammanhang kunde se till det ofödda barnets bästa. Som när det gäller att vara önskad till exempel. Ett oönskat barn tas bort, utan några längre utläggningar. Är barnet däremot önskat då ska det skyddas till varje pris. 37 000 barn fråntas varje år rätten att födas. Borde inte alla barn ha rätten att få skyddas ovillkorligt oavsett omständigheter? Är det verkligen rätt att en mamma eller pappa, eller ett samhälle ska få bestämma om vissa barn ska få leva eller inte bara för att det inte “passade” just nu?

/RW

 Email This Post

Abortstatistiken talar - men finns viljan att lyssna?

Posted on May 21, 2010
Filed Under Abortstatistik | Leave a Comment

Antalet aborter under år 2009 är det lägsta på flera år, enligt Socialstyrelsens pressmeddelande i veckan om den senaste abortstatistiken.  Sedan 2004 har aborterna ökat för varje år, men under förra året vände trenden och även tonårsaborterna minskade påtagligt. Den färska statistiken visar att 25 % av alla graviditeter slutade med abort. När det gäller tonåringar är andelen aborter betydligt högre, fyra av fem kända graviditeter avbröts.

Sverige toppar abortstatistiken för de nordiska länderna med flest aborter.  Även inom landet är det stor skillnad mellan olika regioner, vilket flera lokala medier uppmärksammar. Stockholms och Göteborgs kommuner har högst frekvens tonårsaborter men även det mer glesbefolkade Gotland har höga siffror. De lägsta siffrorna har Blekinge, Kronoberg och Jönköpings län. Tsegalem Muzollo, statistiker på Socialstyrelsen, säger:

De medicinska aborterna som framkallas genom att kvinnan tar tabletter fortsätter att öka. De utgör idag knappt 86 procent av alla aborter som sker före vecka nio i graviditeten,

Gunilla Gomér, ordförande i Ja till Livet, är glad över att aborterna minskat men påminner i ett pressmeddelande om att det fortfarande är långt kvar till våra grannländers betydligt lägre abortsiffror. Och till abortstatistiken i vårt eget land för tio år sedan.

Allt är alltså inte glädjande med abortstatistiken som även visar att de mycket sena aborterna, efter graviditetsvecka 18, har mer än fördubblats sedan mitten av nittiotalet. Och att andelen upprepade aborter är den högsta någonsin sedan Sverige införde fri abort. Nästan en femtedel av tonåringarna som gör abort har gjort minst en abort tidigare. Gunilla Gomér beklagar denna utveckling:

 
Att de upprepade aborterna nu nått nya rekordnivåer är tråkigt. Självklart hoppas man ju att någon som gjort en abort ska hitta fungerande preventivmedel så att någon ny abort inte ska behöva utföras. Exakt varför de upprepade aborterna ökar, skulle behöva utredas. 

Den färska abortstatistiken visar att alla goda krafter behöver samverka i arbetet för att minska aborterna. Vad man kan hoppas på en syn på det stora antalet aborter, inklusive överväldigande många tonårsaborter, som det stora folkhälsoproblem det faktiskt är.  Med tanke på de tydliga variationer som finns i abortstatistiken mellan de olika nordiska länderna samt även de påtagliga skillnaderna inom olika regioner i Sverige, finns anledning att kartlägga samband mellan abortpolitik och abortstatistik i berörda länder och regioner. Ett nationellt abortregister skulle kunna gagna forskningen.

Men detta är inte politiskt genomförbart i Sverige av ideologiska skäl. Om det problemet skriver Marcus Svensson i en ledarartikel i Smålandsposten tidigare i år. Under rubriken ”Ingen tycks vilja veta” berör Svensson den debatt som förs på forumen för familjeliv på nätet, angående vilka barn som bör eller inte bör få födas. Inte sällan handlar det om kön. Svensson berör den obalans mellan könen som finns i vissa andra länder till följd av massaborter av flickfoster. Följderna är överväldigande när stora skaror av ensamma män bidrar till växande brottslighet, människohandel, sexuellt våld och ökad självmordsfrekvens bland kvinnor. Men i Sydkorea har man lyckats bryta trenden, några av de viktiga faktorerna härtill är antidiskrimineringslagar, utbildning för kvinnor och lika rättigheter mellan könen skriver Svensson och fortsätter;

Denna problematik finns inte i Sverige. Däremot utförs fler aborter här än i andra länder i Västeuropa. Varför vet vi inte, eftersom det saknas ett nationellt abortregister. Det politiska stödet för läkaren och utredaren Anders Miltons förslag om att införa ett sådant är i det närmaste obefintligt. Det finns en beröringsskräck i frågan. Debatten har uteblivit. Locket har lagts på.

Det handlar i grunden inte om att skuldbelägga kvinnor, betonar Svensson i sin ledarartikel, utan att få vetskap om olika mönster - medicinska, hälsomässiga och kulturella.

I Danmark och Nederländerna noteras till exempel att utomeuropeiskt födda kvinnor har en flerdubbelt högre abortfrekvens än inhemskt födda. Det gör det möjligt att rikta och anpassa information och stöd till olika målgrupper. Varför skulle det vara så hemskt att göra detsamma i Sverige? Varför är det tabu att följa trendriktningar även inom abortstatistiken?

När Marcus Svensson skriver att “det finns en beröringsskräck i frågan” fångar han i ett nötskal problemet med att man inte vill se problemet med aborter. I vårt land skulle det vara av värde att jämföra de regionala skillnaderna i aborttal mellan olika län, men även att jämföra statistiken när det gäller tonårsaborter med den i våra grannländer.

Trots förra årets minskade aborttal ligger vi ändå topp vad gäller antal tonårsaborter i Europa. Det finns anledning att försöka hitta orsakssammanhangen bakom de höga aborttalen. För visst är det tragiskt att svenska ungdomar från tidig ålder triggas till ett sexliv de inte är mogna för, ofta struntar att ta ansvar för att använda  preventivmedel och sedan hamnar i oönskade graviditeter där fyra av fem slutar med abort. Samt att allt fler redan som tonåringar upprepar sitt beteende och återkommer till sjukvården för fler aborter.

Vi behöver utreda vilka socioekonomiska, kulturella och övriga faktorer som påverkar abortstatistiken. Och därför måste vi få en större öppenhet i samhället för forskning runt aborter. Inte minst skulle det komma den stora kvinnliga patientgrupp i fertil ålder som lever ett sexuellt aktivt liv till godo.

E L

 

 

 Email This Post

”Samhället måste sträva efter så få aborter som möjligt”

Posted on May 20, 2010
Filed Under Abort, Abortdebatt, Abortförebyggande, Abortlagar, Abortstatistik, Sexualsyn, Uncategorized | Leave a Comment

Dagens nyheter skriver angående den nya abortstatistiken: ”Men trots minskningen är Sverige fortfarande det nordiska land där det görs flest aborter. I Finland är siffran lägst.”
DN har helt rätt och lyfter här problematiken i abortstatistiken; visserligen har aborterna minskat något men faktum kvarstår ändå att Sverige har de absolut högsta abortsiffrorna i hela Norden och tråkigt nog har bland de högsta aborttalen i hela Europa. 
Därför hade DN kunnat spetsa till det ytterligare genom att nämna det faktum att i Sverige görs ungefär dubbelt så många tonårsaborter som i Finland och även Danmark och Norge ligger långt efter Sveriges skyhöga siffror.

Ett parti som tycker att de höga abortsiffrorna är problematiska är Kristdemokraterna.
- Kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer vilket leder till att samhället ska sträva efter så få aborter som möjligt. Vi vill skapa en medvetenhet om fostrets rätt till liv samt hela tiden arbeta graviditetsförebyggande. Enligt kristdemokraternas uppfattning ska opinionsbildning och rådgivning vara uppmuntrande och positiv. Vår självklara utgångspunkt är att graviditeter ska fullföljas. Samhället ska ge generösa villkor för den som fullföljer graviditeten och det gäller inte minst de unga föräldrarna. Det får inte vara så att det enda stöd samhället upplevs erbjuda är abort, säger Mikael Anefur, talesperson i medicinsk-etiska frågor.
Även Sverigedemokraterna anser att dagens abortsiffror är för höga och vill arbeta preventivt för att minska aborterna.
- Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för fri abort till vecka 12 och avskaffa abortturismen. För att minska aborterna ställer vis oss positiva till åtgärder som till exempel att diskutera kring de etiska aspekterna av en abort i samband med sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna. Vi vill också utöka det sociala och ekonomiska stödet till ofrivilligt gravida kvinnor samt att tydligare marknadsföra alternativen till abort, säger Mattias Karlsson, riksdagskandidat Sverigedemokraterna.

/RW

 Email This Post

”Alla barnmorskor ska kunna utföra medicinska aborter”

Posted on May 20, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Både Svd, DN, Aftonbladet, GP och Dagen skriver om den nyutkomna abortstatistiken som visar att aborterna minskade under 2009 med två procent. Ja till livet pratade med både Västerpartiet och Miljöpartiet om hur de vill minska aborterna i Sverige. Vänsterpartiet betonar lustfylldheten när det gäller sexualiteten och vill ge utökad kompetens så att alla barnmorskor får tillåtelse att utföra medicinska aborter.  Miljöpartiet betonar vikten av säkra lagliga aborter.

Elina Linna, Riksdagsledamot och ledamot i Socialutskottet för Vänsterpartiet.

Vad vill det parti du företräder att samhället, rent praktiskt, ska göra för att tonårsaborterna ska minska i Sverige?
- Vi vill säkra skolämnet sex och samlevnad genom att det ska ingå som ett viktigt kunskapsmål i läroplanerna. Sex - och samlevnadkunskap ska också ingå i lärarutbildningen. Vi vill även ha många lättillgängliga ungdomsmottagningar och billiga/ gratis preventivmedel. Vi vill förmedla en positiv och lustfylld bild av sexualitet och motverka den skuldbeläggning som ibland finns kring aborter.

Vad i sexualpolitiken behöver förstärkas och/eller förändras?
- Vi vill ändra i abortlagen så att barnmorskor med utökad kompetens får tillåtelse att utföra medicinsk abort. På så sätt minskar vi väntetiderna. Vi anser att ingen ska behöva vänta att få aborten utförd så länge att man p.g.a. väntetiden måste göra en kirurgisk abort.

Hallå där,
Anna-Klara Müntzing, socialpolitisk sekreterare för Miljöpartiet

Vad vill det parti du företräder att samhället, rent praktiskt, ska göra för att tonårsaborterna ska minska i Sverige?

- Miljöpartiet vill ha förstärkt sexualundervisning i skolorna med  lärare som är utbildade för att kunna göra detta på ett bra sätt. Ökad tillgänglighet behövs på landets ungdomsmottagningar. Det är t ex viktigt att de inte stänger på sommaren när de som bäst behövs. Det är viktigt att information, stöd och hjälp finns för att minska antalet oönskade graviditeter hos unga. Vi vill dock poängtera vikten av att kvinnor ska garanteras rätten till säkra och lagliga aborter.

Kommentar

Ja, är det inte lustigt. Trots att Sverige har högts antal aborter i Norden och dubbelt så många tonårsaborter som i Finland, ges samma gamla förslag år ut och år in. Lustfylld sexualitet. Motverka skuldbeläggning som finns kring aborter. Gratis preventivmedel. Alla barnmorskor ska kunna utföra medicinska aborter. Vikten av att granteras en säker laglig abort. Detta var svaren Ja till livet fick på frågan hur man ska minska tonårsaborterna i Sverige. Men hur ska en ökad abortkompetens bland barnmorsor minska aborterna? Hur ska ett avtrubbat samvete leda till färre aborter? Det är väl knappast illegala aborter som är problemet i Sverige, så hur ska en betoning på lagliga och säkra aborter ska kunna förhindra att 4 av 5 tonårsgraviditeter slutar i abort? 

/RW

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Email This Post

Gudrun Schyman: “Att unga föder barn de inte vill ha är ingen bra situation heller”

Posted on May 20, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Socialstyrelsen har lämnat abortstatistiken för 2009 vilken visar att aborterna under det gångna året har minskat med 2 procent. 
Aftonbladet och Svd skriver om det ”trendbrott” som Socialstyrelsen menar nu har skett och även om det inte beskrivs mer ingående kan man underförstått förstå av artiklarna att utvecklingen måste ses som positiv. Intressant är att Gudrun Schyman, talesperson för F! ifrågasätter om de höga abortsiffror Sverige haft tidigare verkligen kan ses som ett problem. ”Självklart är det bra om aborter kan undvikas men om alternativet är att unga kvinnor föder barn som de egentligen inte önskar så är det ingen bra situation, heller” säger hon till Ja till livet. Läs nedan:
Vad vill det parti du företräder att samhället, rent praktiskt, ska göra för att tonårsaborterna ska minska i Sverige?
- Vi menar att rätten till fri abort är en nödvändig rättighet för att säkra kvinnors hälsa och för att kvinnor ska kunna agera som autonoma individer med oinskränkt rätt över sin egen kropp. Detta gäller också unga kvinnor. Därför kan det vara på sin plats att diskutera om de abortsiffror vi ser är ett problem eller inte. Självklart är det bra om aborter kan undvikas men om alternativet är att unga kvinnor föder barn som de egentligen inte önskar så är det ingen bra situation, heller. Det gäller alltså att unga kvinnor, och män, ska ha all kunskap de behöver för att de, utan moraliserande från samhället sida, ska kunna utveckla sin egen sexuella identitet och få upptäcka sin egen lust.
- Genom en förstärkt sex- och samlevnadsundervisning och genom en utbyggd ungdomsmottagningsservice behöver vi mer kraftfullt diskutera de unga männens roll i ett arbete för att minska tonårsaborter. Att det är kvinnan som ska ta ansvar för mäns sexuella handlingar, måste ifrågasättas kraftfullt. Skolan har det demokratiska ansvaret att utmana och motarbeta stereotypa könsroller och ges man fullt ut förutsättningar för det, och kompletterar med ungdomsmottagningarna, så har vi förmodligen kommit så långt vi kan.
Vad i sexualpolitiken behöver förstärkas och/eller förändras?
- Det finns det väldigt stora brister i skolans undervisning. Antalet undervisningstimmar är minimala och lärarna som ska undervisa saknar de kunskaper och erfarenheter som behövs. Kunskaper om och tillgång till preventivmedel för att skydda sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter är fundamental för den sexuella och reproduktiva hälsan, det vet vi, men eftersom undervisningen totalt (sex och samlevnad) är eftersatt i skolan så blir också de här kunskaperna grunda. När dessutom de elevvårdande tjänsterna i skolan, (kurator, skolsköterska) minskar så blir eleverna de stora förlorarna. Förutom en förstärkning och kvalitetssäkring av sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna så behövs det en upprustning och utbyggnad av ungdomsmottagninga, runt om i kommunerna.

/RW

 Email This Post

Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér välkomnar abortminskningen

Posted on May 19, 2010
Filed Under Abortstatistik, Gunilla Gomér, Socialstyrelsen | 1 Comment

Läs hela pressmeddelandet här.

TT: pressmeddelande idag, som bygger på Socialstyrelsens rapport, fokuserar på att aborterna nu minskat. Lite märkligt är att Socialstyrelsen under de senaste fyra åren aldrig betonat att aborterna ökat och nått rekordnivåer, utan första gången man nämner detta är när det nu gått ner. Kanhända finns det dem som inte är så roade av att tvingas prata om vad man gjort fel, eller vad man bör förändra.

Slutklämmen i TT-meddelandet i Smålandsposten, att det bara är 1% av aborterna som sker efter vecka 18, tycker nog somliga abortförespråkare känns bra att den finns med, då Sverige är det enda land i hela Europa som har fri abort till vecka 18 och att den gränsen kritiseras av allt fler, inte minst i bloggosfären.

Att trenden med ökande aborttal skulle vara bruten, för ett enskilt års nedgång, är nog att ropa “hej” lite för tidigt, men visst; det skulle vara roligt om det var så.

Att Sverige har väldigt höga aborttal jämfört med våra grannländer, tycker nog fler är intressant. Synd att det inte påtalas att Finland har ungefär hälften så mycket aborter som Sverige.

 Email This Post

Äntligen minskade aborterna!

Posted on May 19, 2010
Filed Under Uncategorized | Leave a Comment

Efter att, som Ja till Livet kommenterat tidigare, aborterna ökat många år i sträck, så minskade de under 2009. Här hittar du rapporten. Bloggen återkommer med mer information om vad som framgår i rapporten.

Ja till Livet har tidigare diskuterat hur aborterna ska kunna minska, och frågan är väl om denna minskning kommer hålla i sig, med tanke på i hur många år som aborterna stigit.

 Email This Post

Om behovet av djärva politiska idéer

Posted on May 5, 2010
Filed Under Abort, Politik, Psykisk ohälsa, Sverige, Uncategorized, tonåringar | Leave a Comment

Inför stundande parlamentsval i England har Johan Wennström skrivit en artikel med rubriken Social revolt på kultursidan i Expressen. Storbritanniens konservativa Tory-parti har skildrats som däst tillbakalutade på sina punchverandor inför vad som händer i framtiden, men nu är det en annan sorts tories som rycker fram inför pralamentsvalet, menar Wennström. Nu vill de konservativa arbeta för att bidra till att lägga om kursen från ytterlighetsindividualism till gemenskap med ett samhällsansvar. 
Problemen i Storbritannien är många och beskrivs av Wennström bland annat så här:

Det brittiska samhället är trasigt och sprucket, inte längre den försynt vänliga plats som Jolo en gång mötte i reseskildringen Engelska mil.
Sju av tio medborgare upplever att det inte längre går att lita på andra människor. Det finns stora problem med våld, ungdomsbrottslighet och destruktiv utlevelse kombinerad med höga aborttal, uppbrutna familjer, självförvållad ohälsa och bristande bildning.

Negativa budskap i kulturen och det offentliga samtalet uppmuntrar till ansvarsflykt och fräter på den sociala stadgan, och det har även politiken gjort menar Wennström som ser att liknande problem, om än ej lika uttalade, finns i vårt land.  Han ger sitt gillande åt de brittiska konservativas idéer om att korrigera en utveckling som lett till trasighet i samhället:

Det finns lösa planer på att uppmuntra till en sorts frivillig social värnplikt för ungdomar: en initiationsrit i vuxenlivet som undervisar unga människor i att det finns något som är större än de själva. Att en tillvaro som ögonblicksvarelse befriad från sociala band och utan hänsyn mot omvärlden är en omöjlighet. Att samhället inte utgår från den enskilda individen, utan från den goda mellanmänskliga gemenskapen.

Utan att lägga något som helst partipolitiskt perspektiv på den här frågan vill jag betona att man i Storbritannien, inte bara från konservativt håll, ser och erkänner den individcentrerade ungdomskulturen med bland annat höga aborttal som ett problem. Oavsett politisk hemvist borde vi i Sverige göra detsamma. Vi har fortfarande ett alarmerande högt antal tonårsaborter och återkommande larmrapporter om att allt fler unga mår dåligt. Goda idéer och ett gott samarbete för att stoppa en destruktiv utveckling behövs oavsett partitillhörighet. 

Det återstår att se om dessa frågor kommer på den svenska agendan i årets valrörelse och om man vågar komma med radikala idéer för att komma tillrätta med problemen. Nummer ett är förstås en vilja att se och erkänna problemen samt vara beredd att seriöst diskutera både hur vi ska komma till rätta med dem och vilka värden vi gemensamt vill värna i vårt svenska samhälle.

E L

 Email This Post

Porslinskonst: “Människofoster serverat i skål”

Posted on April 16, 2010
Filed Under Aborterade foster, Arbetarbladet, Gävle, Joakim Wikman, värmeverk | Leave a Comment

Konsteleven Joakim Wikman har nog gjort något av det mest äcklande jag sett någon gång, vilket Arbetarbladet berättat om. Tankeväckande är det också. Och det är väl det som var hans motiv, så han lyckades väl…

PS. Att röken från somliga svenska värmeverk också kommer från foster, aborterade på svenska sjukhus, är inte heller så lätt att förhålla sig till. DS.

 Email This Post

Abort som tema i teaterns värld

Posted on April 16, 2010
Filed Under Abort, Debatt, Hud mot hud, Jenny Andreasson, Nära livet, Tabu, debattklimat, drama, kultur, pjäs, teater | Leave a Comment

Som många noterat har abort varit tabubelagt i svensk debatt. Länge har det varit så att endast den ena sidan tillåtits framföra sina argument i debatten, medan den andra förtryckts och tystats ned.  Även inom konsten har detta tabu märkts på så vis att man undvikit att belysa abortproblematiken, trots att abort är en verklighet i ett stort antal människors liv och förenat med känslomässiga trauman hos många. 

Ett ämne som så berör människor på djupet borde ju annars vara tacksamt för konstnärer med uppgift att väcka reaktioner. Men antagligen är man rädd för att beröra så mycket att det blir obekvämt. Det finns tydligen en gräns även för hur fria konstnärer vågar provocera sin publik. Och sina uppdragsgivare.

Men undantag finns och de blir förhoppningsvis fler. Den aktuella och mycket omtalade Nära livet är egentligen en femtiotalspjäs av Ulla Isaksson, från början skriven som filmmanus till Ingemar Bergmans film med samma namn. Folk svimmade i biosalongerna på den tiden och samma sak händer nu där ”Nära livet” drar fram. Pjäsen beskrivs som oerhört stark och gripande och sätts upp på olika platser i landet i ett samarbete mellan olika teatrar. I ett klipp från SVT berättar några skådesspelare om hur pjäsen berör på djupet.  

I Jenny Andreassons regi utspelar sig pjäsen i en femtiotalsmiljö med den tidens språk och miljö. I en förlossningssal möts tre kvinnor,  Cecilia som fått missfall, Stina som ska föda barn och unga Hjördis som försökt göra en olaglig abort. Jenny Andreasson berättar i ett klipp på youtube om pjäsen;

…det är verkligen dramatiska skeenden och ögonblick som skildras. Det är ju så pinsamt ignorerat på våra teaterscener. Jag har aldrig varit med om en pjäs som faktiskt har skildrat det här som Nära livet gör. 

Hallandposten skriver om ”hisnande realism och värme” i Nära livet och berömmer skådesspelarnas insatser och skildringen av de tre kvinnornas utsatthet där de ligger i sina sjukhussängar.

Lyckligtvis finns det också små ljusglimtar och mycket värme i Ulla Isakssons manus, de tre patienternas ömhet mot varandra växer och blir stundtals gripande. Särskilt påtagligt i hur Cecilia utvecklas och blir den som slutligen övertygar Hjördis att behålla sitt foster.

 I den svenskspråkiga delen av Finland skriver tidningen Västra Nyland om Hud mot hud, en ungdomspjäs om rasism , våld och tonårsproblem. Tonårsflickan Madde har svårt att hitta sin plats i världen och visar upp en tuff yta i det gäng hon hänger med, fast insidan är mjukare… Hon är ihop med gängets ledare, en hårdför rasist som kräver att andra lyder honom. Madde blir gravid. Hennes kille ser abort som den enda möjliga utvägen. När han märker att hon tvekar hur hon skall göra med barnet misshandlar han henne så illa att hon inte har något annat val än abort. Och när en annan kille med mjukare sätt och livssyn ställer upp på Maddes sida blir han misshandlad till döds. 

Även om pjäsen handlar om tunga och svåra saker så innehåller den också mycket kärlek, skriver rescensenten som liksom den unga publiken är mycket nöjd. Regissören Rosie Westerlund berättar för tidningen att det varit roligt och givande att arbeta med ungdomarna.

– I år blev det en lite annorlunda pjäs än förut. Ungdomarna sa själva att de vill göra något häftigt och så blev det.

Glädjande nog börjar det  svenska debattklimatet att öppnas för en mer nyanserad abortsyn .  Det förekommer alltfler romaner, pjäser, filmer etcetera där man inte för fram en klämkäckt oproblematisk och förljugen abortromantik som mål och mening för kvinnans frigörelsekamp, utan vågar framställa abort som det komplicerade och inte sällan traumatiska ingrepp det är i människors liv. 

E L

 Email This Post keep looking »

• JA till Livet kräver

  ..en handlingsplan för att minska antalet aborter ...att en myndighet får i uppdrag att minska antalet aborter ...reella alternativ till abort ..abortförebyggande åtgärder, också från det att en kvinna blivit gravid. Norge har gjort stora förändringar; varför inte också Sverige?

• Om bloggen

  • Abortstatistiken talar, men finns viljan att lyssna?
  • Kvinnor som gjort abort tvingas höra nyföddas gråt
  • Skribenter
  • SVD ger perspektiv på dödshjälp

• Senaste poster

  • Kvinnor som gjort abort tvingas höra nyföddas gråt
  • Assarmo om abortsyn, egotrippar och politik
  • Hon utmanar kyrkan att våga tala om abort
  • Att forska på små embryon
  • Hallandsposten: “Tankar om allas lika värde”

• Pressmeddelanden från JA till Livet

  • Socialstyrelsens "ja", som blev "nej", som blev "ja" på förfrågan om statistik om barnaborter i Sverige, Ja till Livet
  • Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér välkomnar abortminskningen
  • Varje liv är ett liv värt att skydda
  • Ge patienter i livets slutskede ökade rättigheter
  • Hur ska aborterna minska?

• Ja till Livet på TWITTER

  • JatillLivet: The Sun: Pushed girlfriend into an abortion. Then killied her four-month-old Mason Tipper. http://tiny.cc/ssx1d
  • JatillLivet: Pressade flickvän att göra abort. Mördade sedan hennes fyra månader gamla son. http://tiny.cc/ssx1d

• Blogroll

  • 
  • Twingly

• Hemsidor

  • Älska Livet
  • Ja till Livet
  • Ja till Livet på Facebook
  • Livlinan
  • Respekt

• Litteratur

  • Alkohol och graviditet

• Medialänkar

  • Svenska bloggar om abort
  • Tidskriften Civitas

• Statistik

  • Aborter 2008

• Utredningar

  • Abort i Sverige

• Senaste kommentarerna

  • USAs stamcellsdom överklagad | Henrik Brändén on Att forska på små embryon
  • Ja till livet « fjärde väggen on Individer och nationer blöder när abortliberalerna regerar
  • Anna on När människor värderas som råttor
  • Nalledockan on Individer och nationer blöder när abortliberalerna regerar
  • Ragnar on Även 16-årige pojken är offer i Västeråsdramat

• Mest omskrivet

  Abort Abortdebatt Abortlag Abortstatistik Add new tag Aftonbladet Anders Milton Barack Obama Brunchrapporten Dödshjälp Dagen Downs syndrom Etik flickabort Flickaborter Foster Fosterdiagnostik Göran Hägglund gravida Gudrun Schyman Gunilla Gomér HPV James Pouillon JA till Livet Könsaborter Kina Kristdemokraterna KUB-test Människovärde Mänsklig rättighet Medialänkar Politik Pressmeddelande Preventivmedel Pro-Life RFSU Roland Utbult Samvetsklausul Socialstyrelsen Tonårsaborter Torbjörn Tännsjö Tuve Skånberg Tvångsvård USA Utsållande fosterdiagnostik

• Kalender

  September 2010

  M	T	W	T	F	S	S
  « Aug
  		1	2	3	4	5
  6	7	8	9	10	11	12
  13	14	15	16	17	18	19
  20	21	22	23	24	25	26
  27	28	29	30

• Ämneskategorier

  Select Category “ett gott skydd”  (4) “ett visst skydd”  (4) 0-vision  (2) 4D-ultraljud  (3) A woman´s right to choose  (2) ABC  (1) Abort  (371) Abort fritt val?  (9) Abort som något positivt  (4) Abortdebatt  (88) Aborterade foster  (2) abortexport  (1) Abortförebyggande  (80) Abortförespråkare  (3) Abortförsök  (2) Abortindustri  (1) abortinriktad fosterdiagnostik  (2) Abortkostnader  (1) Abortkritiker  (1) Abortlag  (8) Abortlagar  (49) Abortlagstiftning  (1) Abortpiller  (1) abortpolitik  (2) Aborträtten  (4) Abortregister  (3) Abortstatistik  (40) Abortsyn  (2) Aborttal  (1) Abortturism  (7) Action Aid  (1) Adoption  (6) adulta stamceller  (1) Aftonbladet  (10) aidsdagen  (1) Åke Pålshammar  (1) Åke Saldeen  (1) akut-p-piller  (4) Alf Svensson  (1) alfa  (1) Alkohol  (1) Alkoholskador  (2) Allt om barn  (2) Älska Livet  (1) Alternativ  (1) Ameer Sachet  (1) Amerikansk inrikespolitik  (3) Amun Abdullahi  (1) Anders Arborelius  (1) Anders Milton  (5) Andreas Carlson  (1) Andreas Nilsson  (1) Angered  (1) Ann Arleklo  (1) Ann Heberlein  (1) Anna Dahlberg  (1) Anna Ekelund  (6) Anna Lindman Barsk  (1) Annas eviga  (3) Anne-Berit Ekström  (1) Annelie Enochson  (2) Apoteket  (3) Arbetarbladet  (1) Arbete  (1) Argument  (29) Arizona  (1) Arvshygien  (1) Åsa Junkka  (1) Åsa Moberg  (1) åsiktsfrihet  (1) Attityder  (1) Ave Maris Stella  (1) Avskedad för att hon inte gjorde abort  (1) Babyfeber  (1) Babylängtan  (1) Barack Obama  (14) Barbro Westerholm  (1) Barmhärtighetsmord  (1) Barn  (7) Barn- och föräldrarätt  (1) Barndefinition  (6) Barnmorska  (1) Barnmorskeaborter  (4) Barnmorskeförbundet  (14) Barometern  (1) Befruktning  (1) Bengt Andrae  (1) Bengt Hamark  (1) Berättelser  (6) Berättelser om abort  (6) Beslut om abort  (5) Besöksrekord  (1) Birger Ekstedt  (1) Birgitta Gens  (1) Birgitta Nordvall  (1) Birgitta Ohlsson  (3) Bistånd  (2) Bitte Assarmo  (2) bjog  (1) Björn Ranelid  (1) Blekinge län  (2) Blogg  (1) Bloggar  (11) Bokrecension  (2) Bokutgivning  (1) Borås Tidning  (1) Brännpunkt  (1) Brev till redaktionen  (4) Bruce Isacson  (1) Brunchrapporten  (7) Budbäraren  (1) cancer  (1) Carina Hägg  (3) Catharina Bråkenhielm  (1) Cecilia Bornäs  (1) Centerpartiet  (5) cffdna-test  (1) Chatrine Pålsson  (1) China girl  (4) Christer Engelhardt  (1) Citat  (1) Claphaminstitutet  (3) Code of ethics  (1) Corinne Maier  (1) Dag Elfström  (1) Dagen  (7) dagen efter-piller  (6) Dagens Medicin  (1) Dagens Nyheter  (5) Dalarna  (1) Danmark  (10) David Cameron  (1) David Lega  (1) Debatt  (1) Debatt & ledare  (12) Debattartikel  (7) debattklimat  (1) debattskrift  (1) Delfödselabort  (1) Demokraterna  (1) Demokrati  (2) Den vackraste gåvan  (1) Det sluttande planet  (1) Det svåra valet  (1) Dick Erixon  (2) Djurrätt  (1) Dödhjälp  (1) Dödshjälp  (16) Dödsstraff  (2) Doktorsavhandling  (12) Dokument inifrån  (9) Downs syndrom  (41) drama  (1) droger  (1) Droger och graviditet  (3) Dyslexi  (1) Ebba Busch  (1) EFK  (1) ekofascism  (1) Ekonomiskt stöd  (14) Elina Linna  (2) Elisabeth Sandlund  (1) embryo  (1) England  (2) Enim  (1) enskild fråga  (1) Erwin Bishofsberger  (1) Estland  (1) Etik  (43) Etiska dilemman  (2) Etiskt dilemma  (1) EU-minister  (1) EU-valet  (7) Europa  (4) Europaparlamentet  (4) Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning  (1) Eva Johnsson  (2) Eva Olofsson  (2) Evangeliska Frikyrkan  (1) Expressen  (6) extremism  (1) F-ordet. Mot en ny feminism  (2) Facebook  (8) färgblindhet  (1) FAS  (1) Felbehandling  (1) Feminism  (2) Feministiskt initiativ  (2) Fetalt alkhoholsyndrom  (1) Fetalt alkoholsyndrom  (1) Film  (1) Filmer och böcker  (1) Finland  (10) Flickaborter  (39) FN  (1) FN:s handlingsplan  (1) Focus on the Family  (2) Foeticide  (1) Folkhälsoinstitutet  (1) Folkhäsa  (1) Folkpartiet  (16) För tidig födsel  (5) Förakt  (1) Förblödning  (1) Förebyggande  (1) Föreskrifter  (1) Föreskrifter och allmänna råd  (10) Försäkring  (1) Försäkringskassan  (1) Forskning  (2) Fortplantningsbedrägeri  (1) Foster  (6) Fosterdiagnostik  (52) Fosterutvecklingen  (13) Fostervattensprov  (1) Fred Thompson  (2) Funktionshinder  (4) Gallup  (1) Gävle  (1) Gendercide  (20) George Tiller  (2) Gilla  (1) Going Rogue  (1) Gonorré  (1) Göran Hägglund  (31) Göran Persson  (1) Göteborgs-Posten  (1) Göteborgsposten  (1) Gratis  (1) Gratis abort  (1) Gravid  (1) gravida  (10) Graviditet  (3) Graviditet och födsel  (28) GT  (1) Gudrun Schyman  (7) Gunilla Gomér  (15) Gunnar Hökmark  (1) GUTS  (1) Gynekologer  (1) Hallandsposten  (1) Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd  (1) Hälsodataregister  (1) Hanne Kjöller  (2) Hantering av aborterade foster  (15) Harriet Hasselhun  (1) Hat  (2) Hedersvåld  (1) Heidi Avellan  (1) Hemmets Vän  (1) Hillary Clinton  (3) hjärnforskning  (1) Högsta Domstolen  (1) Hospice  (1) Hovrätten  (1) Howard Kazanjian  (1) HPV  (12) HSAN  (1) Hud mot hud  (1) Hugo Lagercrantz  (1) Hundar  (1) IDRC  (1) incest  (1) Indien  (5) Ingrid Burman  (1) Insändare  (2) internationella kvinnodagen  (2) Internationellt  (44) Intervju  (5) IPPF  (2) Italien  (1) JA till Livet  (45) James Pouillon  (11) James Poullion  (1) Janne Josefsson  (1) Javier Borrego  (1) Jenny Andreasson  (1) Joakim Wikman  (1) Johan Ingerö  (1) Johan Lundell  (2) Johannes Forssberg  (1) John Edwards  (2) John McCain  (7) Jönköpings län  (2) Jools Oliver  (1) Journalism  (1) Juno  (1) Juridik  (12) Kalle Strokirk  (1) Kalmar län  (1) kampanj  (1) Kampanjer  (1) Kanal 5  (1) Kaniner  (1) Karin Henriksson  (1) Karin Thunberg  (1) Katarina Larsson  (1) Katolska Kyrkan  (1) Kina  (11) Kjell Albin Abrahamsson  (1) Kjell O. Lejon  (3) Klamydia  (9) Klassfråga  (1) KLM  (1) Kommentar  (1) Kompissex  (1) Kondom  (3) Kondomer  (4) Konferens  (1) Könsaborter  (6) konsekvenser  (1) Könsmördare  (1) Könsselektion  (2) Konst  (1) Konventioner  (1) Kränkning  (1) Kristdemokraten  (2) Kristdemokraterna  (108) Kristen höger  (2) Kristen vänster  (1) Krönika  (2) Kronobergs län  (1) Kropp & själ  (2) KUB-test  (6) kub-tester  (1) kultur  (1) Kvällsposten  (1) Kvinnorätt  (3) Kyrka och Folk  (1) Kyrkor  (7) kyssar  (1) Lag  (2) lagändring  (1) Lagercrantz  (3) Lagförslag  (1) Lagrådsremiss  (1) Laholm  (1) Läkartidningen  (1) Läkemedelsverket  (1) Landstinget  (1) Lars U Granberg  (1) Ledare  (1) Lena Marions  (1) Lennart Axelsson  (1) Lennart Pehrson  (1) Lennart Sacredeus  (3) Liv Kjersti Skjeggestad  (1) Livets Söndag  (6) Livmoderhalscancer  (5) Livskvalitet  (1) LVM  (2) M genitalium  (1) Mamma  (1) mammaroll  (1) Mannens roll  (3) Människosyn  (7) Människovärde  (57) Människovärdet  (9) Mäns ansvar  (1) Mänsklig rättighet  (13) Mänskliga rättigheter  (3) Mänslig rättighet  (2) Marcus Birro  (2) Marcus Svensson  (1) Maria Andersson  (1) Maria Ekstrand  (1) Maria Haldesten  (1) Maria Larsson  (1) Marianne Mjalland  (1) Marie Sköldeberg Nylén  (1) Marie Wickberg  (1) Marina Pettersson  (1) Marit Paulsen  (1) Marlene Makenzius  (1) Martin Wisell  (1) Mats Olsson  (1) Mats Selander  (2) Mediadebatt  (1) Medialänkar  (25) medicinsk forskning  (2) Medicinsk-etiskt program  (3) Medicinska aborter  (6) Menneskeverd  (1) Mikael Karlendal  (1) Mike Huckabee  (4) Miljöpartiet  (13) Minderårigas aborter  (25) Mindervärde  (1) Missbruk  (3) Misstag  (1) Mitt Romney  (3) Moderaterna  (8) moderatkvinnorna  (1) Mödravård  (3) Monica Green  (1) Mord  (7) Motion  (2) muncancer  (1) Nära livet  (2) Nasrin Mosavi  (1) National Right to Life  (1) Nätverket mot livmoderhalscancer  (1) Nederländerna  (3) Newsdesk  (1) Nollvision  (1) Norge  (11) Norlevo  (2) Norrbotten  (1) Norrländska Socialdemokraten  (1) Novell  (1) NSD  (1) nupp-test  (1) Nyord  (1) Obama  (1) ofödd  (1) Ofödda  (5) Olof Rugarn  (1) Opinionsbildning  (5) Opinionsundersökning  (3) Opinionsundersökningar  (12) Oplanerad graviditet  (18) Öppet brev  (1) oralsex  (1) Ordförande  (1) Ordlista  (1) OS  (2) Ottar  (2) Överlevde abort  (1) p-piller  (2) Päivi Räsänen  (1) Palliativ medicin  (1) Palliativ vård  (2) papillomvirus  (1) Pappa  (1) Parental Notification  (1) Partial Birth Abortion  (1) Pekingplattformen  (1) Pelle Filipsson  (2) Per Dahl  (1) Per Landgren  (1) Per Svedberg  (1) Per Wirtén  (1) Peter Singer  (1) Petra Östergren  (2) Petra Ullmanen  (1) Piratpartiet  (1) Piteå-tidningen  (1) pjäs  (2) plattform  (1) Polen  (3) Politik  (86) Post abort-syndromet  (1) Postinor  (1) Prematur  (6) Prenatal  (1) Presidentvalet  (2) Presidentvalet i USA  (11) Pressad välja abort  (5) Pressmeddelande  (6) Pressmeddelanden  (5) Preventivmedel  (14) Privta mottagningar  (1) Pro-Choice  (3) Pro-Life  (6) Problem efter abort  (23) Proposition  (1) Provval  (1) Psykisk ohälsa  (6) Rapporter  (1) Rasism  (2) Rättskydd  (1) Rättsskydd  (6) Recension  (4) Regeringen  (2) Reklam  (3) religiös extremism  (1) reproduktionsnivå  (1) reproduktiv hälsa  (1) Republikanerna  (1) Respirator-vård  (1) Resumé  (1) RFSL  (1) RFSU  (31) Rick Falkvinge  (1) Riksdagen  (29) riksdagsledamoter  (7) Riksdagsmotioner  (22) Roland Utbult  (6) rss  (1) Rudy Giuliani  (2) Samvetsbetänkligheter  (2) Samvetsklausul  (14) Samvetsrättigheter  (2) Sanofi Pasteur MSD  (1) SAOL  (1) Sarah Palin  (3) Sari Essayah  (1) Selektion  (1) Selektiva aborter  (4) Sena aborter  (19) Sexmoral  (1) Sexualbrottsutredningen  (1) Sexualitet  (6) Sexualmoral  (7) Sexualsyn  (12) Sexuellt överförda sjukdomar  (6) SFOG  (1) Sida  (1) Självcensur  (1) självmordskliniker  (1) Sjukvård  (2) Sjukvården  (19) Sjukvårdsreform  (1) skam och skuld  (1) Skåne  (1) Skaraborgs län  (1) Skolan  (11) Skolhälsovård  (1) skydd  (1) Smålands-Posten  (2) SMER  (3) Smittskyddsinstitutet  (5) Socialdemokraterna  (17) Socialdepartementet  (2) Socialminister  (2) Socialstyrelsen  (23) Socialstyrelsens föreskrifter  (1) Sonia Sotomayor  (1) SOSFS  (1) SOU  (1) South Dakota  (1) Spädbarnsdödlighet  (2) Spanien  (1) Språkrådet  (1) Språkvård  (1) SR  (1) Staffan Heimersson  (1) Stamcellsforskning  (2) Statens medicinsk-etiska råd  (2) Statistik  (4) Stefan Swärd  (2) STI  (3) Storbritannien  (2) Sture Gustafson  (1) subvention  (3) Sundhedsstyrelsen  (1) Sundsvalls sjukhus  (2) Superbowl  (2) SvD  (4) Svensk media  (1) Svensk Tidskrift  (1) Svenska Akademien  (1) Svenska Dagbladet  (2) Svenska Kyrkan  (2) Sverige  (5) Sverige Radio  (3) Sverigedemokraterna  (1) Sveriges Radio  (1) SVT  (19) Sydsvenskan  (1) Tabu  (3) Tanja Tydén  (1) teater  (2) Terminologi  (2) The Economist  (1) Thomas Nihlén  (1) Tidsgränser för abort  (53) Tim Tebow  (2) Tips  (1) Tittarsiffror  (1) Tomas Seidal  (13) tonåringar  (2) Tonårsaborter  (53) Torbjörn Tännsjö  (15) Tradition och Fason  (1) Transparens  (1) Trig  (1) TT  (1) Tuve Skånberg  (7) TV-reklam  (3) Tvångsaborter  (4) Tvångsvård  (6) Twitter  (3) Tysiac  (1) Tystnad  (2) Ultraljud  (5) umo  (1) Uncategorized  (76) UNFPA  (1) Ung  (1) Ung mamma  (1) Ung Vänster  (2) Unga mammor  (23) Ungdomsmottagningar  (5) USA  (29) Utländska kvinnors aborter  (53) Utländska kvinnors aborter i Sverige  (2) Utrotning  (1) Utsållande fosterdiagnostik  (5) Utsorterande fosterdiagnostik  (3) Utsortering  (2) Val  (5) Våld  (5) Valmanifest  (1) Vänsterpartiet  (18) vård  (1) Vården  (1) Vårdnätverk  (5) vårdreform  (1) Världen idag  (5) Värme  (1) värmeverk  (1) Värmland  (1) Vårt Land  (1) Västerbotten  (1) Västmanland  (1) Västra Götalands län Östra  (1) Vegetativt tillstånd  (1) Video  (1) Webb-fråga  (1) Webbfråga  (1) Websidor  (2) WHO  (8) YES  (2) Ylva Johansson  (1) Youtube  (1) Yrkesetik  (1) Yttrandefrihet  (3) Yvonne Hirdman  (1) Yvonne Maria Werner  (1) Zaida Catalán  (1)

• Artikelarkiv

  Select Month August 2010  (18) July 2010  (3) June 2010  (9) May 2010  (8) April 2010  (4) March 2010  (23) February 2010  (34) January 2010  (17) December 2009  (25) November 2009  (35) October 2009  (26) September 2009  (39) August 2009  (8) July 2009  (1) June 2009  (36) May 2009  (17) April 2009  (9) March 2009  (12) February 2009  (11) January 2009  (4) December 2008  (7) November 2008  (6) October 2008  (24) September 2008  (7) August 2008  (1) June 2008  (7) May 2008  (7) April 2008  (17) March 2008  (16) February 2008  (22) January 2008  (29) December 2007  (31) November 2007  (66) October 2007  (30) September 2007  (23) August 2007  (36) July 2007  (15) June 2007  (65)
• Search for:

• Slumpad artikel

  • ...när en knubbig liten hand letar sig in i din

• Pressmeddelanden om abort från Newsdesk

  • Var fjärde kvinna ändrar sitt val av preventivmedel efter rådgivning – internationell undersökning kan bidra till färre oönskade graviditeter
  • Hällungen och Göteborgs ”Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet” – Del 4
  • AFRIKA: Mödravård är en mänsklig rättighet
  • Orättvis ungdomssubvention för unga kvinnor – olika villkor i olika landsting
  • MSD seminarium Almedalveckan 2010: Rättvisa och individuella val – om preventivmedel för unga kvinnor
  • Socialstyrelsens "ja", som blev "nej", som blev "ja" på förfrågan om statistik om barnaborter i Sverige, Ja till Livet
  • Pressinbjudan till seminarium 3 juni: Bistånd positiv kraft för förändring i Nicaragua – avslut efter 30 års samarbete
  • Ge mamma en barnmorska från ActionAid på Mors Dag!
  • Ja till Livets ordförande Gunilla Gomér välkomnar abortminskningen
  • Spiral kan minska upprepade aborter

• Pressmeddelanden om dödshjälp från Newsdesk

  • En kamp för livet.
  • Socialstyrelsens förslag är ett steg mot aktiv dödshjälp
  • Ge patienter i livets slutskede ökade rättigheter
  • 1:a Nationella Konferensen i Palliativ Vård
  • Palliativ Cancervård - Konferens i Stockholm 29-30 september
  • Nationella konferensen i palliativ vård, Norra latin
  • Ny kampanj för att friska ska kunna få dödshjälp
  • Partiprogram för Frihetspartiet
  • Ja till Livet föreslår 37 nya ord till SAOL och Språkrådets nyordlistor
  • Öppet svar till Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet

• Sesam nyhetssök

• Meta

  • Log in
  • Entries RSS
  • Comments RSS
  • WordPress.org

• Videos om fosterutvecklingen

• Övriga videos